Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Gymnasiekillen i Marseille som sörjer två vänner som mördats av maffian bor en timmes bilfärd från den kinesiske ingenjören som arbetar dag och natt med världens största vetenskapliga experiment.
De möts aldrig.
Men reportern möter dem båda.
Gymnasiekillen och ingenjören har inte så mycket mer gemensamt än att de lever i samma landsända, och kanske någon gång vandrar nedför samma gata.
Så är det i stora städer och tätbefolkade regioner. Vi bor granne med många vars dramatiska liv vi aldrig får veta något om.
Ibland för att vi inte ens vet att de existerar.
Ibland för att vi inte ids fråga.
Men reporterns jobb är att fråga. Fråga lite till. Och lite till.
Och sedan berätta.
För att inte förvirra dig som läser/tittar/lyssnar delar reportern upp verkligheten i ”artiklar”, ”klipp” och ”poddar”, med ett slags utskurna versioner av verkligheten där man tar ett ämne i sänder, en story i taget.
Rent pedagogiskt är det rimligt.
Ja, kanske till och med nödvändigt.
Men när kontrasterna blir stora för den kringflackande reportern tar en tanke form i huvudet: bör vi påminna läsaren ibland om hur nära det är mellan dessa platser?
Hur de här skeendena pågår parallellt, tätt intill varandra?
Annars kanske vår värld paradoxalt nog blir svårare att förstå? Så tänker reportern där på tåget mot Paris.
Innan han börjar skriva ett nyhetsbrev.
Erik de la Reguera, DN:s korrespondent i Paris.
som just nu…
läser: ”De obesuttna” av Ursula K Le Guin, där vi följer matematikern Shevek på hans resa mellan väsenskilda grannvärldar. Apropå det där med skilda världar då. Jag läser denna moderna science-fictionklassiker på franska (fråga mig inte varför, Le Guin skrev på engelska) och känner mig märkligt hemma i den.
ser: ”Empathie”, Florence Longprés serie om en 38-årig psykiater (spelad av henne själv) som får anställning på en rättspsykiatrisk klinik i Montréal i Québec. Mänskligt, med varm humor mitt i allt det svarta. Rekommenderas i novembermörkret.
funderar på: om Frankrikes inrikespolitiska kaos kan lösas på annat sätt än genom ett nyval.
Läs mer:
Sanna Torén Björling: En fred är inte möjlig när kraven är oförenliga
Talmannen om röda linjerna: ”Vissa saker kan Ukraina aldrig gå med på”
Sandra Stiskalo: Det är inte av hygienskäl som vuxna britter återanvänder badvatten
Här anordnas fotbollsturnering för amputerade – tusentals drabbade i Gaza
Amazonas snart bortom räddning – akut larm på klimatmötet
