Vill ni hitta en tydlig symbol för politikens växlingar: ta tvärbanan ut till Bromma flygplats. Miljöpartiet har i åratal drivit linjen att lägga ner den och odla maskrosor på startbanan oavsett vilka argument som talar för motsatsen. Regeringen och SD skrev å sin sida in i Tidöavtalet att flygplatsen skulle bevaras till varje pris – en tydligare och fånigare symbolpolitik för att äga miljömupparna i vänstern är svår att hitta.
Men låt oss gå bort från flygskam och Tidötrollande och titta på sakpolitiken. Det gjorde söndagens Agenda, med spöklika bilder från flygplatsen efter att bolaget Bra vid årsskiftet flyttat till Arlanda. En enda passageraravgång denna dag, till Trollhättan. Elva resenärer.
Efter pandemin slutade mängder av resenärer att flyga, men det har inte gjort luftfarten överspelad. Just nu är Bromma ingen hållbar lösning för trafikflyget, ur den aspekten är flytten till Arlanda okontroversiell. Både näringslivet och Swedavia vill lägga ner den. Problemet är att Bromma inte är en isolerad strömbrytare i infrastrukturen kring Sockholm som man kan slå på och av. Det som berör Bromma påverkar kommunikationerna över hela landet.
Arlanda har också stora brister. Dels måste flygplatsen byggas ut. Dels måste det bli smidigare att ta sig dit. I dag är det antingen dyrt (Arlanda Express), osmidigt (flygbussarna), klimatfientligt (bil) eller ovisst om man alls kommer fram (pendeltåg).
Risken är att hela processen leder till en halvmesyr. Flyget blir dyrt och krångligt, tåget förblir ett sorgebarn.
En regering som gör Arlanda till den enda flyghubben i Stockholm måste även vara beredd att satsa stora pengar där – och på alternativa färdmedel. Utan Bromma kommer fler vilja åka tåg, och vi har alla utsatts för SJ:s och Trafikverkets lustiga danser vad gäller punktlighet och stabilitet.
I Agenda pekade infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) på andra baksidor med att lägga ner Bromma, såsom behovet av ambulansflyg och flygplatsens roll för kontrollen av Stockholms luftrum. Att avvakta en utredning, som är Tidölagets linje, låter väl rimligt – samtidigt har Bromma redan utretts ett tjugotal gånger. Det är svårt att befria sig från misstanken att regeringen hellre låter olika utredningar få tiden att gå än att göra det samhällsekonomiskt rätta och låta bilan falla.
Risken är att hela processen leder till en halvmesyr. Bromma försvinner helt som kommersiell flygplats, men Arlanda förblir otillräcklig som ersättare eftersom ingen regering vill betala det som behövs. Flyget blir dyrt och krångligt, tåget förblir ett sorgebarn.
Vi kommer att fortsätta flyga, och det kommer att bli alltmer miljövänligt. Flyget är för viktigt för att bli signalpolitiskt slagträ. Regeringen måste lyssna på näringslivet och regionerna och se till att Stockholm förblir en huvudstad som är lätt att nå.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Kristerssons kritiker har fel – det vi lever i kan inte kallas fred
Lisa Magnusson: Dumpen är pedofilernas fiende – men det gör dem inte till de utsatta barnens vän
