Frasen ”Jag ställer bara frågan” kan vara ett förrädiskt sätt att föra fram egna åsikter under förment neutral flagg: ”Ligger det något i ryktena om att ministern är lite väl glad i flaskan, inte vet jag, hoppas det inte stämmer, men jag ställer bara frågan.”
Det är också en klassisk metod att pressa eller hämnas på myndigheter: bomba dem med frågor, inlagor och beställningar. Allt måste enligt lagen besvaras, allt diarieföras. Det har förekommit att myndigheter tvingats anställa personal för att hantera en strategisk och enveten frågeställare.
”Strategisk och enveten” – så beskriver han också sig själv, S-riksdagsmannen Olle Thorell från Surahammar. Sajten Altinget avslöjade nyligen att Thorell har ställt 180 skriftliga frågor till regeringens ministrar – bara sedan riksdagen drog i gång den 10 september. Det innebär att Thorell skrivit nästan 40 procent av alla frågor som skickats in. Ledamoten som ställt näst flest kommer bara upp i 14 frågor.
Det är också en klassisk metod att pressa eller hämnas på myndigheter: bomba dem med frågor, inlagor och beställningar.
180, förresten? ”Jag har skrivit sju till sedan den rapporten, så det är 187 nu. Haha!” Så svarar Thorell när han skrattar sig igenom en intervju med P4 Västmanland på måndagen om sitt ymniga frågande.
Att ställa frågor till statsråd är en viktig del av riksdagens kontrollmakt över regeringen. Men vad Thorell gör strider mot tanken med frågorna. Han har dessutom automatiserat processen, tar in frågor via sociala medier och använder AI för att hinna plocka fram ännu fler. Det blir en sorts demokratins drönarkrigföring eller överbelastningsattack, han massbombar statsråden och missbrukar deras, och medarbetarnas, tid. Och skattebetalarnas pengar.
Var går gränsen för missbruk av rätten att ställa frågor?, undrar P4:s reporter.
”Jag känner att den frågan inte riktigt är min att svara på”, säger Thorell: ”Haha!”
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Arresteringsordern mot Netanyahu kommer leda till ännu mer palestinskt lidande
Susanne Nyström: Ingen gillar när det är högt i tak – sanningen gör för ont
