![](https://i2.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/ab7e76c6-c3a0-47d1-8474-35152023824b.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
I veckan välkomnades den kenyanska presidenten William Ruto till Vita huset där hans amerikanska kollega Joe Biden ställde till med bankett under det första officiella statsbesöket på 15 år från ett land i Afrika söder om Sahara.
Under de fyra dagar som Ruto har varit i USA, har en rad bilaterala samarbetsavtal undertecknats mellan de två länderna och Kenya har också av USA fått den särskilda statusen ”icke-Nato-allierad”, som första land i regionen. Det innebär bland annat att samarbetet kommer att fördjupas och att Kenya kan anskaffa mer sofistikerade vapen från USA.
Det finns en risk för att de ledare som nu efterlysts av den internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag, eller som eventuellt blir föremål för en kommande arresteringsorder, blickar mot William Ruto för inspiration. Han kan visa för Vladimir Putin, Benjamin Netanyahu och de tre Hamasledarna att ett ICC-åtal inte behöver vara slutet på en karriär i den internationella politiken.
Ruto anklagades för att ha varit involverad i det brutala våld som lamslog Kenya efter 2007 års val då över 1 000 personer miste livet i sammanstötningar längs etniska skiljelinjer. Liksom i det färska fallet med Israel och Hamas, valde den dåvarande chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo att väcka åtal mot lika många personer från båda sidor i konflikten. Men Ruto skapade då en allians med sin tidigare motståndare Uhuru Kenyatta och tillsammans lyckades de vinna 2013 års val i Kenya. ”UhuRuto-alliansen”, som den kom att kallas, såldes in som ett fredsprojekt.
Med Kenyatta som president och Ruto som hans vice, gav de sig in i en omfattande regional kampanj och uppmanade sina grannländer att lämna ICC-samarbetet. Parallellt med detta använde de sin makt i Kenya, hävdar åklagaren och målsägandebiträdena, för att leta upp och tysta vittnen i målet.
I nästa val tog Kenyatta och Ruto hjälp av den ökända konsultfirman Cambridge Analytica för att säkra en andra mandatperiod, men då hade ICC-åtalet redan lagts ned i brist på bevis.
Om nya vittnen träder fram, kan fallet komma att öppnas på nytt. Ruto har varken blivit friad eller fälld. Men att misstankarna kvarstår har inte hindrat hans politiska karriär, som veckans besök i Washington D.C. visar.
”Politik – kamrater – det är att vilja något”, sade Olof Palme för 60 år sedan. I den internationella geopolitiken handlar det också om att välja. Och USA har inte särskilt många alternativ just nu, i jakten på kamrater i en stökig region. Man har nyligen förlorat sin viktiga flyg- och drönarbas i Niger, där en militärjunta i stället har sökt hjälp från Ryssland. Och USA:s behov av allierade i närheten av Mellanöstern och Afrikas horn är permanent.
Det är här Kenya kommer in, ett pålitligt land som i många år varit en västmakternas bundsförvant i Östafrika. Omedelbart efter den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina, när andra afrikanska länder tvekade i sin hållning, tog landets FN-ambassadör Martin Kimani till orda och fördömde den ryska attacken. Lika snabb var den kenyanska regeringen i sitt fördömande av Hamas-attacken i oktober i fjol.
Och när kenyanska poliser som bäst packar sina väskor för att resa till gängvåldets Haiti, där de ska utgöra stommen i en internationell insats, då tackar USA för hjälpen under högtidliga former. Oavsett vad som finns i president Rutos eget baggage.