Det finns en del Gary Larson-skämtteckningar man inte glömmer. En av dem föreställer en liten kille som sitter på golvet i sitt rum och spelar tv-spel. I dörren står föräldrarna och önskedrömmer om de jobbannonser som kommer att ge gossen en guldkantad framtid: ”Nintendospelexpert sökes”. ”Kan du rädda prinsessan – vi behöver skickliga män och kvinnor!”
Säkert har många föräldrar tänkt ungefär samma sak när deras barn tillbringar timme efter timme vid modernare skärmar. ”Detta är säkert inte helt lysande, de borde läsa böcker eller spela fotboll i stället – men de lär sig åtminstone engelska, så något gott kommer ändå av sex timmar på Tiktok?”
Nu visar forskning att det inte är så enkelt. Visst kan skärmtid, liksom tittande på engelska program, ge bättre kunskaper i detta språk. Men tyvärr sker det på bekostnad av något viktigare, nämligen svenskan.
I Sverige lär det dröja innan det är en fördel på arbetsmarknaden att vara knackig på svenska.
Forskare vid Linköpings universitet har granskat femåringars konsumtion av digitala medier. Deras studie, redovisad på forskning.se, visar att barn som tittar mycket på engelska program riskerar att få sämre språkutveckling i svenskan. Särskilt är det grammatiken som blir lidande:
”Det du lär dig i förskoleåldern har du ju med dig när du börjar skolan. Det är den förmågan som gör det lite lättare att lära sig att läsa och ta till sig texter”, säger Anett Sundqvist, en av forskarna.
Vad gäller Larsons svarta humor kan man invända att den inte träffade alldeles rätt. Det jobb där det faktiskt är en merit att vara duktig på Counterstrike, där spelvärldens problemlösning och samarbete premieras. Men i Sverige lär det dröja innan det är en fördel på arbetsmarknaden att vara knackig på svenska.
Så om du är en förälder som står i dörren och drömmer om en lysande framtid för ditt barn: skippa allt önsketänkande om de nyttiga sociala medierna och stick fram en bok i stället. På svenska. Old school.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Påsken är hotad – vi måste rädda den
Susanne Nyström: Fegade Centerpartiet ur – eller varför ställde de inte den obekväma frågan?