Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Efter flera år av växande politiska spänningar har regelrätt inbördeskrig brutit ut i Sydsudan, där 230 000 människor har tvingats på flykt från strider under de senaste veckorna. På torsdagen uttryckte FN:s generalsekreterare António Guterres stor oro över situationen, efter att FN:s chef i landet varnat för att storskaligt våld kan drabba civila.
En general på regeringssidan har filmats medan han beordrat sina soldater att ”inte skona någon” under en offensiv i delstaten Jonglei.
Samtidigt förnekar landets regering att krig brutit ut, i ett uttalande som paradoxalt också bekräftar att striderna äger rum.
– Landet är inte i krig. Vi bara stoppar oppositionella styrkors framryckning, sade informationsministern Ateny Wek Ateny till reportrar i huvudstaden Juba.
Det är inte första gången krig drabbar det unga landet, men nu är risken betydligt större än tidigare för att det blir en utdragen konflikt. Dessutom rasar flera krig i regionen och det blir svårare för hjälporganisationer att assistera flyktingar från dessa oroshärdar. En stor del av alla flyktingar från grannlandet Sudan har hamnat i de norra delarna av Sydsudan.
Det är i dagarna exakt 15 år sedan det meddelades att över 99 procent av invånarna i en folkomröstning röstat för att Sydsudan skulle bryta sig loss från Sudan och bli ett eget land, vilket hände i juli 2011.
Bara fem år tidigare hade USA:s dåvarande president George W Bush pressat fram ett fredsavtal som avslutade ett flera decennier långt inbördeskrig i Sudan. Som en del av detta avtal skulle invånarna i söder få rösta om självständighet.
Om det i 2005 års fredsavtal funnits relativt tydliga planer för separationen från resten av Sudan och fördelningen av inkomster från oljan, fanns det desto fler olösta knutar när det gällde den interna maktfördelningen i det nya landet.
De splittringar som under det långa inbördeskriget eldats på av Sudans tidigare diktator Omar al Bashir, som var en mästare på att söndra och härska, ärvdes av det nya landet Sydsudan. President Salva Kiir, från den i söder dominerande dinka-gruppen, har bråkat med vicepresident Riek Machar, som är nuer, under nästan hela landets historia.
Redan 2013 bröt det första kriget ut mellan de två. Fem år senare skapades en bräcklig fred med ett avtal som bland annat ledde till att landet fick hela fem vicepresidenter. Men någon riktig försoning har inte ägt rum mellan de ledande figurerna. Nu har trupper lojala med Machar vänt sig mot regeringen. Själv sitter han i husarrest i huvudstaden Juba, sedan tidigare anklagad för förräderi.
Konflikten skulle i detta skede kunna lösas politiskt genom samtal. Institutet Global Centre for the Responsibility to Protect rekommenderar att alla politiska fångar ska släppas samtidigt som rebellerna lägger ned sina vapen. Men viljan finns inte hos aktörerna. Och inte heller någon press från omvärlden, som varit avgörande vid tidigare försök till konfliktlösning.
Om kriget växer i omfattning, finns det en stor risk att det blir utdraget. I den större regionen rasar flera konflikter som får extra bränsle genom att stater i Mellanöstern går in med resurser till de väpnade aktörerna. Egypten, Saudiarabien, Turkiet och Förenade arabemiraten är några av de främsta storspelarna som kan uppvaktas av de respektive sidorna i Sydsudan.
Det tycks finnas oändligt med resurser för stridande grupper, medan det omvända gäller för organisationer som försöker lindra civilbefolkningens lidande. Under fjolåret lyckades FN:s flyktingorgan UNCHR bara samla in 38 procent av de medel som krävs för att hantera flyktingströmmarna i Sydsudan. I år lär denna utmaning bara växa, samtidigt som FN-organen får vara glada om de ens får tillträde till de drabbade områdena.
Läs mer:
Michael Winiarski: Så kommer världsordningen att ritas om 2026
