Den synnerligen rike och upptagne affärsmannen kommer in i ett tomt mötesrum. Tomt? Nej, bakom gardinen gömmer sig hans dotter. Nu blir förstås rikemannen vansinnig och skriker ”vad har pappa sagt om att bli störd på jobbet?” tills hon springer gråtande ut?
Nej, för Jan Stenbeck reagerar inte som en tv-seriepappa utan som en riktig – han blir glad att se sin flicka och av teckningen hon ritat. Tänk, fastän han är så rik!
Nya SVT-serien ”Stenbeck” har liknats vid ”Succession”, men skillnaden är stor. Den senare ritade upp den slitna klyschkartan över en Mycket Rik Familj: en streber, en pervers, en lallande fåne, alla lika cyniska – och över alltihopa en sadistisk King Lear-figur, hög på sin egen makt och på de dysfunktionella barnens kamp om att ta över den.
Även i ”Stenbeck” slåss en syskonskara om makten och härligheten. Men redan i de första scenerna står det klart att Jan Stenbeck inte är någon ”Succession”-Kendall. Skådespelaren Jakob Oftebro gör honom till en varm buspojke, en gamäng som har överklassens förmåga att både prata med bönder på böndernas vis och få restaurangmat serverad långt efter att köket har stängt.
Redan i de första scenerna står det klart att Jan Stenbeck inte är någon ”Succession”-Kendall.
Man kan prata mycket om ”Stenbeck” som skildringen av ett land i förvandling från stål och skog till investment och kommunikation. Det finns några skarpa scener från det beryktade DDR-Sverige, som när statliga Televerket är tillsynsmyndighet på den marknad där det själv verkar, och alltså kan vägra konkurrenterna tillstånd – och det inte går att få en bit mat på stan efter klockan åtta.
Men det som lyfter ”Stenbeck” är ändå värmen i personporträttet. Tänk att se en oerhört rik man som varken är fascist, hustrumisshandlare, galen eller förskingrare utan bara en människa med pengar som råkar vara lite väl förtjust i Gammeldansk och rejält smörigt potatismos. Tänk att se ett porträtt av en ärkekapitalist med fler nyanser än Krösus Sork!
Läs mer:
Lisa Magnusson: Efteråt infinner sig frågan – har jag fallit offer för sektpropaganda?
Annika Ström Melin: Kärvt klarspråk är bättre för EU än uppblåsta försvarskalkyler
