Dova trumslag ljuder över Svista industriområde. En onsdagskväll i oktober har omkring 500 Eskilstunabor samlats, några med gasmasker, många med plakat. Ropen skallar utanför Senior Materials stängslade fabrik:
– 900 ton vi säger nej! Ingen ska förgifta dig och mig!
– Vi vill inte ha gift och snusk – Seniors tillstånd är bara fusk!
Kärnan i konflikten är metylenklorid, eller DCM, ett lösningsmedel som används för att tvätta bort paraffinolja från den tunna plastfilm som är en nyckelkomponent i elbilsbatterier.
DCM är misstänkt cancerframkallande och har kopplats till allvarliga nervskador, såsom Parkinson. Ämnet har varit förbjudet i Sverige sedan 1996.
Produktionen är ännu inte igång, men i en namninsamling med över 100 000 underskrifter mot Senior Materials utsläpp kallas anläggningen för ”giftfabriken”. Senior Material har en annan syn:
– Batterier är en nyckel i den gröna omställningen, och utan separatorfilm blir det inga batterier. Det vi gör i Eskilstuna är därför en viktig pusselbit i elektrifieringen, säger Cecilia Vallin, pr-ansvarig för Senior Material.
– Sverige är ett land med tydlig lagstiftning och höga miljökrav, vilket ligger helt i linje med våra egna ambitioner, tillägger hon.
I dag har Senior Material tillstånd från länsstyrelsen att släppa ut upp till 900 ton per år av det förbjudna ämnet. Samtidigt har bolaget nyligen ansökt om att ändra sitt miljötillstånd så att de maximala utsläppen sänks till 300 ton årligen, uppger företaget för DN.
Det kan jämföras med att den sammanlagda användningen av metylenklorid i Sverige under en tioårsperiod på 2010-talet var 100-190 ton, enligt Kemikalieinspektionen.
Den 30 augusti 2021 höll Senior Material ett samrådsmöte för närboende. Bara 12 personer kom.
Monica Gustafsson, som bor 300 meter från fabriken, berättar att de fick se en skiss utan skorstenar.
– Jag arbetar som beteendevetare, men blev ändå lurad av det fina språket på samrådsmötet. De sa att det var ett ”slutet system”, säger hon.
Håkan Lundell, vars hästgård ligger bara 600 meter från platsen, är oroad över att gasen ska nå hans marker:
– Metylenklorid är tyngre än luft. Hur ska det då kunna sprida sig i luften bara? Det kommer att sjunka ner.
Hans oro har visst stöd i en granskning av tidningen Dagens Arbete, som publicerat en mängd artiklar om fabriken. I sin miljökonsekvensbeskrivning åt Senior Material – en modellberäkning som ligger till grund för miljötillståndet – räknade IVL Svenska Miljöinstitutet inte med den så kallade downwash-effekten.
IVL försvarar metoden, men expertmyndigheten SMHI har ifrågasatt tillvägagångssättet och menar att koncentrationen av DCM i verkligheten kan bli större, särskilt nära fabriken.
Flera lokala företag i Eskilstuna motsätter sig fabriken och har nyligen överklagat ett dispensbeslut från Kemikalieinspektionen. De har också publicerat dokument som de menar visar att den tillåtna utsläppsmängden i Sverige är mångdubbelt högre än vid jämförbara anläggningar i Polen och Ungern.
– Det handlar om pengar. Eftersom svenska myndigheter inte har ställt strängare utsläppskrav har bolaget valt den enklaste och billigaste reningstekniken för sin fabrik i Sverige, säger Lennart Bogg, pensionerad professor i folkhälsovetenskap.
Lennart Bogg har engagerat sig i frågan och gått igenom vad forskningen säger om metylenklorids effekter på hälsan. Han menar att långvarig exponering, även för låga halter, är farlig för människor. Det visar ett flertal studier, enligt Lennart Bogg.
– Och så stora utsläpp som planeras i Eskilstuna har ingen studerat. Inget utsläpp i Europa är ens i närheten av det här, säger han.
Samtidigt påpekar Gunnar Johansson, professor i miljömedicin vid KI, att det är svårt att dra säkra slutsatser från de studier som har gjorts hittills. Han ser stora risker inne i fabriken, men tonar ner risken för Eskilstunas invånare.
– Skulle det vara en reell cancerrisk för de omkringboende, borde man ha sett det hos arbetare som är exponerade för höga halter under lång tid, och det har man inte lyckats visa, säger han.
Senior Material har hamnat under stark press för sitt teknikval i Sverige. Kritiken har fått tjänstemännen i Eskilstuna kommun att agera.
Miljöskyddsenhetens chef David Aronsson har tydligt signalerat att de inte accepterar den ursprungliga tillståndsnivån. Genom Samhällsbyggnadsnämnden – som tidigare gav bygglov för anläggningen – har man ansökt om omprövning i domstol.
David Aronsson vill nu, med stöd i principen om bästa möjliga teknik – det vill säga ett krav i miljöbalken på att utsläpp ska minimeras – se en drastisk sänkning till slutliga villkor på maximalt 10–20 ton per år.
– Vi tycker att för en anläggning som denna så är bästa möjliga teknik att det inte förekommer några obehandlade utsläpp och att processer är slutna. Så hanteras normalt lösningsmedel i processfabriker, säger David Aronsson.
Men Senior Material har en annan syn på teknikens möjligheter. Trots att Samhällsbyggnadsnämnden nu kräver en sänkning med hänvisning till bästa möjliga teknik, hävdar bolaget att målet är svårt att nå.
– Det långsiktiga målet är att helt fasa ut DCM, även om tekniken för det saknas i dagsläget, säger Cecilia Vallin.
Kan ni garantera att de närboende inte utsätts för hälsofarliga utsläpp?
– Vi kan garantera att vi följer alla lagar och regler och myndigheternas krav på oss.
På gården Grönsta, några hundra meter från Senior Material, ifrågasätter Cilla Pettersson hela premissen för den gröna omställning som fabriken säger sig representera:
– Oftast är det andra länder som får sota för att vi ska köra elbil. Nu får vi betala. Verklig grön omställning sker till fots, till cykel eller till häst. Eller möjligen med tåg.
Läs mer:
Gömt urfolk hotas i jakten på metall till elbilar
Swedbank investerar i nickelgruvan – med gröna fonder
Avgaser inte längre den värsta utsläppsboven
