Det är FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) som i rapporten Game Over pekar på Gothia Cup som ett exempel där den organiserade brottsligheten använder idrotten för att tjäna pengar.
Icke licensierade agenter och mellanhänder knutna till kriminella nätverk rör sig runt planerna under det som är världens största ungdomsturnering och försöker skaffa sig kontroll över unga fotbollsspelare med hjälp av gåvor, pengar och löften om kontrakt.
Enligt rapporten koncentrerar sig de kriminella ofta på spelare från socioekonomiskt svaga områden.
Lena Rönnefors, tävlingsledare för Gothia Cup, säger att hon inte tagit del av rapporten och att man från turneringens sida heller inte blivit intervjuade.
– Vi har aldrig kunnat identifiera någon sådan här verksamhet, men att vi är i farozonen med tanke på hur mycket folk som kommer hit från hela världen, det är inte så konstigt, säger Rönnefors
Hon berättar att cupledningen för ett år sedan hade ett möte med representanter för Svenska fotbollförbundet och Noa, polisens nationella operativa avdelning, där man diskuterade problemet.
– Vi förklarade att vi vill stå till tjänst med det vi kan. Vi vill inte dölja någonting, utan vill vara med och stävja allt sådant här, men efter det här mötet har vi inte hört något mer från Noa, säger Rönnefors.
FN-rapporten pekar också på Sverige när kriminella tjänar pengar vid spelaraffärer. Svensk polis har rapporterat hur transferpengar försvinner i komplexa system och slutligen hamnar i länder på Balkan, i Asien och i Mellanöstern.
Ett sådant exempel är landslagsstjärnan Alexander Isaks transfer från AIK till Borussia Dortmund 2017. Stora delar av agentarvodena i affären slussades enligt Skatteverkets utredning via ett västsvenskt företag till kriminella i Storbritannien och till ett företag i Förenade arabemiraten, vars ägare inte kunde identifieras.
FN-rapporten slår fast att den kraftigt ökade kommersialiseringen av idrotten – de höga vinsterna och den låga risken för att åka fast – gör den attraktiv för den organiserade brottsligheten. Brottssyndikat samarbetar över gränserna och använder den illegala spelmarknaden för matchfixning och för att tvätta brottspengar. Genom bulvaner, id-stölder, kryptovalutor och krypterad kommunikation undviker man upptäckt.
Enligt FN-rapporten har den organiserade brottsligheten på vissa håll infiltrerat idrotten så djupt att de kriminella numer betraktas som en legal del av den och kan manipulera inifrån.
Även om detta inte är ett nytt fenomen anses det vara alltför dåligt utforskat. Rapporten pekar också på att idrottsliga organisationer ofta saknar befogenhet att söka bevis mot förövarna och att samarbetet mellan idrottsorganisationer och nationella myndigheter måste öka, liksom det internationella samarbetet.
Snabbt informationsutbyte över gränserna har i flera fall varit avgörande för att kunna väcka åtal, till exempel i fallet med Grigor Sargsyan, mannen som kallades ”Maestro” och vars nätverk av 180 tennisspelare tros ha riggat minst 350 matcher i ett 30-tal länder.
Sargsyan, som är från Armenien, dömdes i fjol av en belgisk domstol till fem års fängelse. Många av de inblandade tennisspelarna har fått långa avstängningar.
