Den ekonomiska modellen för svensk ishockey är ”inte hållbar”.
De ekonomiska förutsättningarna måste stärkas för att hockeyn ”ska kunna utvecklas på sportsliga grunder”.
Dagens seriesystem och ligaorganisationer motverkar ”den dynamik som krävs för att den svenska idrottsmodellen ska fungera”.
Det är både hårda och stora ord som kommer från ett gäng inflytelserika ishockeyrepresentanter. Det handlar om ishockeyförbunden i Stockholm, Uppland och Gotland, samt en klubbkvartett bestående av Djurgården, AIK, Almtuna och SDE.
Gemensamt har ovanstående aktörer författat sex motioner inför Svenska ishockeyförbundets årsmöte den 14 juni.
Delvis finns även Södermanlands ishockeyförbund och Södertälje SK med.
– Det har varit en ganska lång process, där vi tillsammans har diskuterat vad vi tycker fungerar och vad vi tycker behöver ses över. Sedan har vi tillsammans landat i ett antal åtgärder, berättar Djurgårdens vd Matthias Sånemyr och fortsätter:
– Alla klubbar står inte bakom samtliga motioner, men i stort är vi rätt överens om att vi behöver göra förändringar för att svensk hockey ska bli så framgångsrik som vi vill att den ska vara.
Hur kritiskt är läget, skulle ni säga? Är det panik?
– Panik kanske är ett lite starkt ord, säger Sånemyr.
– Men det är bara att titta i klubbarnas årsredovisningar. Det är inte många som visar plus. De flesta visar minus, och har ett svagt eget kapital.
En fråga som nästan alltid väcker åsikter i svensk ishockey är den om hur många klubbar som ska kunna spela sig upp i eller ur en serie.
– Det är ju väldigt kostsamt att falla ur SHL, eller att falla ur hockeyallsvenskan, säger Djurgårdens vd, som alltså verkar i en klubb som har rätt färska erfarenheter av både upp- och nedflyttning.
– Apropå panik, där blir det ju lite panik. Vi pratar om att det är stress i systemet. Att föreningarna stressas av att eventuellt åka ur – för det är en sådan stor intäktsförlust som gör att du måste göra stora justeringar av organisationen.
Matthias Sånemyr jämför med herrfotbollens två högsta serier: allsvenskan och superettan.
– Där svider det så klart också att åka ur. Men du vet ändå att det finns två platser och en kvalplats för att ta dig upp året därpå, och det är inte lika stor skillnad ekonomiskt som det är i hockeyn.
– Då går det liksom att hantera, att man känner att ett år så är man tillbaka. I hockeyn är det mycket svårare. Risken är att du blir fast om du väl åker ur, och inte tar dig tillbaka. Det får ju stora konsekvenser.
Den stressen går även att applicera åt andra hållet – att klubbarna känner sig nödgade att satsa på ett kanske orimligt högt vis för att försöka ta sig uppåt i systemet.
– Verkligen. Det går ju åt båda håll, säger Matthias Sånemyr.
En av motionerna tar upp just upp- och nedflyttning. Motionärerna yrkar att det mellan SHL, hockeyallsvenskan och hockeyettan framöver ska vara två lag (minst två lag mellan de två sistnämnda) som kliver uppåt och nedåt efter avslutad säsong.
I dag är det ett lag.
Motionärerna vill också att förbundsstyrelsen tillsammans med ligaorganisationerna ska utreda hur antalet lag i serierna skulle kunna förändras. Dessutom hoppas de kunna få till en gemensam ligaorganisation för SHL och hockeyallsvenskan – eventuellt även med SDHL.
Där finns också förhoppningar om att kunna frigöra resurser för utvecklingsverksamhet i elitföreningarna genom att minska löneökningstakten, om en genomlysning av frågan om lönetak och att begränsa antalet utländska spelare.
Totalt handlar det alltså om sex motioner.
Vad är era förhoppningar inför årsmötet?
– Det viktiga är att saker och ting kommer upp till diskussion, och att det finns en förståelse för att saker och ting behöver förändras, säger Matthias Sånemyr.
– Sedan vet vi att det kommer ta sin tid.
Läs mer:
Wikegårds känga till politikerna: ”Verkar inte förstå”
Från hockeylek till bäst i världen – kritiska åldern är Helbers jobb
Kan en game show och Tiktok hjälpa svensk damhockey framåt?
