Nyligen kunde forskare från University of British Columbia för första gången konstatera att PFAS fanns i havsuttrar i området och det finns flera studier på PFAS hos vattenlevande djur. I Storbritannien har ”evighetskemikalien” hittats i späckhuggare, tumlare, uttrar, fiskar och fåglar.
I Sverige har forskare från SLU undersökt PFAS-halterna hos skogssorkar på Frösön i Jämtland, ett område där Försvarsmakten haft brandövningsverksamhet. Resultaten förvånande dem, berättar Frauke Ecke universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet.
– Vi väntade oss inte de här höga koncentrationerna. Vi utgick från att vi skulle ha ganska stor variation, men det var det inte, utan det var extremt höga halter.
Sorkarna hade också leverskador som misstänks ha orsakats av PFAS.
– Det var delvis ganska allvarliga leverskador. Veterinärerna som är med i studien kan inte förklara dem på annat sätt än att de har orsakats av PFAS.
Tidigare studier har visat att djur högre upp i näringskedjan ofta har högre halter PFAS. Det finns oro för att till exempel späckhuggarpopulationer ska gå under på grund av gifterna som ackumuleras genom näringskedjan.
Skogssork är ett vanligt bytesdjur och stapelföda för bland annat pärlugglan. En gång var det Sveriges vanligaste uggla, men nu är den på tillbakagång. Även hos pärlugglor hittade forskarna från SLU höga halter PFAS.
– Det stämmer ju väl med det man vet om hur det anrikas längs näringskedjan, säger Frauke Ecke.
Än vet forskarna inte hur pärlugglorna påverkas av PFAS.
– Vi vet bara att det är höga koncentrationer. Men det går väldigt dåligt för pärlugglan och då är en fundering att miljögifter eventuellt kan bidra till nedgången.
En ovanligt hög andel av sorkarna var infekterade med sorkfebervirus och forskarna misstänker att leverskadorna gjort dem mer infektionskänsliga.
– Det är i enlighet med en hypotes som finns kring att miljögifter gör en, även oss människor, mer mottagliga för infektionssjukdomar.
Den svenska studien är en av relativt få som gjorts på landlevande djur. Det behövs mer forskning på området, anser Frauke Ecke, inte minst för hur det påverkar oss människor.
– Ett första steg kan ju vara att vi tittar på hur det påverkar levande djur för att gå vidare med vad det gör hos människor.
– Vi äter visserligen inte sorkar, men vi äter annat vilt och vi har hittat PFAS hos älg och rådjur. Det har legat under varningskoncentrationerna från Livsmedelsverket, men ganska nära gränsen.
