Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jag har en mus i ugnen. Det är ingen eufemism. Jag har en faktisk ugn. Och jag har en faktisk mus. Och nånstans på mitten har de två nu mötts.
Eller, det kanske snarare borde vara ”hade” en mus. Den har, av lukten att döma, varit död en tid. Förmodligen under hela den vinter som jag tillbringat i Paris.
Och, nu när jag tänker efter, kanske det snarare borde vara ”hade” en ugn. Lukten av min före detta mus har nämligen gjort ugnen obrukbar.
Jag är ingen doktor, men min gissning är att musen tagit sig in i ugnens innandöme via någon pennstor ventil. Väl inne har den unnat sig ett riktigt skrovmål på sladdar, ledningar och isolering och ätit sig så fet att den inte tagit sig ut igen. Sen måste den helt enkelt ha svultit ihjäl därinne. Trots mössens stora aptit för saker som elledningar, gummilister och stearinljus, så innehåller ju den typen av kost inte särskilt mycket näring.
Ugnen har blivit ett modernt, interaktivt konstverk – du måste våga knäppa på den för att få den fulla upplevelsen.
Jag upptäckte musdebaclet i middagstid. Jag skulle laga ostgratinerade purjolökar, från ett receptkort jag hittat på marken vid pappersåtervinningen. Men så fort jag satte på ugnen så spred sig den distinkta lukten av död mus i köket. Rostad, död mus.
Efter någon minut övergick lukten i bränt kadaver och jag var tvungen att evakuera köket. Det enda jag fick med mig var en flaska vin och en burk cornichoner. Allt eftersom timmarna gick och lukten la sig som en giftig dimma över hela nedervåningen så började glasfiberisoleringen på kattvinden att se allt mer smaklig ut, även för mig.
Kvarlevorna av både musen och ugnen finns fortfarande kvar i köket. Men eftersom ugnen aldrig kan bli mer än rumstempererad, utan att börja sprida kadaverlukt, är den nu mer av en skulptur. Ett simulacrum, i den komplicerade filosofen Jean Baudrillards värld: en kopia som förlorat all likhet med originalet. Ett modernt konstverk. Ett modernt, interaktivt konstverk – du måste våga knäppa på den för att få den fulla upplevelsen.
Ja, det är så jag kommer att presentera ugnen när jag skänker bort den på internet. Som en vacker, om än utmanande, ugnsskulptur. En kommentar kring det moderna livets förgänglighet. En sorts memento mori: en hyllning till husfrun vars oförtröttliga kamp mot diverse skadedjur och nersmutsare inte tar slut förrän i döden. Så, i slutändan är det kanske någon sorts eufemism ändå.
Läs fler kåserier av EU, som När den lilla farbrorns baguette inte stod att finna.
