Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”De tre ganska olyckliga ordvalen”, sade en centralt placerad person i den sydafrikanska regeringen vid ett informellt möte med journalister i september. Hen syftade på parollen för Sydafrikas ordförandeskap i G20-gruppen under 2025: ”solidaritet, jämlikhet och hållbarhet”.
G20-gruppen är en sammanslutning av 19 av världens största ekonomier samt EU och Afrikanska unionen. I helgen träffas gruppen vid ett toppmöte i Johannesburg som är Sydafrikas ekonomiska nav.
När temat för Sydafrikas värdskap först kommunicerades i oktober i fjol, inför G20-mötet i Brasilien, återstod ännu ett par veckor till presidentvalet i USA. Så det är svårt att anklaga sydafrikanerna för dålig tajmning. Och vem hade anat exakt hur aggressivt Trump skulle ta sig an nedmonteringen av den globala ordningen?
Det säger ju en del om hur mycket världen förändrats, att ord som ansågs okontroversiella för bara ett år sedan – solidaritet, jämlikhet och hållbarhet – nu beskrivs som ”olyckliga”.
Nu var det nog inte detta som fick Donald Trump att hoppa av årets G20-toppmöte. Han visade tidigt under sin andra mandatperiod ett överraskande agg mot Sydafrika som han gång på gång attackerat under det senaste året. Senast häromveckan slog han fast att Sydafrika inte hör hemma i ”the Gs”.
Rysslands president Vladimir Putin hade nog velat ansluta, desperat som han är efter att visa hemmapubliken i Ryssland hur han har vänner över hela världen. Men sedan Brics-mötet i samma stad häromåret står det klart att det inte finns något svängrum för Sydafrikas regering att välkomna Putin som är efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen ICC.
Kinas president Xi Jinping har också hoppat av liksom Mexikos nya president Claudia Sheinbaum. Argentinas president Javier Milei avstår att närvara i sympati med Trump.
En fjärdedel av länderna väljer alltså att inte delta och Trumps direkta bojkott är illavarslande för gruppen eftersom USA är ordförande nästa år. Värden för mötet, Sydafrikas president Cyril Rampahosa, sade i förra veckan att han inte vill lämna över ordförandeskapet till en tom stol. Men det vill sig inte bättre, sedan Trump meddelat att ingen amerikansk representant kommer att närvara.
– Den tomma stolen kommer att vara där, och (jag kommer) förmodligen symboliskt att lämna över till den tomma stolen och sedan prata med president Trump, sade Ramaphosa.
Men sedan? Vad händer med gruppen under USA:s ordförandeskap? Bojkottar han G20 bara på grund av värdlandet Sydafrika, eller kommer G20 vara nästa multilaterala sammanhang som USA lämnar? Kommer G20 att överleva tills Storbritannien ska ta över stafettpinnen om ett år? Frågorna är många.
G20 växte fram i en annan tid, på sent 1990-tal efter den asiatiska finanskrisen 1997. En lärdom från denna kris var att de så kallade ”Tigerländerna” som då hade upplevt decennier av stark tillväxt ännu var sårbara, men också så pass stora ekonomier att Västvärlden påverkades av deras oro. Även Mexiko hade drabbats av en valutakris och idén med G20 var att skapa ett forum som inkluderade både utvecklade och framväxande ekonomier. Det var centralbankschefer och finansministrar som träffades under det första årtiondet innan samarbetet uppgraderades till statschefsnivå.
Då rasade protester på gator i Väst mot globaliseringen, som ansågs missgynna fattiga. I dag, tre decennier senare, har många av de asiatiska tigrarna ytterligare minskat avståndet till rikare länder och är nu jämlika partners – eller rivaler – till Väst.
Även om USA har dragit sig ur multilaterala samarbeten på löpande band, förblir landet oumbärligt för ekonomisk samordning för att så stor del av den internationella handeln är knuten till dollarn och regleras av amerikanska institutioner. USA:s frånvaro är därför ett stort avbräck för G20-gruppen.
Men G20 är fortfarande en symbolisk motvikt till Brics, som efter sin expansion börjat bli en rival till G20 med tydlig slagsida åt länder som motarbetar Västvärlden. Det kan förklara varför uppslutningen i Johannesburg trots allt är stor från såväl Storbritannien som EU och de EU-länder som ingår i G20.
Läs mer:
”Mystiskt” plan med flyktingar från Gaza skapar förvirring i Sydafrika
Erik Esbjörnsson: Det finns ett sätt att lösa konflikten i Sudan
