Expertrådet larmar om valbudgeten: ”Kommande generationer får betala”

Lars Heikensten är på väg genom finansdepartementets karuselldörrar på Jakobsgatan i Stockholm.

Det är sjätte och sista gången han ska avlägga sin årliga rapport som ordförande i Finanspolitiska rådet. Och i år är domen över regeringens ekonomiska politik hård. Lars Heikensten säger att det är den allvarligaste kritiken som det granskande organet har framfört sedan det bildades.

– Den här typen av kortsiktigt agerande där man skjuter på kostnaderna och inte ställer olika utgifter mot varandra, det är precis det som det finanspolitiska ramverket är till för att förhindra, säger han.

Saken gäller den valbudget som regeringen i år möter de svenska väljarna med. Omfattningen är historisk.

Försvarssatsningar och stöd till Ukraina summerar tillsammans med flera skattesänkningar till det största underskottet i svenska statsfinanser på 30 år, bortsett från pandemin.

Staten väntas behöva låna 170 miljarder kronor.

– Underskottet är för stort. Det kommer att begränsa utrymmet väldigt mycket för kommande regeringar, säger Lars Heikensten.

Hans skarpaste varning gäller på ett principiellt plan.

– Nu är vi inne på en glidande skala. Det är viktigt att ta det på allvar.

Efter 1990-talskrisen har partierna slutit upp starkt kring det finanspolitiska ramverket – med utgiftstak, överskottsmål och klara regler kring statens budget. Det ska vara ordning och reda, även med det nya balansmålet som partierna enades om 2024.

Men en ny komplikation är att regeringen med stöd av oppositionspartierna senare har infört ett kryphål som ska gälla under tio år framöver. Försvarsutgifter och Ukrainastöd räknas bort. Staten ska få låna 300 miljarder ”utanför” ramverket.

Det sätter hela systemet ur spel, säger Lars Heikensten.

– Här lägger man fram ett ganska stramt ramverk, sedan bryter man rejält mot principerna. Då kan man fråga sig vad det finanspolitiska ramverket egentligen spelar för roll. Vad är kvar?

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har försvarat sig mot liknande invändningar tidigare. Hon säger att försvarsupprustningen är en existentiell fråga och att avsteg från ramverket har gjorts förr, som under pandemin.

Lars Heikensten köper inte argumenten. Upprustningen av Sverige handlar inte en om plötslig och övergående kostnadspuckel, utan om stegvis högre försvarsutgifter.

– Nu lägger regeringen i stället större kostnader på kommande generationer, som får betala för försvaret två gånger, säger han och fortsätter:

– Regeringen hävdar att det är omöjligt att finansiera det här på något annat sätt. Men budgeten visar att det inte stämmer. Pengar finns för sänkt matmoms och jobbskatteavdrag. Det är ett politiskt val man gör, att skjuta upp kostnaderna.

I dagsläget är Sveriges offentliga skuld bland de allra lägsta i Europa.

– Den här budgeten gör inte att vi hamnar i en statsfinansiell kris. Men minnet av 90-talskrisen spelar allt mindre roll. Och jag tror att det finns en växande generell svårighet att driva igenom en bra politik i riksdagen. Det finns många tendenser att välja de enklaste vägarna, säger Lars Heikensten som samtidigt varnar för att kommande regeringar kommer att få problem att få ihop sina budgetar.

På en presskonferens i fredags konstaterade finansminister Elisabeth Svantesson själv:

– Mycket av reformutrymmet framåt är redan intecknat.

Läs mer:

Carl Johan von Seth: Så lånar man 300 miljarder kronor

Svantesson: Inga ofinansierade reformer kommande år