Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Att USA fört ut presidenten Nicolas Maduro ur landet öppnar för massiva och oförutsedda konsekvenser, både geopolitiskt och på finansmarknaderna.
Hur oljemarknaden reagerar vet vi inte förrän marknaden öppnar tidigt på måndag i Asien. Men även om priset skulle stiga som svar på helgens dramatiska händelser finns skäl att tro att reaktionerna kommer att bli dämpade på det stora hela.
Olja är helt centralt för Venezuelas ekonomi, men venezuelansk olja har marginell betydelse på världsmarknaden. Landet sitter på världens största bevisade oljereserver, men produktionen har dalat och exporten till omvärlden minskat kraftigt. Kombinationen av tidigare sanktioner och den nuvarande administrationens blockad har strypt mycket av det som kvarstod.
Exakt hur mycket olja som lämnat Venezuela de senaste åren har blivit svårare att kontrollera, men de flesta bedömningar indikerar en export på lite mer än en halv miljon fat olja per dag, där det mesta går till kinesiska köpare. Det motsvarar mindre än en procent av den globala produktionen. Antalet tankerfartyg som transporterar olja från Venezuela har rasat sedan slutet av förra året, och flera ser ut att ha vänt tillbaka bara under det senaste dygnet.
En annan faktor som talar för att marknadsrörelserna blir dämpade är att oljepriset faktiskt inte har reagerat så kraftigt som förväntat på geopolitiska chocker under det senaste året. Hastiga prisuppgångar har snabbt bytts mot stadiga fall, tack vare ett ökat utbud när bland annat oljekartellen Opec ökat sin produktion. Samma mönster har synts när USA trappat upp både tonläget och interventionerna mot Venezuela under hösten, och trenden ser ut att hålla i sig under nästa år då de flesta experter spår ett överutbud i förhållande till efterfrågan.
Rent krasst är tajmingen perfekt om man vill komma undan med en militär intervention utan att rubba oljepriset för mycket. Det är viktigt för en amerikansk president som tampas med ett stort missnöje med det ekonomiska läget i ett land där bensinpriset är den kanske viktigaste barometern för hur rika vanliga människor känner sig.
Och lika krasst – ur ett svenskt ekonomiskt perspektiv är dämpade energipriser ett bra stöd när konjunkturen vänder.
Med det sagt är spelet kring det svarta guldet helt centralt för USA:s hållning gentemot Venezuela. Både president Donald Trump och tongivande figurer i hans administration återkommer ofta till anklagelser om att Venezuela i praktiken har ”stulit” oljeproduktionen från amerikanska företag, och de delar av det republikanska partiet som länge närt en förhoppning om att amerikanska oljeproducenter än en gång ska få tillgång till landets massiva och högkvalitativa reserver vädrar morgonluft.
I bakgrunden hägrar en viktigare fråga, nämligen hur finansmarknaderna ska hantera geopolitiska chocker i en värld som alltmer delas upp i intressesfärer av stormakter. Det är inte en slump att guldet, en klassisk säker hamn i oroliga tider, klättrade stadigt till nya rekordnivåer under ett stormigt 2025 – trots att börserna på många håll samtidigt gick som tåget.
Realpolitiken borde gynna riktiga råvaror. Även om det mesta tyder på att oljepriset håller sig på mattan framöver ska risken för att nya kriser får det att stiga igen inte underskattas.
















