Sommarlovet är igång, liksom fästingsäsongen. För den som ska ut där det finns höga växter och där det rör sig många djur kan det vara bra att ha koll på de åttabenta blodsugarna.
Enligt Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog vid Naturhistoriska riksmuseet, är de vanligaste svenska fästingarna tålmodiga djur. Oftast sitter de på växtlighet och väntar tills ett djur eller en människa kommer förbi. Sedan fäster de sig, letar sig fram till hud och biter tag.
– De brukar inte vara ute och leta efter sina byten, men om ett djur eller en människa lägger sig och vilar på marken kan de krypa korta sträckor för att ta sig till en potentiell blodvärd, säger han.
Det finns tre saker som attraherar fästingar: värme, koldioxid från utandningsluft och vissa lukter. Vad gäller det sistnämnda så är det kroppens naturliga dofter, eller stank, som kan få dem att reagera.
– Fästingarna reagerar på olika ämnen. Ofta är det ämnen som bildas när bakterier på huden bryter ner svett till exempel. Det kan vara mjölksyra, smörsyra eller liknande dofter. Kombinationen av doftämnen gör att fästingarna tänker ”mm, här finns det mat”.
Hur stor påverkan lukt har på fästingars val av byte är okänd. Det är svårt att slå fast med tanke på att det finns så många andra omständigheter som spelar in i naturen.
Med det sagt kan det ändå finnas en poäng i att försöka dölja sin lukt.
– Det är lite som hur myggmedel delvis fungerar. Genom att ha dofter som döljer våra dofter så ska det göra att vi blir mindre attraktiva för myggor till exempel, säger Didrik Vanhoenacker.
Fakta.Fästingar
De flesta fästingar som biter djur och människor i Sverige tillhör arten vanlig fästing, eller Ixodes ricinus på latin. Den står för ungefär 95 procent av alla fästingbett i landet.
Det finns även andra fästingarter som har påträffats i Sverige i mindre utsträckning, som tajgafästing, brokig hundfästing och flyttfågelfästing.
Vanlig fästing brukar vänta in sina byten. Oftast sätter den sig på växter och angriper djur och människor som passerar förbi. Fästingen har hullingar på benen som den sträcker ut för att lätt kunna fästa sig på sitt byte.
Längst ut på de främsta frambenen sitter ett avancerat sinnesorgan som heter Hallers organ. Det är det som kan känna av lukt, värme och koldioxid i utandningsluft.
Fästingen suger blod tre gånger under sitt liv. Den första gången, efter att den har kläckts, är den smittfri. Först efter att den har sugit blod från exempelvis en sork riskerar den att få med sig smitta som kan föras vidare.
Källa: Didrik Vanhoenacker, Naturhistoriska riksmuseet
Hans främsta råd för att undvika att få fästingar är att bära heltäckande kläder och stoppa ner byxorna i strumporna. På så sätt blir det svårare för djuren att nå in till huden. Har man också ljusa kläder på sig så är det lättare att hitta fästingar som fäster sig mot dem.
– Du behöver inte kolla varenda sekund, men kolla ibland och ta bort dem innan de hinner sätta sig.
Att vaccinera sig mot TBE är en mycket god idé, liksom att hålla koll på eventuella bett. Förutom TBE kan fästingar bära på borrelia som orsakas av bakterier och som det inte går att vaccinera sig mot.
– Där fick jag ett tips från SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt. Gör en streckgubbe och sätt upp på kylskåpet där du markerar var fästingbettet var, som i armhålan eller höger ljumske, och skriv datum. Då är det lättare att komma ihåg att man hade en fästing där och så kan man kolla efter en tid om det blivit något rött märke.
Själv går Didrik Vanhoenacker ut och letar efter fästingar. Det är en del av jobbet. Han vet var han ska leta och tar med sig en vit fleecefilt som han samlar in dem på.
Han uppskattar att han har fått omkring 500 fästingbett under sin karriär – utan att någonsin ha drabbats av borrelia.
– Jag borde ju ha haft borrelia, men det har jag inte. Det är jättemärkligt faktiskt. Det är statistiskt konstigt. Samtidigt finns det andra som bara har haft tre fästingar och fått borrelia två gånger.