78-åriga Karen Rafteseth Dokken var förstagångsföderska när hennes dotter kom till världen på alla hjärtans dag den 14 februari 1965. När den hon trott var hennes dotter var 16 år gammal hade en annan mamma anat oråd för att ett blodprov visat att flickan som hon trodde var hennes biologiska barn omöjligen kunde vara det.
– Det är väldigt svårt att beskriva, det är helt overkligt, säger Karen Rafteseth Dokken till NRK i samband med att saken nu ska prövas i domstol.
För förväxlingen kräver Rafteseth Dokken och de två snart 60-åriga kvinnorna skadestånd på nästan 20 miljoner kronor i rättssaken där stat och kommun står på andra sidan. Hon hävdar att hon hade krävt att få svar på vart hennes riktiga dotter tagit vägen, men att myndigheten gett rådet att släppa det och ”låta livet gå vidare”.
– Det som hände på förlossningsrummet var ett allvarligt misstag som inte ska få ske. Men det har ändå det som hänt efter att det upptäcktes som jag kan inte acceptera. När de har gjort en utredning och inte har informerat oss vilka som var inblandade i detta? Jag förstår inte att det är okej, säger Rafteseth Dokken till NRK.
Linda Risvik Gotaas, som är hennes biologiska dotter, träffade sin mamma första gången när hon var 57 år gammal efter egna efterforskningar via en privat släktforskningstjänst. Hon betonar att de i första hand vill få myndigheternas formella ursäkt och erkännande om att de gjort fel.
Från offentligt håll har man inför domstolsprövningen sagt att man inte kan ta ansvar för förväxlingen, framför allt för att det inte går att fastslå hur den gått till eller vem som gjort den. Man påpekar också att händelsen är tidsmässigt utagerad.
– Dokumentation från den tiden tyder på att de inblandade upplevde bedömningarna som svåra, bland annat för att det var juridiskt oklart vad de kunde göra, säger Asgeir Nygård, jurist på Regjeringsadvokaten, den norska myndigheten som handhar ärenden som I Sverige hanteras av Justitiekanslern och Riksåklagaren.
