Nyheter om sexuellt våld får ofta stora rubriker, inte minst om den som är misstänkt är en kändis eller har en ansvarsposition i samhället. Det kanske mest framträdande exemplet är när polischefen som kallades ”Kapten Klänning” med hög svansföring gällande både etik och genusfrågor senare dömdes för flera våldtäkter.
I ett nu aktuellt ärende återfinns både en skyddsvakt i riksdagen och en läkare bland personerna som misstänks ha våldtagit en ung kvinna som har befunnit sig i en uppenbart utsatt situation. Enligt Johanna Lätth, forensisk specialistpsykolog verksam vid både Karolinska institutet och Kriminalvården, återfinns personer som våldtar i alla samhällssfärer.
Enligt ny forskning vid Uppsala universitet är offret en kvinna eller en flicka i 92 procent av alla anmälda våldtäkter – och i ”nästan samtliga fall är gärningspersonen en man”. Johanna Lätth lyfter fram gärningspersonens attityder som en riskfaktor som är viktig att beakta när det gäller sexualbrott mot kvinnor.
– Det man ofta kallar kvinnofientliga attityder, att man tänker att ”jag har rätt till sex med kvinnor oavsett hur det blir för dem” eller är nedvärderande mot kvinnor, den typen av attityder är brottsdrivande i de fallen, säger Lätth.
Även generellt brottsstödjande och antisociala attityder – som omfattar inställningen att ”lagar och regler inte spelar så stor roll” och bristande intresse för vad ens beteende får för konsekvenser för andra – är riskfaktorer man kan se hos personer som våldtar.
En andra riskfaktor gäller förmågan till självreglering.
– Det handlar både om hur väl man kan reglera känslor som impulsivitet, säger Johanna Lätth.
Det är vanligt vid sexualbrott mot vuxna att gärningspersonen har varit arg vid brottstillfället, berättar hon. En bättre förmåga att reglera ilska kan därför ha en skyddande inverkan.
Den tredje riskfaktorn har med relationella aspekter att göra. Forskning visar att personer som döms för sexualbrott tenderar att generellt sett ha svårigheter i sina relationer.
– Man kanske klarar av att ha en partner över tid, men det är kanske inte ett så välfungerande förhållande. Ofta är det konfliktfyllt, kanske med mycket svartsjuka. Man kanske gör slut och blir ihop igen. Det kan också handla om att man inte har så mycket emotionell närhet. Man kanske har en relation med varandra, men den där känslomässiga kopplingen finns inte riktigt där, säger Johanna Lätth.
Svårigheterna när det gäller relationer kan också ha en koppling till själva brottet, när exempelvis en konflikt eskalerar och leder till en våldtäkt.
En sista, fjärde, riskfaktor relaterar till sexualiteten i sig hos de som döms för våldtäkt. Dels handlar denna aspekt om hur lättriggad sexualiteten är, dels riktningen på sexualiteten, alltså vad som genererar en sexuell impuls hos personen. Ibland kan detta röra sig om sexuellt avvikande intresse, bland psykologer benämnt som parafili.
Våldtäkter innebär ofta någon form av fysiskt våldsinslag. Detta kan vara rent instrumentellt, som ett medel för att kunna genomföra handlingen. Men det kan också fylla en funktion för personen som genomför våldtäkten.
– För vissa kan våldet vara tydligare kopplat till makt och kontroll, och att man vill åt just det. Men det kan också finnas sadistiska drag, att man njuter av att någon annan lider, och med en ökad sexuell laddning i och med detta, säger Johanna Lätth.
Kan dessa typer av sexuella läggningar utgöra en allvarlig psykisk störning i lagens mening?
– De flesta sexualbrottsdömda hamnar inom kriminalvården och inte rättspsykiatrin. Att man har ett avvikande sexuellt intresse är inte i sig skäl nog för att få rättspsykiatrisk vård i stället för kriminalvård, utan det handlar om en annan typ av psykiatrisk sjuklighet som ligger till grund för en sådan bedömning.
Även droger kan spela en viktig roll i sammanhanget. Enligt Johanna Lätth finns forskning som tyder på att i runt hälften av fallen gällande våldtäkt mot en vuxen var personen som begick handlingen misstänkt påverkad av alkohol eller narkotika – något som kan påverka självkontrollen i fel riktning.
– Det typiska är inte att gärningspersonerna annars har ett omfattande missbruk, men det finns inte sällan en tydlig koppling till just när man begår brottet, säger hon.
Droger kan också ha olika funktion i en våldtäktssituation, enligt Johanna Lätth.
– Det finns ju olika approach hos gärningspersonen. En del är planerande, och en del mer opportunistiska. Hos en del av de som har det här mer planerande beteendet kan ju vara så att man drogar brottsoffret som ett sätt att kunna begå de här brotten.
Fall där brottsoffret är medvetslöst vid våldtäkten kan också se olika ut.
– Då kan det gälla någon som är opportunistisk. Men det kan också vara någon som tänder på det här, att det blir någon maktdimension: ”här har vi någon som är medvetslös och inte kan försvara sig”, och att det ökar laddningen. Men det kan också handla om att man har haft en större övergreppsplanering och har sett till att den här situationen har uppstått, säger Johanna Lätth.
Tvärtemot vad många kanske tror är denna kategori – personer som döms för våldtäkt – generellt sett positiva till att delta i behandling.
– Det är väldigt allvarligt brottslighet, och varje återfall kan få otroligt omfattande konsekvenser. Men det är ändå den grupp inom Kriminalvården som i lägst utsträckning kommer tillbaks för samma typ av brott i våra uppföljningar. Det är bara ungefär 2 procent som döms för nya sexualbrott inom tre år, säger Johanna Lätth.
