Felicia Åkerman: Hur låg är egentligen en normal styrränta?

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Blir det en räntesänkning i vår eller inte? Det tisslas på bankkontor, handlargolv och hemma vid köksborden. Spekulationerna satte fart när protokollet från Riksbankens senaste möte publicerades för ett par veckor sedan, följt av en färsk inflationsrapport för januari som visade att pristrycket fortsätter att dämpas. Flera banker har börjat sänka sina bundna bolåneräntor, men fortfarande inte rört de rörliga.

Ingenting ändrades egentligen av att SCB släppte de detaljerade januarisiffrorna på fredagen. Elpriser, hyror och livsmedel stack uppåt medan räntekostnaderna sjönk.

Elpriser, liksom matpriser, tar oproportionerligt stor plats i den psykologiska inflationskorgen. Det är snabbrörliga priser som vi stöter på oftare i vardagen än till exempel flygresor eller mobiltelefoner. När det kommer till just elpriserna tycks svenskarna – inte minst den dryga halva av befolkningen som bor i villa – dessutom lida av en sorts posttraumatiskt stressyndrom från elkrisen 2022.

Men i båda fallen handlar det också om priser som Riksbanken har mycket lite makt över. Erik Thedéen och kollegorna kan lika lite styra över de globala livsmedelsmarknaderna som de kan göra något åt att vintern vägrar släppa sitt grepp. Därför brukar centralbanken också ignorera sådana rörelser, så länge det inte finns tecken på att de börjar smitta av sig på tillväxten eller på det underliggande inflationstrycket.

Än så länge finns inga sådana indikationer, även om elpriserna sannolikt kommer sätta spår även i februariinflationen. Tvärtom taktar pristrycket på i lugnt tempo.

Kanske lite för lugnt om man ska tro riksbanksledamoten Per Jansson, ränteduvan som varnat för att den starka svenska kronan skulle kunna sänka inflationen ännu mer än Riksbanken räknar med i nuläget.

Både gentemot den amerikanska dollarn och mot euron ligger kronan nu på de starkaste nivåerna på ungefär fyra år. Trevligt för den som planerar en utlandssemester i sommar men mindre trevligt för svenska företags konkurrenskraft och för inflationsmålet.

Inflationsmålet är det huvudsakliga argumentet för de som vill se en räntesänkning redan i vår. Om inflationen avviker från målet för mycket eller för länge kan det skada det långsiktiga förtroendet, och under tiden skadar det knappast med lite stöd för en knackig konjunktur som fortfarande befinner sig på bättringsvägen.

För de som tycker att Riksbanken ska avvakta är det just den där bättringen som skaver. Ekonomin är redan på väg upp, reallönerna stiger och finanspolitiken kommer ge mer stöd inför höstens val. Företagens anställningsplaner får det till och med att lukta lite vår på arbetsmarknaden. Att försöka anpassa sig till kronan, vars växelkurs just nu drivs mycket mer av vad som händer i omvärlden än på hemmaplan, är ungefär lika lönlöst som att försöka styra de globala energimarknaderna.

Resten av direktionen verkar befinna sig någonstans mellan de två lägren. En räntesänkning kan vara på gång, men skulle troligtvis kräva en kombination av låga inflationstal och bakslag i den ekonomiska återhämtningen.

I slutändan kokar räntebesluten ned till ett par enkla frågor med svåra svar: behöver ekonomin mer gas eller mer broms, och ligger styrräntan på en nivå som rimmar väl med det nu? Det kanske känns som att Sverige förtjänar en till räntesänkning efter att ekonomin stått still och stampat i några år, men behövs det verkligen?

En ledtråd finns i uppskattningarna kring den så kallade neutrala räntan, den nivå där Riksbanken varken eldar på eller kyler ner ekonomin. Var den faktiskt ligger är omöjligt att säga säkert, men Riksbankens egen uppskattning är att det handlar om en styrränta någonstans mellan 1,5 och 3 procent. Ur det perspektivet ser dagens 1,75 procent inte särskilt hårt ut.

Läs mer:

Felicia Åkerman: Riksbankens räntesänkning rycker närmare

Carl Johan von Seth: Kronans raketfärd kan krocka med Riksbankens planer