Tidigare elitspelaren Fredrik Svensson är långt ifrån ensam ishockeyspelare och idrottare om att hamna i spelberoende. Forskaren Maria Vinberg, tidigare vid Karolinska institutet, pekade på problemet i en studie 2017. Fyra år senare kom siffror från befolkningsstudien Swelog, som visade att 24 procent av spelarna i SHL och Hockeyallsvenskan har någon grad av riskspelande. Bland damerna i SDHL var siffran bara två procent.
Forskarna Anders Håkansson och Göran Kentää visade 2023 att ishockeyspelare löper tre till fyra gånger större risk att hamna i spelmissbruk än män i allmänhet. Att problemet fortsätter att vara omfattande bekräftas av spelarorganisationen Sicos undersökning under 2024–25 bland spelare i SHL och där cirka 15 procent ger svar som visar att de har ett riskspelande.
– Svarsfrekvensen är hög och med tanke på att det handlar om självskattning är det en hög siffra, säger Sicos Klara Stenberg i samband med Riksidrottsförbundets och Svenska Spels konferens om matchfixning i Stockholm.
Spelarfacket har sedan Vinbergs forskningsrapport arbetat aktivt med frågan. 20 medlemmar har sökt hjälp och behandling, men Sico upplever att det fortfarande är svårt för många att ta steget.
– För en hockeystjärna i en liten stad är det svårt att sätta sig i en grupp med tio andra och tala om sina problem. Då riskerar det snabbt att komma till allmänhetens kännedom. De här trösklarna måste bort, säger Stenberg och berättar att Sico är med och bekostar privata behandlingar.
Svensk idrott är till stor del beroende av spelbolagens sponsring, men för en elitidrottare med spelmissbruk kan spelreklamen bli plågsam. Stenberg berättar om en elithockeyspelare som spelat bort stora summor och såg sitt ansikte dyka upp på jumbotronen tillsammans med spelbolagets uppmaning att spela.
– Här har vi lyckats skriva in i kollektivavtalet att man har rätt till att avstå medverkan i spelreklam, säger Erik Zachrisson, Sicos generalsekreterare.
Han ser spelbolagen som ett tveeggat svärd för idrotten.
– Jag förstår att idrotten behöver pengarna, men vi måste fråga oss hur vi ska ha det i framtiden, säger Zachrisson och påpekar att det finns andra beroendeframkallande produkter som det vore otänkbart för idrotten att göra reklam för.
Spelproblematiken finns inte bara i ishockeyn. Enligt Swelogs undersökning har drygt fyra procent av befolkningen någon grad av spelproblem medan siffran för elitspelare i lagidrotter ligger på 10–14 procent.
– De flesta idrottare som hör av sig och ber om hjälp finns inom lagidrott. Vi upplever att man tycker att det är lättare att kommunicera kring spel när man är i ett lag, säger Adam Kirchstein Reuterswärd vid behandlingsföretaget Spelfriheten, som sedan snart tre samarbetar med Svensk elitfotboll.
Cirka 680 spelare och ledare har fått utbildning, 87 personer har sökt hjälp och många av dessa pekar på att spelandet blivit en statussymbol och att man skryter om sina vinster i omklädningsrummet.
Genomsnittsåldern bland alla de personer, inte bara idrottare, som söker sig till Spelfriheten (nära 17 000 i fjol) sjunker. Samtidigt fortsätter spelandet bland unga generellt att öka. Det visar siffror som forskaren Johan Svensson vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (Can) presenterade vid RF-konferensen.
Den årliga undersökningen är gjord bland elever i årskurs 9 på högstadiet och årskurs 2 på gymnasiet. Pojkarna står för ökningen och enligt Svensson går det att skönja ett samband mellan idrott och spel.
– Ju mer fysiskt aktiv, desto mer spelar man, säger Svensson.
