Fredrik Hedenus är biträdande professor i hållbar utveckling, systemanalys och fysisk resursteori vid Chalmers.
Fram till i januari var han också ordförande i det klimatråd med externa experter som Göteborgs stad tillsatt för att i årliga rapporter ”redovisa vilka åtgärder som bedöms ge mest klimatnytta.”
Nu kritiserar Fredrik Hedenus skarpt hela upplägget med lokala klimatplaner som kring var fjärde kommun tagit fram, och han pekar särskilt på Göteborg och Lund.
”Det kommunala klimatarbetet präglas av orealistiska mål, oklar styrning och samverkan med magra resultat. Det bör ersättas av ett arbete präglat av precision, resultat och innovation”, skriver han i en debattartikel i SvD.
– Jag hade en del våndor över att skriva den här texten och insåg ju att alla inte kommer att tycka att det jag framför är jättekul. Men som forskare ska jag ju ändå säga vad det är jag ser, säger Hedenus till DN.
Som en del av förklaringen till att de lokala målen ändå satts upp säger han:
– Jag upplever att politiska partier som vill driva olika typer av stadsmiljöåtgärder, som fler cykelbanor, mer vegetarisk skolmat eller vad du vill, tycker att det underlättar om de kan hänvisa till ett brett och stort klimatmål.
I Hedenus hemstad Göteborg ligger miljö- och klimatprogrammet – som fullmäktige i bred enighet ställde sig bakom för fyra år sedan – som en bottenplatta för diskussionen.
Där slogs fast att ”siktet ska vara inställt på att så snabbt som möjligt minska klimatavtrycket till noll” och konstaterades att det kräver att klimatpåverkan från konsumtion räknat från 2017 måste minska med 64 procent för att nå målet 2030.
Nu hävdar forskaren att ”Göteborgs klimatmål är omöjliga att nå”. Den åsikten går rakt in i den lokala politiken där partierna till höger i fjol hoppade av det lokala klimatprogrammet och ansåg att det är mer rimligt att hålla sig till EU:s plan Fit for 55.
När Fredrik Hedenus avfärdar realismen i stadens klimatmål pekar han, precis som i klimatrådets rapport för 2023, på att de riktigt stora CO2-utsläppen i Göteborg kommer från de två raffinaderierna, som kommunen inte har någon kontroll över.
”Om raffinaderierna tvingas lägga ner av politiska beslut trots att de är lönsamma, kommer de sälja sina utsläppsrätter vidare, vilket innebär att utsläppen bara flyttar någon annanstans i Europa”, skriver han i SvD.
Hedenus anser att kommunerna i stället för ”fantasifulla målsättningar” bör fokusera på sådant som de har rådighet över.
Just Göteborg, menar Fredrik Hedenus, borde i stället fokusera på ett mål med potential att nå en bred uppslutning och han nämner elbilen. Han anser att transportutsläppen är den stora biten som staden på något sätt förfogar över de närmaste åren.
– Göteborg skulle kunna allvarligt överväga om att göra sig till en elbilsstad som går före alla andra, i samverkan med Volvo och andra företag som finns i stan. Hitta mål och indikatorer och sedan köra hårt på det i, säg, tio år.
Kan inte lokala klimatmål ändå leda till ett extra förändringstryck i stort som smått?
– Jag tror absolut att målen kan ha en viss styrande effekt, de är inte helt verkningslösa, men de kan läggas upp bättre, och nu kommer man inte att nå dem.
Hur ser du på Parisavtalet och FN:s globala klimatmål?
– Det är jätteviktigt som en grund för arbetet, sedan är det upp till varje land eller EU att besluta om lämpliga styrmedel som gör att vi kan uppnå det målet.
I Göteborgs styre ligger ansvaret för klimatplanen hos Miljöpartiets gruppledare Karin Pleijel. I en skriftlig kommentar till DN säger hon bland annat att ”det är inte målen som är orimliga utan politiken för att nå målen som inte är tillräcklig”.
Pleijel medger att det i Göteborg är ”en utmaning (…) eftersom hälften av Sveriges bensin och diesel tillverkas i de två raffinaderierna på Hisingen” men att ”genom dialog kan vi bättre förstå om och hur deras omställning kan påskyndas”.
