Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Nostalgin håller just nu populärkulturen i ett järngrepp. Nya idéer, det som kallas ”original IP” i Hollywood, är rödlistade. Det mesta som slår igenom är baserat på en redan existerande idé. En leksak, en serie från 90-talet, ett godis.
Förklaringen, enligt framstående gen z-skådare och millennial-experter, är att ingen tror på framtiden längre. För den som inte längtar till framtiden kommer det förflutna att vara den mest attraktiva platsen att vistas på.
Men vad händer om ens egen nostalgi inte är samma som samtidens? Om dina föräldrar inte lät dig använda MSN Messenger, om du växte upp i ett land utan Ronny & Ragge, eller om du inte hade råd att köpa Power Rangers? Som den där kvällen, efter att ett gäng vänner ägnat några timmar åt att prata nostalgiska kulturminnen, när en finsk kompis vände sig till mig och frågade:
–Vem är den här Kurt Olsson som ni alla känner så väl?”
I min personliga nostalgimapp hittar du tv-serien ”Doktorn kan komma” och serietidningen Footrot Flats, om en loppig nyzeeländsk hund. Där finns söndergrillade fårkorvar, bilburen kaninjakt bland björnbärssnår och bodyboarding vid Bondi Beach. Och så finns där Barnaby Beach Dog.
Mappen är, som du märker, australiskt färgad. Min farfar jobbade som skidlärare i Australien och mina barndomsminnen från den där konstiga ön står ut i skarp relief. Smaken av får – får i allt. De slappa kaninerna på flaket bak i pickupen. Och så Barnaby Beach Dog, denna australiska ikon. Jag har till och med en liten minnessked med honom, så där som man har med kungligheter i andra länder.
Vid något tillfälle tröttnade min man på tjatet om Barnaby Beach Dog. Som sagt, nostalgi är bara härligt för den som faktiskt upplever den där flyktiga, fuktiga känslan. ”Vem är den här Barnaby Beach Dog som du känner så väl?” fräste han. En sökning gav… inte många träffar. Ens i Australien.
Efter en svindlande djup efterforskning höll min man triumferande upp telefonen för att visa en raggig strandhund. Barnaby Beach Dog är inte den kulturella ikon som min hjärna förvandlat honom till. Han är en bar-maskot vid en ät-så-mycket-du-orkar-buffé i Surfers Paradise. Och jag älskar honom precis som han är.
Läs fler kåserier av EU, till exempel om hur man lagar keramik enligt japansk metod vars pillighet leder till raseri.
