När den 18-årige Yang Jisheng var i färd med att förbereda ett nummer av skoltidningen för sin internatskola blev han abrupt avbruten av en vän som stormade in: din far håller på att dö av svält. I sin prisbelönta bok ”Tombstone” beskriver Yang hur han skyndade till sin hemby men fann platsen ödslig: varken hundar, kycklingar eller andra djur sågs till. Till och med barken på träden hade rivits av och ätits upp. Hans far dog tre dagar efter att Yang hade anlänt, oförmögen att svälja den lilla mängd ris som studenten hade ordnat fram.
Året var 1959 och Kina befann sig i början av det som skulle bli den största svältkatastrofen i mänsklighetens historia. Enligt olika beräkningar dog 15–55 miljoner människor i den kinesiska svälten 1959–1961 (Yang uppskattar det till ofattbara 36 miljoner). Anledningarna till katastrofen var flera: dåliga policybeslut, beordring av flera miljoner bönder till järn- och stålproduktion, ekologiskt sammanbrott på grund av utrotningen av sparvar och så vidare. Men en viktig aspekt var också nya jordbruksmetoder importerade från Sovjet – framför allt de som utvecklats av agronomen Trofim Lysenko, chef för Sovjetunionens Vetenskapsakademis genetiska institut.
Lysenko var en äregirig och ideologiskt övertygad fanatiker. Han blev tidigt omhuldad av Stalin – dels för sin bakgrund som en enkel bondson från Ukraina, dels för sina vetenskapliga teorier som överensstämde med marxistisk dogm. Enligt Lysenko fanns det ingen enskild substans som kodade för ärftlighet – allt prat om gener var borgerlig determinism. I stället kunde varje organism ”tränas” till att förvärva de efterfrågade egenskaperna – likt sovjetmänniskan, en idealiserad arketyp som var självständig, allkompetent och skulle göra Sovjetunionen till världens bästa land. Han påstod bland annat att om man odlade apelsinträd mer norrut för varje år så skulle de till slut bära frukt vid polcirkeln (spoiler: det gör de inte).
En annan befängd teori som Lysenko framlade var att växter inom samma art aldrig konkurrerade med varandra om resurser – om utrymmet blev för trångt mellan planterade frön skulle somliga ”offra sig för allmännyttan”. Det var framför allt denna teori som användes av kinesiska staten och bidrog till massvält; när bönderna planterade sex gånger så många frön på samma yta blev avkastningen katastrofalt låg.
Lysenkoism är i dag synonymt med den värsta sortens pseudovetenskap: en där besvärlig forskning sopas under mattan för att inte störa statligt sanktionerade utsagor. Säkerhetstjänsten såg till att de sovjetiska genetiker som dristade sig till att protestera mot Lysenko blev av med jobbet, friheten och i värsta fall livet. Ett auktoritärt styre kan inte låta sig undermineras av uppstudsiga forskare.
Jag tänker på Lysenko när jag läser om den dramatiskt ökade politiseringen av forskning i USA. Trumpregeringen har redan dragit in anslag för forskning som nämner ordet klimat. Det finns källor som uppger att anslag där mRNA-vaccin är omnämnt också kommer att dras in. Samtidigt rapporterar Politico om en planerad statlig rapport från USA som ska visa att klimatförändringar gynnar människan. Washington Posts källor uppger att en ny utredning ska tillsättas för att studera länken mellan vacciner och autism, den leds av en vaccinskeptisk dataanalytiker som tidigare blivit straffad för att ha jobbat som läkare utan legitimation. Att vacciner orsakar autism är en myt som blivit motbevisad av minst 16 omfattande vetenskapliga studier.
Det vore naivt att tro att forskning i fria samhällen, till skillnad från i totalitära stater, är helt frikopplad från politik. Vetenskapliga institutioner är beroende av statliga anslag. Även hos oss styr de politiska verktygen delvis vilken forskning som utförs, inte minst genom prioriteringar vid anslagsutlysningar. Men det finns grader i helvetet: det är en väsentlig skillnad mellan att demokratiskt göra en viss prioritering av gemensamma medel och att aktivt undertrycka eller förvränga hela vetenskapliga fält. Och framför allt ska man komma ihåg att det alltid finns äregiriga forskare, karriärister och charlataner som i likhet med Lysenko inte tvekar att gå maktens ärenden. Priset betalas av framtida generationer. Varken missväxt, virus eller stigande havsnivåer bryr sig om vems pseudovetenskapliga teorier som är statligt sanktionerade.
