Sveriges Radios Sommarpratsfabrik är inne i sin mest intensiva produktionsfas. På onsdag ska alla 58 Sommarvärdarna presenteras. När Bibi Rödöö tagit sig tid för en telefonintervju ska den sista presentationsintervjun spelas in under eftermiddagen. Men fortfarande är en stor del av själva programmen inte klara.
Bibi Rödöö gör sitt tjugonionde år som programchef för Sommar i P1 och är med andra ord en säsongsarbetare som vant sig vid en enorm arbetsbörda varje vår. Att få henne att avslöja namnen på någon Sommarpratare är inte ens värt att försöka med. Få institutioner har genom åren klarat sig med så få läckor. Första frågan får i stället bli:
Vad kännetecknar årets Sommarpratare?
– Det är ju något som vi tänkte på redan när vi började boka värdar förra året. Jag har två ord på tavlan här i mitt rum som jag skrev då: folkbildning och livsglädje. I år har vi varit extra måna om att boka in värdar som kan olika saker om den tid vi lever i.
Bibi Rödöö ser Sommar i P1 som en lägereld, ett program som samlar stora delar av Sveriges befolkning. Hon vill att det ska skapa gemenskap genom kunskap i en tid när många skriker ut åsikter men inte lyssnar.
– Jag känner på allvar ett stort ansvar för den tid vi lever i nu. Och jag blir ännu mer medveten om detta när jag samtalar med en del av årets värdar. De är väldigt, väldigt oroade över läget just nu.
– Vi vet ju att det finns en nyhetströtthet nu som är farlig. Vi har varit måna om att ha sådana Sommarvärdar som gör att man inte bara stänger av. Då måste vi göra det på ett inkluderande sätt. Vi vill ha personer som är kloka på ett bredare sätt. Som inte bara är aktivister och ser till en sida utan som tänker mer på att vi är människor allihopa och ska leva på den här jorden tillsammans.
Det andra ordet på tavlan i ditt rum är ju livsglädje. Hur blir det med den?
– Livet är ju kul! Det är härligt att leva. I en tid då omvärlden ter sig så dyster är det nödvändigt med andrum och påminnelser om allt roligt och fint vi har i livet.
Sommar i P1 har fått kritik för att programmen hamnade i en schablon där Sommarpratarna berättade en eländeshistoria ur sitt tidigare fördolda privatliv. I år har redaktionen valt en annan strategi.
– Vi inte har sökt upp dramatiska berättelser där vi vet att det finns väldigt mycket moll. De kommer till oss ändå. Nu behöver vi hålla tillbaka det lite grand och plocka fram sådant som är härligt att tänka på i livet.
Är detta ett medskick som du har haft till dem ni har valt ut?
– Ja, lite grand, men vi censurerar dem ju inte. De bestämmer ju själva. Men när vi suttit i namnkommittén och funderat på vem vi ska ställa frågan till har vi velat bjuda in värdar som vi vet kan underhålla oss, som kan bjuda på både dramatik och glädje.
Jag noterar att du, liksom jag, är 64 år. Åtminstone jag har börjat fundera på hur länge jag ska fortsätta jobba. Hur är det för dig?
– Jag fattar det inte, och det gör väl inte du heller, att vi börjar närma oss det. Jag är ju väldigt ung! Jag har tänkt så här: Vad skulle jag vilja göra när jag inte jobbar längre? Då skulle jag vilja umgås med och träffa intressanta människor, jag skulle vilja att mitt intellekt fortsatt var stimulerat, jag skulle vilja konsumera kultur. Men herregud, det har jag ju på jobbet! Sommar är ju är inte bara ett jobb. Jag har levt med det här i så många år och tycker fortfarande det är roligt.
Kommer du själv göra ett Sommarprogram någon gång?
– Alltså det du får ju min efterträdare bestämma. Det vore ju förmätet att tacka nej. Men jag skulle hamna i precis samma vånda som alla andra. ”Vad av allt ska jag välja att prata om? Och hur ska jag göra det? Vem är min producent?” skulle jag tänka ganska fort. Jag skulle välja en väldigt bra producent.
Vem skulle du välja?
– Det kan jag inte säga. Det vore som att desavouera alla andra duktiga producenter. Man lägger ju sitt liv i deras händer, herregud.
Läs mer: Lasse Åbergs ”Sommar” mest lyssnat och strömmat 2024
