2022 flyttar läraren Mari Niemelä hem till Finland efter tio år i Sverige.
Hon gör som man brukar när man behöver boende. Går in på några förmedlingssajter, skrollar bostäder och väljer ut favoriter. Skriver till hyresvärdarna och inväntar svar. Får snart flera erbjudanden om tillsvidarekontrakt centralt i Vasa.
Hon kan välja och vraka, inget ovanligt på Finlands fria hyresmarknad. Det kan vara dyrt, men man får bostad direkt nästan var som helst i landet, särskilt på sommaren då efterfrågan är låg.
– Jag förstår inte varför svenskarna vill behålla ett system som orsakar så mycket elände. Som tvingar människor att leva på någon annans nåder, säger Mari Niemelä.
I Sverige finns för tillfället 400 000 studenter och 100 000 studentbostäder, enligt Sveriges förenade studentkårer.
– En omöjlig ekvation, konstaterar SFS ordförande Rasmus Lindstedt.
70 procent av studenterna bor på orter där det dröjer minst en termin att få en studentbostad, visar SFS nya bostadsrapport för 2024. Därför tvingas merparten av studenterna till något SFS kallar otryggt boende. Med det avses dyra andrahandskontrakt, som i värsta fall slukar 70–80 procent av månadsinkomsten, eller ännu värre: att sova på en väns soffa.
Bostadsbristen plågar numera inte bara klassiska studentstäder som Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala.
– Ta orter som Kiruna och Skellefteå, till exempel. De spelar en central roll i att utbilda människor i grön omställning. Där behövs människor som pluggar och stannar kvar i arbetslivet efter studierna, säger Rasmus Lindstedt.
För att förbättra utbudet skulle det behövas ett statligt stöd för nybyggnation av studentbostäder, anser Rasmus Lindstedt. Det finns i alla andra nordiska länder, påpekar SFS.
– Det är en långsiktig investering. Sverige och svensk ekonomi gynnas på sikt om den som vill flytta till eget och plugga kan göra det.
Otryggt boende orsakar stress för studenter, påpekar Lindstedt. I värsta fall tvingas människor avbryta studierna, har han hört av kolleger runtom i landet.
– Studenter från socioekonomiskt svaga hushåll väljer bort utbildningar för att de inte hittar boende. Där har staten ett stort ansvar i att lösa situationen. I Sverige ska du själv kunna välja utbildning och studieort oavsett bakgrund.
Fem bostäder på ett och ett halvt år hann finska Mari Niemeläs med på andrahandsmarknaden i Göteborg.
Hennes första hem på västkusten var ett rum i Vasastan i centrala Göteborg. Hon delade lägenheten med hyresvärden och en annan inneboende. Huset låg visserligen i en trendig stadsdel på gångavstånd från universitetet och hyran på 5 000 kronor kan kanske låta låg – men Mari Niemeläs minnen därifrån är inte ljusa. Hon beskriver rummet som ”ett mörkt litet skrymsle”.
– Mer likt en garderob än ett rum, egentligen. Säng och kläder var det enda som rymdes.
Hon såg aldrig rummet som en långsiktig lösning men hade tänkt stanna tills hon fick ett förstahandskontrakt. Så blev det inte.
Studentbostäder i Sverige
194 000 studenter bor i städer där det dröjer minst en termin för att få ett förstahandskontrakt. Det motsvarar 68 procent av alla studenter i landet.
Orterna är Göteborg, Halmstad, Kiruna, Lomma/Alnarp, Lund, Malmö, Skellefteå, Stockholm, Umeå, Uppsala, Varberg och Visby.
Kötiden varierar mellan några månader och fem år i de största studentstäderna Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala.
I Stockholm är den genomsnittliga kötiden för en studentbostad 4,5 år hos Stockholms bostadsförmedling och 1–2 år hos Stockholms studentbostäder.
Källa: SFS Bostadsrapport 2024.
En kväll när hon kom hem upptäckte hon att hyresvärden bjudit över vänner på fest. En blöt sådan, förstod hon när hon såg ölflaskorna.
Mari Niemelä styrde stegen mot sitt rum, öppnade dörren och blev stel av skräck.
– Jag skrek till. Inte nog med att det var främmande, stupfulla män i mitt rum. De låg i min säng!
Hon drog slutsatsen att hyresvärden gett sken av att hela bostaden var hans.
Bostaden hade känts otrygg från början, berättar Niemelä. Dörrarna hade inga lås och hyresvärden jobbade hemifrån, vilket betydde att han var hemma praktiskt taget hela tiden.
Nästa dag började han packa för flytt. Månaderna därefter tillbringade hon hos sin syster i Varberg.
Mari Niemelä har hört värre skräckhistorier om andrahandsmarknaden än sin egen. Men hon ser tydligt kontrasten mot Finland.
– Jag hade ingen aning att det var så svårt att få bostad i Sverige. Andrahandsmarknaden är en hopplös röra. En nyinflyttad vet inte ens var man ska börja leta.
