Allt fler barn blir till med hjälp av donerade spermier. Utvecklingen tog fart efter 2016 då det blev tillåtet för ensamstående kvinnor att genomgå regionfinansierad assisterad befruktning med donerade spermier, visar siffror från Q-IVF-registret.
Samma år fick privata företag tillåtelse att börja utföra behandlingar med donerade könsceller. Det har ökat efterfrågan på donatorer stort och även fått andra mer oanade konsekvenser, berättar Gunilla Sydsjö, professor vid Linköpings universitet.
– Jag har träffat mammor som börjar bli oroliga. Det har blivit kluster av barn som tillkommit via donation. Framför allt i vissa delar av storstäderna som på Södermalm i Stockholm.
Det här väcker frågor både när det gäller psykologiska aspekter av att ha många halvsyskon och genetiska risker med att syskon och kusiner i framtiden kan råka träffas och skaffa barn, säger Gunilla Sydsjö.
Hon var med och gjorde beräkningarna som kom fram till att en donator får ge upphov till ett eller flera barn i max sex familjer i Sverige. Utöver det kan donatorn ha egna barn.
Men siffran sex bygger på en uträkning som publicerades i en forskningsartikel 2015 då donation inte alls var lika vanligt. Nu säger Gunilla Sydsjö att maxgränsen behöver räknas om och att siffran sex troligtvis är för hög.
– Det här kan vara alldeles för många barn med tanke på Sveriges storlek och det faktum att vi nu gör så många behandlingar på ensamstående kvinnor.
Även i Göteborg och Malmö finns en koncentration av barn som tillkommit via donation och föräldrar som reagerat på att barn från olika familjer som går på samma förskolor liknar varandra, berättar Gunilla Sydsjö.
Situationen bekräftas av Kristina Närman. Hon är ordförande för Femmis, en organisation som samlar kvinnor och icke-binära som har blivit eller funderar på att bli föräldrar på egen hand med hjälp av donation.
– Det finns en koncentration av våra familjer i storstadsområdena, vilket ökar sannolikheten för att barn kan ha samma donator. Och vi har några exempel på medlemmar som bor nära varandra och till och med umgås, där det har visat sig att de har barn från samma donator, säger hon.
Samtidigt finns en stor öppenhet kring hur barnen har tillkommit, säger hon.
– Med en förälder blir det väldigt tydligt att barnet har tillkommit via donation. Många pratar öppet om att det finns halvsyskon och jag föreställer mig att våra barn har en medvetenhet om detta som följer med dem upp i åldrarna.
Men frågan är viktig att lyfta, tillägger Kristina Närman. Hon välkomnar en översyn av regelverket för donation för att det ska bli så säkert och bra som möjligt. Framför allt ur barnens perspektiv.
Bland annat driver Femmis att familjer ska få tillgång till donatorns nummer, vilket klinikerna inte ger ut i dag. Ett donatornummer skulle kunna användas för att söka reda på genetiska halvsyskon redan under barndomen, utan att behöva dna-testa sina barn eller röja donatorns identitet.
– Att tidigt få kontakt med genetiska släktingar efterfrågas av vuxna som tillkommit via donation, säger Kristina Närman.
Gunilla Sydsjö poängterar att det är en positiv utveckling att donation har blivit tillgängligt för fler. Samtidigt kan inte samhället driva fram den här utvecklingen utan att tänka på konsekvenserna, säger hon.
– Som en jämförelse tillåter Frankrike, som är ett betydligt större land, max tio barn per donator.
I flera andra länder finns register över donatorer, men inte i Sverige. I praktiken är det därför svårt att ens vara säker på att maxgränsen sex barn per donator följs.
Nyligen krävde etikråden i Norden hårda internationella begränsningar av antalet barn per donator eftersom ägg och spermier har blivit en exportvara. Råden vill att EU tar fram en gemensam internationell maxgräns och ett gemensamt register över donatorer.
Enligt Linda Savolainen, utredare på Socialstyrelsen, behövs ett EU-gemensamt arbete kring könscellsdonation. Samtidigt lyfter hon risken med att en kraftig begränsning av antalet barn per donator kan göra det svårt att få fram tillräckligt många donatorer, vilket i sin tur skapar köer i fertilitetsvården. Samma argument lyfter fertilitetsbranschen fram.
Men Gunilla Sydjö som forskat på donatorernas erfarenheter tror att en begränsning i stället skulle göra fler benägna att donera.
– Ny forskning visar att allt fler donatorer är oroliga för att bli kontaktade av många vuxna donatorbarn och vill ha stöd från klinikerna för att göra rätt.
Läs mer:
Hon har tappat räkningen på alla syskon
Krav väcks på att begränsa antal barn per donator
