Som DN tidigare rapporterat, valde författaren Arundhati Roy att bojkotta årets Filmfestival i Berlin. Beslutet var en protest mot ”de oskäliga uttalanden” som några av medlemmarna i Guldbjörnsjuryn gjort angående Gaza. Inte minst årets ordförande Wim Wenders som bland annat bland menade att filmvärlden bör hålla sig borta från politik.
Även andra festivaldeltagare har kritiserats för att ducka för politiska brännande frågor, däribland skådespelare som Rupert Grint, Neil Patrick Harris och årets hederspristagare Michelle Yeoh som uppmanade alla att ”fokusera på det som är viktigt för oss, nämligen filmen”. Kritiken har också drabbat den brittiska festivalbossen Tricia Tuttle, för att hon gjorde allt för att styra bort samtalet från politik under den inledande presskonferensen.
”Det är orimligt att förvänta sig att konstnärer ska kommentera alla debatter”
På lördagskvällen valde Tricia Tuttle att bemöta den ”mediastorm dragit in över Berlinale”. I ett långt öppet brev försvarar hon filmskaparnas rätt att använda sin yttrandefrihet som de vill och menar att det finns olika sätt att vara politisk på:
”Det är orimligt att förvänta sig att konstnärer ska kommentera alla debatter”, menar Tuttle och fortsätter:
”Vi tror inte att det finns en enda filmskapare på årets festival som är likgiltig inför vad som händer i världen, eller som inte tar rättigheterna, livet och det oerhörda lidandet hos människor i Gaza och på Västbanken, i Demokratiska republiken Kongo, i Sudan, i Iran, i Ukraina, i Minneapolis och på ett skrämmande stort antal andra platser, på allvar”.
Kanske är frågan extra känslig eftersom Berlinfestivalen har politiken i sitt dna. Festivalen grundades 1951 i Västberlin som ett ”skyltfönster för den fria världen”. Sedan dess har festivalen haft en öppen politisk profil. På lördagen hyllade Charli XCX Berlinfestivalen för att den gjort sig ”känd för att inte ducka för politiska filmer”.
Tricia Tuttle är medveten om festivalens politiska arv men menar samtidigt att konstnärer är ”fria att utöva sin yttrandefrihet på det sätt de själva väljer:
”Det är orimligt att förvänta sig att konstnärer ska kommentera alla bredare debatter om en festivals tidigare eller nuvarande praxis som de själva inte kan påverka. Inte heller ska de förväntas uttala sig om varje politisk fråga som lyfts, om de inte själva vill”, skriver Tuttle som avslutar sitt 120 ord långa uttalande med:
”Vi fortsätter med detta arbete för att vi älskar film, men vi hoppas och tror också att film kan förändra saker – även om det sker långsamt, genom att påverka människor, ett hjärta eller sinne i taget”
Läs mer:
Tracy Letts: ”Extrem ojämlikhet kan bädda för fascism”
Bella Ramsey om ”Sunny dancer”: ”Det bästa jag varit med om i min karriär”
Läs mer om filmfestivalen i Berlin
