Jag hade hamnat i en svår situation igen. Jag behövde köpa rengöringsmedel, och hur mycket jag än försökte, kunde jag inte hitta någon som kändes rolig.
Det finns en rosafärgad jag vet att min fru gillar. Men den har vi ju köpt förut. Jag testade en gul sort som kom i en ganska cool flaska, men den luktade som limoncello och det är absolut inte en rolig lukt.
Min fru föreslår Ajax. ”Ajax?”, närmast ropar jag. Ajax är ju inte alls ett roligt rengöringsmedel. Det är ju det vanligaste rengöringsmedlet och inte alls roligt. Så till slut köper hon det rosafärgade rengöringsmedlet igen och vi är alla hyfsat nöjda.
Några dagar senare inser vi att vi behöver köpa en ny sprejflaska för att spreja utblandat rengöringsmedel med. Även där hamnar jag i samma sits. De flesta sprejflaskor är inte roliga, och jag vill ha en ”rolig” sprejflaska.
I min värld av småproblem är detta ett av de mest centrala: allt är så olidligt tråkigt, om det inte är roligt förstås. Och många saker är svåra att göra roliga. Visst, det finns roliga pastaformer och ofta ganska roliga tvålsorter. Men det är svårt att göra toalettpapper eller mjölk roligt.
Ibland händer det att jag lämnar affären utan att ha köpt det jag kommit dit för att köpa, bara för att det inte kändes roligt nog. Eller så får jag för mig att köpa någon jättespeciell ohomogeniserad mjölk, som äcklar min fru, bara för att det kändes tråkigt att köpa den vanliga.
Detta beteende nådde en mindre klimax en sen vardagskväll. Min fru hade lagt sig men jag kunde inte sova. Planen var att genomföra veckans matbeställning. Men jag kunde inte hitta någonting roligt att köpa. Till slut insåg jag att jag hade gått igenom hela affärens sortiment i ett desperat försök att hitta någonting roligt, vad som helst.
Så gick hon upp för att använda toaletten. Klockan måste ha varit halv ett. Jag låtsades som ingenting i förhoppningen att hon inte skulle ställa några frågor om vad jag egentligen satt uppe och gjorde.
När den ofrånkomliga frågan kom dagen efter svarade jag förstås ärligt. Jag hoppas att hon vill tro mig. Fast jag förstår henne om hon hellre vill tro att hennes man är en snuskhummer än en man som inte klarar av att handla mat utan att få köpa rolig mat.
Läs fler kåserier, till exempel Flanören om hur det går med projektet att bli den allra coolaste pappan.
