Finanspolitiska rådet presenterade årets finanspolitiska rapport på måndagen och kritiserade klimatpolitiken. Vad har rådet för invändningar?
Det handlar inte om invändningar, utan om en regelrätt sågning! För att citera rådets ordförande Lars Heikensten: Regeringen saknar en sammanhållen och begriplig klimatstrategi.
Kritiken är inte ny, den har framförts av Klimapolitiska rådet, men Finanspolitiska rådet skjuter in sig på kostnaderna. Rådet menar att regeringen försöker dölja att det kommer att kosta att bekämpa klimatkrisen och att regeringen måste vara ärlig och förklara det.
Att som regeringen lova att hushåll och företag inte ska drabbas ekonomiskt av klimatomsättningen är ”varken rimligt eller genomförbart”. Risken är att det kommer leda till missnöje när dessa löften inte kan infrias. En annan risk är att omställningen blir än dyrare, menar rådet.
I stället för att pressa drivmedelspriserna för alla bör stöd ges till särskilt utsatta grupper, som bilberoende glesbygdsbor.
Och vad är det då för fel med arbetsmarknadspolitiken, enligt rådet?
Det är att regeringen tror allt för mycket på ekonomiska incitament för att få fler arbetslösa i arbete. Fler jobbskatteavdrag eller det bidragstak som utreds, kommer att ge små effekter, anser rådet.
För många av de arbetslösa är problemet att de har svårt att matcha den efterfrågan på arbete som finns. De kan till exempel sakna kompetens eller så är deras kompetens svårbedömd. Det löses inte genom ytterligare ett jobbskatteavdrag, menar rådet.
Mer effektivt för att få fler av den halva miljon som står utan arbete, är att satsa på yrkesutbildning och fler subventionerade anställningar.
Jaha, men varför tycks regeringen ändå satsa på just ekonomiska incitament, som sänkt skatt och tak för bidrag, om de inte kommer att ge det önskade resultatet?
Heikensten påpekade på presskonferensen där rapporten presenterades att regeringen fattar politiska beslut.
Det får tolkas som att det är ideologi snarare än kunskap som ligger bakom. Och här ger rådet regeringen ytterligare en känga: Åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken bör i högre grad bygga på forskningsresultat och beprövad erfarenhet.