I min tonåriga sons rum finns ett litet dolt utrymme mellan sängen och väggen, kallat Bermudatriangeln. Inför städning, besök och andra händelser som kräver undanplockning är Bermudatriangeln ovärderlig för pojken – den kan nämligen svälja allt som inte sedan tidigare har en angiven plats. Blir det undanstädat? Nej. Ser det undanstädat ut? Ja.
Yta är, som bekant, allt. Och det är inte bara min son som bemästrar Potemkinkulissens konster. Nu för tiden ägnar sig världens främsta biotechföretag åt samma sak.
I början av april släppte tidskriften Time ett nummer vars omslag pryddes av en vit varg som trotsigt stirrade mot läsaren. Ordet ”Utdöd” var överstruket av ett tjockt, rött streck. Under stod det: ”Det här är Remus. Han är en jättevarg. Den första att existera på över 10 000 år.”
Jag hoppade till. Jag visste sedan tidigare att det kuriösa intresset för att återuppväcka utdöda arter var stort. Men att biotekniken hade tagit ett sådant språng att forskare kunde upphäva utrotningen av förhistoriska arter, vore sannerligen enormt. Möjligheterna med sådan genteknik skulle vara nästan oändliga. Jag kastade mig över artikeln.
Dessvärre kom mina förväntningar snabbt på skam. Företaget Colossal Biosciences, som hade tagit fram Remus (samt två till exemplar vid namn Romulus och Khaleesi – märk väl de mytologiska och popkulturella referenserna), hade förvisso använt toppmodern genteknik, men det rörde sig inte om någon återuppståndelse av jättevargen. I stället hade företaget lyckats kartlägga mindre delar av det utdöda djurets arvsmassa ur fossiler (onekligen en bedrift). Därefter hade de förändrat 14 av cirka 19 000 gener i den vanliga gråvargens dna-gener som bland annat påverkade pälsens färg och djurets storlek – och låtit en hundtik föda fram dem. Med andra ord hade de skapat en aningen förändrad gråvarg som på ytan påminde om den utdöda jättevargen.
Det vore i princip samma sak som att överföra 14 gener från människa till schimpans och påstå att man har skapat en homo sapiens.
Kritiken från forskarhåll lät inte vänta på sig: fake news, utropades det på olika håll i sociala medier. Andra som jag diskuterade med privat var mer positiva: visserligen var detta inte jättevargens återkomst, men det var ett litet steg i rätt riktning mot att återskapa den biodiversitet som gått förlorad på grund av mänsklig aktivitet eller naturkatastrofer.
Ett fenomenalt framgångsrikt pr-jippo för företaget som kommer att nyttja tekniken för betydligt mer lukrativa ändamål än bevarande av utrotningshotade arter
Colossal Biosciences vetenskapliga chef Beth Shapiro gjorde själv definitionsmässig akrobatik för att ro pr-kampanjen i hamn. Och låt oss inte hymla med vad projektet är: ett fenomenalt framgångsrikt pr-jippo för företaget som kommer att nyttja tekniken de utvecklar för betydligt mer lukrativa ändamål än bevarande av utrotningshotade arter.
”Våra jättevargar har nyckelegenskaper som gjorde jättevargen till jättevarg”, påstod Beth Shapiro i Time-artikeln. ”Enligt den definitionen är våra djur jättevargar.”
Tyvärr fungerar inte definition av arter på det sättet. Jag tänker framför allt på det genetiska fenomenet pleiotropi. Det betyder att varje enskild gen påverkar många olika egenskaper, oftast på diskreta sätt. Komplexa egenskaper som djurs instinkter och kognitiva förmågor uppkommer genom den samlade effekten av hundratals gener som långsamt pusslats fram av slumpen för att förstärka vissa särdrag och försvaga andra.
I människor har man till exempel sett att gener som är involverade i kalciumtransport påverkar kognitionen. Vissa varianter av dessa gener medför ökad risk för schizofreni och bipolär sjukdom. En organisms arvsmassa ska närmast ses som noterna för en hel symfoni, snarare än för enskilda melodier.
Att gentekniskt förändra 14 av 19 000 gener kan ge sken av att man återskapat jättevargen, men sådana ingrepp kommer inte bevara eller återställa jordens biodiversitet. Det är vilseledande att påstå att jättevargen endast var en stor och vit variant av gråvarg. Denna artikel i Time får hamna i Bermudatriangeln, tillsammans med resten av skräpet.
Läs mer av Farshid Jalavand:
Idealmannen har mycket pengar och banankladd i ansiktet
Trumpregeringen beställer forskningsresultat
Farshid Jalalvand: Redan alkemisterna hade en megalomanisk strävan att tämja naturen
