Det är spännande att följa Kristina Falks utveckling. Om man jämför den oslipade debuten ”En gång slockna alla stjärnor” (2020) med den tredje ungdomsromanen ”Löftet” är förändringen påtaglig. Fram träder en författare som lärt sig polera sina texter så att de friktionsfritt glider nedför strupen. ”Löftet” är en bok att sluka. Berättandet är spänningsdrivet och följer två huvudpersoner på en gymnasieskola i Örnsköldsvik. Nike är en promiskuös nörd med höga betyg, Lowe ett blivande hockeyproffs och tillsammans med skolans mest populära tjej. Båda är lika vackra och lika hopplöst tyngda av mörka familjehemligheter. De blir grannar och finner sig snart insnärjda i varandras problem.
Jag uppskattar att ”Löftet” utspelar sig i Norrland. Kyla, pimpelfiske och epatraktorer sätter fin lokalfärg på berättelsen. Också dialogerna är sömlöst konstruerade och därtill ibland rätt roliga. I en rapp dialog liknar en kompis till Nike och Lowe deras relation vid den mellan Elizabeth Bennet och Mr Darcy i ”Stolthet och fördom” (1813). Referensen till Jane Austens klassiker dyker upp i en diskussion om vilken bok protagonisterna skulle vilja läsa i en skolbokklubb. Nikes förslag är något av amerikanska Colleen Hoover, #booktokstjärna och författare till bästsäljare som ”Det slutar med oss” (2016) och ”Minnen av honom” (2022).
Eftersom diskussionen bjuder in till en jämförelse mellan författarskapen kan jag konstatera att Falk skriver betydligt bättre än Hoover. ”Löftet” innehåller heller inget av den unkna sexualmoral som gömmer sig i amerikanskans böcker. Att deras verk hämtat inspiration från Austen står däremot klart. Kärlekshistorierna är tydligt inspirerade av det motstånd som finns mellan Elizabeth och Mr Darcy. Vägen mot den lyckliga föreningen är fylld av hinder, förvecklingar och en trög oförmåga att erkänna sina känslor.
Det finns dock en framträdande skillnad i gestaltningen av mannen med stort M. Till skillnad från den stumme Mr Darcy är Lowe, likt många av Hoovers hjältar, en osannolikt öppen och välartikulerad ung man. Jag är kanske fördomsfull men hur många norrländska, tonåriga hockeykillar kan prata obesvärat om sina känslor och komma med storslagna kärleksförklaringar till svåra tjejer? Tillsammans med glittrande blå ögon och lockigt mörkt hår blir porträttet av Lowe mer flickrumsdröm än kött och blod. Så är också ”Löftet” en bok för dig som vill bli förförd: du som gillar tuggmotstånd bör söka dig annorstädes.
Läs mer av DN:s barn- och ungdomsboksbevakning här
