Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Jamaica Kincaid föddes på ön Antigua som sin mors enda dotter. Ganska snart dök det dock upp andra barn och Jamaica – hon hette nåt annat då – insåg att hon inte gillade att dela. Så när Jamaica var 16 år drog hon från ön, till New York, och hon var inte mer än 23 när hon började skriva punkiga, självcentrerade kåserier för glittriga tidningar, gav sig själv ett nytt namn och blev en it-girl på Manhattan.
Hon träffade en kille, blev kär och ett år fick hon, i present, en påse trista fröer och ett par riktigt dyra örhängen som hon omedelbart spolade ner i vasken. Eller nåt. Ingen har sett till dem sen dess, hur som helst. Fröerna, däremot, sådde hon.
Och när det, några år senare, reste sig röda, utomjordiska tentakler vid tomtgränsen bestämde hon sig omedelbart för att ringa den som grävt om deras gräsmatta för att klaga på vad det nu än var som var fel med gräsmattan. Det var så hon fick reda på hon odlade pioner, som under sommaren slog ut och hänförde henne med sin skönhet, och sen dess har inget varit sig likt.
Jag är av övertygelsen att ett kryddmått självförakt är stärkande för moralen
Jamaica släppte allt, köpte ett otroligt hus med träspånsfasad (det som på engelska kallas shingles) i pittoreska Vermont och började ägna en betydande del av sin vakna tid åt att anlägga en trädgård som både hänger sig åt det svala, fuktiga klimatet på platsen och – likt bakvänd kolonialism – inkluderar de exotiska växterna som omgav henne på Antigua.
Den här versionen av Jamaica Kincaids skapelseberättelse, om hur hon gick från trulig tonåring till litterär stjärna och passionerad odlare, är bara delvis skapad av mig – det mesta stämmer faktiskt ganska bra överens med verkligheten, samt diverse mer eller mindre självbiografiska skildringar som hon själv skrivit.
Jag både beundrar henne och identifierar mig med henne – vilket alltid är lite knepigt när det är en person som man idoliserar (jag är av övertygelsen att ett kryddmått självförakt är stärkande för moralen).
Trots allt detta börjar jag tvångsmässigt jubla inombords när jag hör att Jamaica Kincaid är inbjuden till bokmässan i Göteborg nu i september.
För vet du vem som mer – och än viktigare – ska dit och göra sig till? En av hennes mest hysteriska fangirls, tillika den vars pronomen, enligt Internationella Krönikörskontrollkommissionen (IKKK), aldrig får inleda detta kåseri: JAG!
Läs mer:
EU:s senaste kåseri: Så får jag ett vackert hem med noll ansträngning
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
Jamaica Kincaid tilldelas Bokmässans hederspris