Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Något har slagit slint i debatten om den svenska skogen. Tonläget är så hårt att Aftonbladetjournalisten Lisa Röstlund, författare till boken ”Skogslandet”, har sagt att hon får en paus från hatet när hon granskar nazister i stället för att rapportera om skogen.
I skogsbruksrelaterade nätforum skylls dock tonen på ”aktivister”, som inte bara rör sig runt i skogarna utan också har infiltrerat myndigheter och högskolor. Allt som andas minsta kritik mot dagens kalhyggesinriktade skogsbruk tycks kunna klassas som ”aktivism” eller påstås vara ”politiserat”. Och hätskheten mot dem som ideellt inventerar skog är mycket stor, trots att de bara gör vad skogsägarna själva borde göra.
Fram till 2021 gjorde Skogsstyrelsen inventeringar och registrerade nyckelbiotoper med skyddsvärda arter men fick upphöra med det efter politiska beslut. Volontärer gör alltså jobbet gratis åt staten och skogsägarna, som har en plikt att ta hänsyn om de känner till eller borde känna till förekomsten av sådana arter. Men i stället för att rikta sin ilska mot de politiker som tagit bort stöd och ersättningar för skydd av skog får dessa frivilliga inventerare bära hundhuvudet.
Även skogsindustrin framställer miljörörelsen som skogsbrukarens huvudmotpart, men är ju själva en kontrahent. De vill köpa något som skogsägaren har, till ett så lågt pris och med så lite krångel som möjligt. Då är det förstås bekvämt om varje enskild skogsägare lämnas ensam med ansvar för sitt skogsbruks inverkan på klimat och miljö, i stället för att staten sätter standarder.
En äldre dam ringde mig gråtfärdig efter ett samtal med en mycket påstridig virkesinköpare och frågade om hon verkligen var tvungen att avverka, och om det var sant att skogen skulle förstöras om hon lät bli
När virkesinköparna, som gärna kallar sig rådgivare, ringer och berättar att det nu är dags att avverka så lyder många. De flesta skogsägare har små markinnehav och deras kunskap om skogen är generellt låg. Men skogsindustrin är ingen neutral part och ”rådgivningen” kan vara ganska brysk. Under mina år som utbildare inom naturnära skogsbruk kom jag i kontakt med många skogsägare som kunde berätta om hur de utsatts för tjat och sedan fått se sina egna önskemål kring avverkningen köras över. En äldre dam ringde mig gråtfärdig efter ett samtal med en mycket påstridig virkesinköpare och frågade om hon verkligen var tvungen att avverka, och om det var sant att skogen skulle förstöras om hon lät bli.
Ännu mer försåtligt är hur äganderätten används som tillhygge mot ”aktivisterna”. Äganderätten påstås vara hotad eftersom man inte får avverka hur man vill utan måste skydda biotoper och arter. Men äganderätt har alltid kommit med inskränkningar och skyldigheter. Vi får inte bygga ett kärnkraftverk i trädgården eftersom det vi gör på vår tomt påverkar också andra. Detsamma gäller skogen.
Som om det stora problemet skulle vara för många miljöaktivister i skogen och inte för många välbetalda lobbyister i maktens korridorer
I den skogsindustrilojala myllan ifrågasätts nu allemansrätten återkommande. ”Aktivisterna” måste kunna köras bort från skogen. Att försvåra för vanliga människor att röra sig i naturen ses alltså som en skydd att ta till när ens skogsbruk ifrågasätts. Det ser ut att komma spontant från gräsrötterna men idéerna sipprar ner från virkesmaskineriets högsta kretsar. Som om det stora problemet skulle vara för många miljöaktivister i skogen och inte för många välbetalda lobbyister i maktens korridorer.
Branschorganisationen Skogsindustrierna har det senaste decenniet pumpat ut missledande påståenden om den svenska skogen i kampanjer för hundratals miljoner kronor. I en debattartikel i DN hävdade Skogsindustrierna nyligen (30/11), helt utan källhänvisning, att Sverige har ”ett av världens mest hållbara, långsiktiga och reglerade skogsbruk”. Begreppen ”politiserad” (om Naturvårdsverket) och ”aktivism” dök också upp. Ord som hela tiden ekar i skogsbruksdebatter på nätet. Vad gör dessa hundvisslor och överdrifter, från den klart starkaste parten, med debatten om den svenska skogen?
Inte kan väl särskilt många egentligen tycka att äganderätten övertrumfar alla andra konsekvenser och värden, inklusive ett beboeligt jordklot?
Den svenska skogens förmåga att binda in kol har sjunkit kraftigt och den biologiska mångfalden påverkas starkt negativt av dagens brukningssätt. Inte kan väl särskilt många egentligen tycka att äganderätten övertrumfar alla andra konsekvenser och värden, inklusive ett beboeligt jordklot? Inte vill vi väl på allvar att allemansrätten ska inskränkas, vilken sida i debatten vi än befinner oss på?
Kanske står hoppet om en annan väg, och en annan samtalston, till de många skogsägare som i alla nätforum numera argumenterar för biologisk mångfald, allemansrätt och hänsyn. Som lugnt berättar hur de bedriver sitt eget skogsbruk utan kalhyggen och som på olika sätt driver på för förändring. De har väl förstått att livskraftiga och stabila ekosystem ligger i deras eget långsiktiga intresse, av såväl ekonomiska som klimatmässiga skäl. Många älskar dessutom sin skog med hela dess mångfald. Bortom skottgluggarna sker redan förändringen.
Läs mer:
Människans skogar är heliga och tål inte ekonomisk rovdrift
