Min mamma var aldrig någon stor bokläsare men de böcker hon älskade, älskade hon högt. Jag misstrodde inte hennes smak, men jag tog heller aldrig emot boktips från henne. Vi var två väldigt olika personer.
Jag var dessutom fjorton år gammal, pretentiös som bara fjortonåringar kan vara och de flesta av mina boktips kom från Charles Bukowski. Att läsa Céline fick kanske min hjärna att försöka fly ut genom mitt högra öra men vid gud, om Hank sa att jag skulle göra det, då läste jag Céline.
Andra författare jag malde mig igenom med ringande öron och galopperande bruxism var Moa Martinson och Ursula K Le Guin. Den sista blev jag så svårt utbränd av att jag aldrig mer läst henne trots att alla jag känner säger att hon är otrolig.
En dag, många år efter att min mamma dött, gick jag förbi ett antikvariat och fick syn på ”Three men in a boat (to say nothing of the dog)”. Se där, tänkte jag förstrött, en av min mammas favoritböcker.
Jag plockade åt mig den och tillbringade en vecka dubbelvikt av skratt. Jag kände igen citat och anekdoter som min mamma brukat dra. Jag upptäckte att magikern Aleister Crowley i själva verket snott sitt credo ”Do what thou wilt” (det står ovanför dörren till ett gammalt hus som de tre männen besöker i slutet av 1800-talet, några år innan Crowley skrev ihop sin egen esoteriska filosofi). Jag älskade hela boken.
Nästa gång jag gick förbi ett antikvariat och fick syn på ”En hondjävuls liv och lustar”, ytterligare en av moderns favoriter, tvekade jag inte. Det visade sig vara ännu en genialisk bok.
Sen dess läser jag varje favorit jag upptäcker. Från ”Riddarna kring Dannys bord” och ”Dumskallarnas sammansvärjning” till ”Rädd att flyga”. Allihop har varit roliga på det där sättet som gör att man fnissar högt och gång på gång väcker en slumrande och alltmer irriterad partner med citat som aldrig låter lika bra ur kontext, men som man envisas med att försöka upprepa eftersom man inte klarar av att vara ensam med allt det skojiga.
När jag upptäckte att min mamma och jag i själva verket haft samma boksmak hela tiden kändes det lite som att få en lista på boktips från en annan värld. Som en konversation med en person som inte längre finns.
Numera söker jag alltid av främmande bokhyllor i jakt på ytterligare en favorit. De blir allt färre. För att en dag ta slut, de med.
Läs fler kåserier av EU, till exempel om att turista genom att dricka på Ställen där Hemingway drack.
