Det går sådär bra för Ford Europa just nu, de har behövt göra sig av med 4 000 fabriksanställda i Tyskland och försäljningen dalar. Det som håller dem flytande är lätta transportbilar. Nu har man dock valt att elektrifiera sin bäst säljande modell i Europa, Ford Puma, och priset börjar på 379 000 kronor. Den jämförbara bensinversionen, Puma ST, börjar på 382 000 kronor men då tillkommer också 7 162 kronor i skatt de första tre åren.
Ford Puma Gen-E bygger på samma plattform som sitt bensinsyskon och därför har man fått göra en del kompromisser med utrymme. Gissningsvis är det också utrymme som gör att batteriet stannar på 43 kilowattimmar och räckvidden blir 376 kilometer enligt den standardiserade WLTP-cykeln. Under huven gömmer sig 169 vilda hästar och den gör 0–100 kilometer i timmen på åtta sekunder.
I standardutrustningen ingår inte mycket mer än bilen, det är inte mycket lulllull. Man måste betala 20 000 kr extra för Premium-paketet och får då elektrisk baklucka, nyckelfritt system, eluppvärmda backspeglar, matrix LED helljus (som är riktigt bra för klassen) och större ljudsystem. Oavsett grundutförande eller ej skulle jag också rekommendera ADAS-paketet för 10 000 kronor. Det innehåller saker som 360-kamera, styrassistent, intelligent farthållare (den kan automatiskt justera hastighet baserat på skylt) och en del säkerhetssystem. Då är vi uppe i 409 000 kronor och där har du en välutrustad bil.
Något som saknas, och som blev tydligt under testet, är en värmepump. En värmepump hjälper till att värma kupé och batteri mer energieffektivt och är som mest effektiv runt 0 grader. Nu när bilen saknar värmepump så blev istället förbrukningen högre och räckvidden avsevärt kortare i körning runt nollan. På motorväg blir det strax under 200 kilometer och stads- och landsvägskörning runt 250 kilometer.
Laddning sker med 11 kilowatt vid hemmaladdning och vid snabbladdning är det 100 kilowatt som mest. Ford har fått ner tiden att ladda 10–80 procent till 23 minuter och under testveckan lyckades jag ladda 2–80 procent på 27 minuter, samma tid som Volvo EX30 gör 10–80 procent på.
Man kan tänka sig att en bil på 4,21 meter inte har ett så stort bagage, men Ford visar att det visst är möjligt. 574 liter är nästan lika mycket som Skoda Enyaq som är 40 centimeter längre. Direkt när man öppnar så har man ett vanligt bagage med krokar och 12V-uttag, men lyfter man på golvet hittar man en gigabox på nästan 200 liter. Eftersom totalsiffran räknar allt under hatthyllan så blir totalsiffran rejäl.
Denna gigabox är inte bara bra för matkassar utan fungerar minst lika bra med trädgårdsavfall och liknande. Baljan i sig är i hårdplast och tål att repas. Det finns också ett dräneringshål i botten som du kan öppna upp för att kunna spola rent utrymmet med vattenslang. Även om baljan kanske inte kan användas till hunden så gör den bilen mer praktisk än någon annan i sin klass, möjligen Renault 4 som kan fälla framsätet också. Som om inte denna gigabox var nog så kan man även betala 8 000 kronor för en avtagbar dragkrok man får dra 750 kilo med.
Baksätet är det som fått ta skada av storleken. Som 180 centimeter lång får jag plats bakom mig själv men egentligen inte. Golvet är högt eftersom man behövde få plats med batteriet och man sitter halvt ihopfälld. Visst kan man tränga sig in medan man åker 10 minuter till lunchrestaurangen med kollegorna men inte på en längre bilfärd, då ska man vara av modellen barn runt 10-12 år.
I förarsätet har man en enorm förarskärm framför sig. Så stor att man behövt ta ratten från en lastbil. Okej, kanske inte så illa men ratten är verkligen för stor för bilen. Trevligt nog har den fysiska knappar och erbjuder alla inställningar och val man vill ha. Bakom ratten har man fått till växelväljaren som blivit så populärt på senare tid. Det är smart eftersom mittkonsolen då kan erbjuda mer förvaring och utrymme, i detta fall 2,5 mugghållare.
Mittenskärmen är på 14 tum och har Fords egen mjukvara. Det går inte snabbt mellan menyerna men jag har sett betydligt värre. Det finns dessutom trådlös Apple Carplay och Android Auto som man oftast kör med. Fysiska reglage finns det inte mycket av, ett volymvred och några snabbknappar under skärmen.
Stolarna känns mjuka och hade gärna fått erbjuda mer support både i sidor, rygg och lår. Stoppningen är skumgummiaktig och man ”sjunker igenom” vilket gör att man inte vill sitta i flera timmar. På det viset kanske tur att räckvidden är så kort.
Något Ford alltid kunnat vara stolta över är deras goda köregenskaper. Vi såg det med Mustang Mach-E men sen försvann det med Capri och Explorer. Med Puma Gen-E är de goda köregenskaperna tillbaka och eftersom batteriet är så pass litet blir bilen också relativt lätt (för att vara en elbil). Trots att det tar 8 sekunder att ta sig till 100 så känns det fortare och man blir glatt påhejad av bilens fejkade motorljud. Ett ljud som man vill höra och därför gärna kör i sportläget där det spelas extra högt och speciellt när man gasar. Ja, ta det lugnt, det går också att stänga av helt och hållet.
Styrningen är kanske inte så direkt som jag hade velat men man har en kommunikation i ratten som ofta saknas i dag, en känsla av att man vet vad framdäcken håller på med. Den hjälper dig vid lite mer aktiv körning och, om man ska återgå till vardagen, när det är halt ute eftersom det märks när bilen börjar tappa greppet. Gaspedalen är linjär och fin så när som i början då man måste vara försiktig för att inte få sig ett skutt framåt. Enpedalsläge finns och ger en kraftig inbromsning. Är man ovan kan det kännas läskigt men är man van vid körläget, om man kör till exempel Tesla eller Volvo EX40, så kommer man snabbt uppskatta det.
Komforten är nackdelen i Puma Gen-E. Bilen är bullrig och det tränger in en hel del vägljud i kupén, på motorväg blir det till att höja rösten för att prata med passagerare och fjädringen känns hård. Igen, något som uppskattas på en kurvig 70-sträcka men som blir mindre roligt när man kör i stadsmiljö med alla gupp och brunnslock.
Det Ford verkligen skulle behöva är ett vettigt privatleasingpris. Bilar i den klassen är det få som köper, de använder sig av privatleasing och det syns tydligt på konkurrenterna Renault 4, Volkswagen ID.3 och Volvo EX30. Jag håller tummarna för att Ford får till det för Puma Gen-E förtjänar inte att stå still i en bilhall, den förtjänar att köras på en kurvig landsväg i omkring 70–80 kilometer i timmen.
