I slutet av 2020 köper Gagik Markosyan en villa från 60-talet i Järfälla utanför Stockholm som han totalrenoverar. Han låter även fräscha upp den beigeaktiga fasaden.
– Den var solblekt och det fanns en del mögel. Men eftersom det är en putsfasad så är den svår att tvätta. Därför valde jag att måla om. Jag ville göra fint.
Han söker inget bygglov, men väljer 2021 samma krämvita kulör som en granne för den estetiska harmonins skull. Något senare får han ett brev från kommunen. Gagik får veta att han brutit mot förvanskningsförbudet och inte agerat med varsamhet. Kommunen kräver att han återställer fasaden, något som lokaltidningen Mitt i var först med att berätta. Det påpekas att huset ingår i ett område som beskrivs i en kulturmiljöplan från 1999 och han nekas bygglov i efterhand.
Gagik sätter ner hälarna. Målningen kostade närmare 100 000 kronor, därför överklagar han beslutet till länsstyrelsen. Myndigheten avslår överklagan.
– Varje dag som jag kom hem och tittade på huset blev jag stressad. Jag har sovit dåligt. Och inte bara jag, hela familjen har påverkats av det här.
Gagik tar saken till mark- och miljödomstolen som ger honom rätt. Vid prövningen driver kommunen envist linjen att färgen är vit.
– Men det är den inte. Det är ett slags ljusbeige nyans, lite som vispgrädde. Den är väldigt snygg, säger Gagik.
Kommunen framhåller under processen att huset rent visuellt avviker avsevärt från originalutförandet och från övriga hus i området. När DN besöker området står det klart att många av kåkarna är målade i snarlika ljusa kulörer, men så värst enhetligt är det knappast.
Vidare har kommunen hävdat att Gagiks invändning om att det skulle bli en dyr affär att måla om huset på nytt saknar relevans. Det framhålls att det finns information om detaljplan och kulturmiljöplan på kommunens hemsida och att Gagik borde ha kontaktat kommunen i stället för att inhämta färgkoder från boende i området.
Miljö- och bygglovsnämnden är emellertid inte enig. SD, KD och L reserverar sig och påpekar att de starkt ifrågasätter att en färgförändring från beige till vitt kan tolkas som att ett hus ”förstörs”.
Kommunen överklagar ärendet till Mark- och miljööverdomstolen. I början av 2026 kungör den högsta instansen i den juridiska kedjan att ommålningen i viss mån påverkar husets karaktär, men inte så mycket att det kan anses förvanskande eller ovarsamt. Domstolen konstaterar att bygglov för fasadändringen kan ges i efterhand.
Efter fyra år av byråkratiska piruetter får Gagik alltså rätt.
– Jag är förstås glad. Men jag måste ändå säga att det inte har varit värt det. Hade jag valt en lite mer beige färg så hade jag sluppit allt det här eländet.
Ahi Mardoukh (L), andre vice ordförande i miljö- och bygglovsnämnden, betonar att förvaltningen måste följa lagen. Samtidigt beklagar han att processen har tagit så lång tid och påtalar att Liberalerna ansåg att beslutet byggde på en alltför sträng tolkning av plan- och bygglagen.
– Man ska inte bryta mot lagar och regler, men ett hem är ett hem, inte ett museum.
Även nämndens ordförande, moderaten Björn Lindfors, beklagar att historien, som han uttrycker det, har fått absurda konsekvenser.
– Jag känner med den här mannen. Jag är själv fastighetsägare. Det är jättetråkigt att det gick såhär långt. Samtidigt är jag glad över utfallet, både för hans och vår del. Nu får vi lättare att fatta beslut framgent. I någon mening blir det här prejudicerande, säger han.
Gagik säger att processen stundtals har varit så jobbig att han övervägt att sälja huset och flytta. Dessutom har den varit kostsam. När han inte följt kraven på ommålning har han ålagts med sanktionsavgifter som successivt har dubblerats. Sammanlagt rör det sig om runt 90 000 kronor i sanktionsavgifter.
– Jag vet inte om det är möjligt att få tillbaka de pengarna, jag ska kolla det med min advokat, säger Gagik och påpekar att hans advokatkostnader i nuläget ligger på ungefär 35 000 kronor.
Är du arg på kommunen?
– Nej, jag trivs bra med att bo här. Det är bara just den här biten som jag är besviken på.
Läs mer:
Lång väntan på bygglov i Stockholm: ”Inte bra”
Efter fem års kamp – familjen slipper riva attefallshuset
