Jens Sejer Andersen brukar beskriva Play the Game som ”ett hem för sportens hemlösa frågor”. Under snart 30 års tid har den danska organisationen arrangerat konferenser och drivit debatt kring dopning, matchfixning, korruption, sporttvätt och sexuella övergrepp – ämnen som under lång tid var förbisedda, men som på senare tid hamnat allt mer i fokus.
Internationella idrottsförbund som IOK och Fifa har länge betraktat Play the Game med skepsis och även om politiker och idrottsledare tvingats inse att man måste ta integritetsfrågorna på allvar menar Jens Sejer Andersen att åtgärderna för att komma till rätta med problemen inte är verkningsfulla.
– Idrottsorganisationer har skapat etiska kommittéer och uppträdandekoder. Länder har förstärkt lagar som påverkar idrotten. Internationella organisationer har producerat oräkneliga resolutioner och rekommendationer. Trots alla goda intentioner, de här ansträngningarna misslyckas ofta eftersom regler och regleringar inte implementeras, säger Andersen, numer senior rådgivare för Play the Game.
Det var därför som Play the Game 2022 initierade projektet ClearingSport, för att undersöka om det behövs en internationell paraplyorganisation för att tackla de problem som varje år beräknas kosta idrotten tusentals miljarder kronor.
Över 200 experter och medlemmar av idrottsorganisationer har rådfrågats under tre år och svaret som presenterades på ett webbinarium i början av april är tydligt.
– Vi har gjort en grundlig lägesanalys, identifierat luckorna i kampen mot kriminalitet, korruption och andra former av integritetsbrott inom idrotten. Vi föreslår också hur dessa luckor kan tätas. En oberoende enhet skulle befria idrottsorganisationer från många av de komplicerade frågor där idrotterna har inneboende intressekonflikter, säger Andersen.
Idrottens förmåga till självreglering har ifrågasatts i samband med den senaste tidens skandaler inom Internationella fotbollsförbundet (Fifa), Internationella friidrottsförbundet, Internationella skidskytteförbundet, Internationella volleybollförbundet, Internationella boxningsförbundet, Internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) för att nämna några.
Gemensamt för många av de problemtyngda förbunden är att de haft bristande kontrollfunktioner och ledare som suttit länge på sina poster. Utan begränsade mandatperioder ökar risken för korruption. Sepp Blatter var ordförande i Fifa i 17 år. Dessförinnan hade han varit generalsekreterare lika länge.
Flera förbund, däribland friidrott, tennis och skidskytte, har efter skandalerna infört fristående och oberoende granskningsfunktioner, medan andra skandaltyngda förbund som boxningen slutit sig allt mer och nyligen blivit bannlyst av Internationella olympiska kommittén.
Flera av de experter som tillfrågats och som framträdde vid webbinariet, menar att den senaste tidens många skandaler visar att idrottens självreglering inte fungerar. Däribland Arnout Geeraert, professor vid universitetet i Utrecht i Nederländerna, som under lång tid bedrivit forskning på området:
– Idrottens styrande organ kan sätta sina egna standarder, och det är förståeligt att de vill behålla sin egen autonomi, men om vi vill att de styrande organen inom idrotten ska ha god förvaltning krävs ett paradigmskifte, från samarbete till ansvarighet. Någon måste hålla de styrande organen och deras tjänstemän ansvariga, sade Geeraert.
Allison Wagner, den olympiska medaljören och världsrekordhållaren i simning, som efter den aktiva karriären börjat jobba för Usada, USA:s antidopningsbyrå, är en annan av dem som menar att idrottsvärlden måste tänka i nya banor.
– Det är uppenbart att de här problemen inte blir lösta eftersom samma saker fortsätter att inträffa, sade Wagner.
Flera talare poängterade vikten av idrottarens roll, bland dem Paulina Tomczyk, generalsekreterare för organisationen European Athletes And Players Association.
– Idrottarens rättigheter måste stå i centrum för det här initiativet om det ska bli ett effektivt sätt att handskas med integritetsfrågor. Många idrottsorganisationer har normer och regelverk, problemet är att de inte respekteras, sade Tomczyk.
Men det finns också skeptiker. Juristen Wilhelm Rauch, vid den federala idrottsmyndigheten i Schweiz, anser att det redan finns institutioner som ska ta hand om till exempel korruption, mutor och penningtvätt.
– Juridiska myndigheter och disciplinära organ har båda sina roller att spela. Vi kan inte och ska inte bland dessa olika roller, men vi kan och bör hjälpa dessa enheter att arbeta tillsammans och lära av varandra på bästa möjliga sätt när det gäller utredningar och sanktioner mot korruptionsfall i idrottsvärlden. Därför tycker jag att vi ska använda vår energi för att förbättra detta samarbete och effektivitet med existerande medel och organisationer, sade Rauch.
Men merparten av personerna som framträdde under det tre timmar långa webbinariet var positiva till förslaget från ClearingSport. En av de stora frågorna som återstår att lösa om det ska bli verklighet är pengarna. Vem ska finansiera organisationen?
Jens Sejer Andersen medger att detta är en avgörande fråga.
– Vi har kommit fram till två slutsatser. Den ena är att alla som drar nytta av idrott har en skyldighet att skydda den. Den andra är att elitidrotten inte har ont om pengar. Det finns mycket pengar i systemet och man kan tänka sig finansiering genom medlemsavgifter eller serviceavgifter.
Han anser att även tv-bolagen och bettingindustrin skulle kunna ta ansvar.
– Man kan tänka sig att sponsorer och tv-bolag avsätter en liten del av sin omsättning inom idrotten för att säkerställa idrottens integritet. Spelbolag, som gör stora vinster på idrott, skulle kunna avsätta en del av sin vinst, sade Andersen.
Läs mer:
Djokovic: Antidopningssystemet är inte rättvist
Kraftig nedgång av misstänkt matchfixning
