Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tre år efter att kriget i Tigrayprovinsen i norra Etiopien avslutades, kan fredspristagaren Abiy Ahmed vara på väg in i ett nytt storkrig, den här gången mot grannlandet Eritrea. Allt fler experter varnar för att läget är så spänt mellan länderna att minsta diplomatiska felsteg eller en skärmytsling på marken kan utlösa ett krig, som skulle få svåröverblickbara konsekvenser.
I ett brev som skickats från Etiopiens utrikesminister till FN:s generalsekreterare António Guterres, har Eritrea anklagats för att samarbeta med en gerillarörelse i Etiopien för att ”aktivt förbereda sig för krig mot Etiopien”. Eritrea är samtidigt övertygat om att Etiopien är på väg att attackera landet för att nå kusten mot Röda havet, som man förlorade i början av 1990-talet.
Situationen är oerhört komplex eftersom allianser och motsättningar ständigt skiftat mellan olika grupper och länder i området.
Eritrea var tidigare en del av Etiopien, men fick sin självständighet 1993 i spåren av diktatorn Mengistu Haile Mariams fall. Då förlorade Etiopien hela sin kust mot Röda havet, vilket snart ledde till komplikationer mellan länderna. Den regionala jätten blev plötsligt beroende av Eritrea för handel med omvärlden och relationen försämrades vilket ledde till fullskaligt krig 1998–2000, ett krig som följdes av frysta relationer under nästan 20 år.
När Abiy Ahmed tillträdde som premiärminister bröts detta dödläge, och det gav honom Nobels fredspris 2019. Detta var alldeles för tidigt, kan man lätt konstatera i efterhand, eftersom freden inte formaliserades med något avtal. Och kort därefter gjorde Etiopien och Eritrea gemensam sak under inbördeskriget i Tigrayprovinsen i norra Etiopien dit rörelsen TPLF, som tidigare dominerat etiopisk politik, hade retirerat. Kriget i Tigray tros ha lett till att minst en halv miljon människor förlorade livet.
Om detta låter krångligt är det ändå en grov förenkling av de många politiska lappkast som ägt rum under senare år i området. De främsta aktörerna är:
● Eritrea och dess president Isaias Afewerki.
● Etiopien med premiärminister Abiy Ahmed i spetsen.
● TPLF som har sin bas i Tigray.
Samtidigt finns en rad andra grupperingar på andra håll i Etiopien som strider mot regimen i Addis. Den långsiktiga förhoppningen i Addis är att viljan till konflikt ska minska om regeringen kan leverera ökad tillväxt och stigande välstånd – men detta försvåras av att man inte har en egen hamn för handel med omvärlden. Abiy har talat allt oftare om detta hinder för etiopisk utveckling, vilket återuppväckt konflikten med Eritrea som han själv var med och avslutade.
Att allt har dragits till sin spets just nu, handlar om att TPLF-eliten i Tigray har splittrats sedan det lokala kriget där avslutades för tre år sedan. TPLF var under många år Eritreas fiende, men efter kriget i Tigray är bitterheten om möjligt större gentemot Abiy.
Forskarna Michael Woldemariam och Abel Abate Demissie skriver hos stiftelsen Genocide watch att det enda som för tillfället sätter stopp för ett krig, är alla parters osäkerhet kring vem som skulle vinna.
”Oavsett vad lösningen är för en nedtrappning, är kontentan att Afrikas horn, och världen, inte har råd med ett nytt krig mellan Eritrea och Etiopien”, skriver de, och fortsätter:
”Det skulle destabilisera en region som redan skakas av en mängd ödeläggande konflikter från Sudan till Somalia. Och det skulle ta generationer för regionen och dess folk att återhämta sig.”
Läs mer:
Hotfull protest från Egypten efter invigning av jättedamm i Etiopien
Erik Esbjörnsson: Afrikanska unionen vill rita om världskartan – till Sveriges nackdel
