– Eftersom jag själv tycker hemskt mycket om att fiska så är ju de här forskningsresultaten inte så himla roliga, säger Henrik C. Andersson, länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen i Stockholm.
– Men det är data och fakta som man måste försöka förhålla sig till. Det blir avvägningar mellan olika intressen, tillägger han.
Det är en gråmulen morgon i närheten av Gålö, i Stockholms södra skärgård. Hyfsat kraftiga vindbyar drar genom vassruggarna i den smala viken. Riktiga bra förhållanden för gäddfiske. Det diffusa ljuset under vattenytans krusningar gör den explosiva rovfiskens kamouflageteckning extra effektiv. Då blir den mer benägen att göra utfall mot byten som dyker upp när den lurpassar i vassen.
Det märks.
Tillsammans med sportfiskeprofilen Tobias Fränstam kastar Henrik C. Andersson vant med sitt spö längs vasskanten. Ganska snart har de fångat ett tiotal gäddor, som de försiktigt krokar loss och behåller i den stora håven i vattnet intill båten.
Just i dag är uppdraget att samla in gäddor till en studie som görs i samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Linnéuniversitetet och Länsstyrelsen i Stockholms län.
På en brygga i andra änden av viken har de andra deltagarna i forskargruppen under tiden byggt upp ett slags operationsbord. Gäddorna sövs i ett bad med nejlikolja, intuberas med en vattenslang och får sedan ett litet snitt i bukhålan där en sändare stoppas in. Därefter sys snittet ihop med ett par stygn. När gäddorna fått piggna till i en balja med friskt vatten släpps de tillbaka igen.
Sammanlagt ska knappt 200 gäddor i fyra olika vikar längs ostkusten märkas med sändare. Huvudsyftet är att undersöka hur deras rörelsemönster och beteende påverkas av säl, som då och då kommer in i viken.
Henrik C. Andersson och hans kollega Niklas Sjöberg vid länsstyrelsen planerar att även göra kompletterande undersökningar av hur gäddorna påverkas av sportfiske.
Sannolikt är effekten likartad – och det är en viktig sak att skaffa mer kunskap om, säger Henrik C. Andersson.
– Vi misstänker ju att gäddorna blir skyggare och mer passiva när det är säl i vikarna. Och det är något som vi har sett i flera studier på sportfiske också nu under senare år, att gäddornas funktion som rovdjur i ekosystemet liksom försämras.
På så vis kan sportfiske påverka hela vikens känsliga ekosystem, eftersom stora rovfiskar har en viktig stabiliserande roll.
– Även om fiskarna inte dör i särskilt hög utsträckning numera, för i dag är ju det mesta sportfisket så kallat catch-and-release, alltså att man släpper tillbaka fisken, så blir effekten av den här beteendeförändringen väldigt påtaglig. Det är på sätt och vis samma sak som att beståndet av rovfisk minskar, säger Henrik C. Andersson.
Det här är något som även Ulf Bergström, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid SLU, tycker är viktigt att hålla koll på – inte minst för att slippa upprepa de misstag som skedde när handredskapsfisket släpptes fritt längs kusten 1985.
– På den tiden fanns det gott om gäddor, även riktigt stora. För det hade varit väldigt lite fiske på dem innan. Men redan i början av 1990-talet började bestånden minska kraftigt. Det hängde sannolikt ihop med hur spöfiskarna betedde sig på den tiden. Fick man en stor gädda så slog man ihjäl den och fotade den. I bästa fall åt man sedan upp den, men ofta kastade man bara bort den.
Utvecklingen har varit likartad för fler arter, exempelvis öring, tillägger han. Även om den oftare hamnade på tallriken i slutänden.
– Så vi vet ju att sportfiske kan ha en rejält stor påverkan. Det slår dessutom selektivt mot just de stora individerna, som är extra viktiga i ekosystemet. Det är dem man vill visa upp på bild, säger Ulf Bergström
Bestånden har ännu inte återhämtat sig. I de yttre delarna av skärgården är de på kritiskt låga nivåer. Närmare kusten syns lokala ljuspunkter här och där. Men den generella bilden är fortfarande dyster för många arter, säger Ulf Bergström. Och de rekordfiskar som dras upp i dag är både färre och mindre än de var under sportfiskets glansdagar för snart 40 år sedan.
Numera har dock sportfiskets påverkan minskat betydligt i och med att det har införts fångstbegränsningar och för att de flesta fiskare släpper tillbaka merparten av sin fångst. Det är främst en kombination av andra faktorer som gör det svårt för bestånden att återhämta sig, förklarar Ulf Bergström.
Det handlar till exempel om säl och skarv, som har ökat i antal – samtidigt som industrifisket har minskat förekomsten av strömming; en viktig bytesfisk för både sälar och rovfiskar.
Dessutom har den knappt decimeterlånga fisken storspigg tagit över i många vikar, till följd av bland annat rovfiskarnas och strömmingens nedgång i kombination med övergödning. Storspiggen kan då hindra rovfiskarnas återhämtning genom att sluka deras ägg och yngel innan de blir tillräckligt stora för att i stället ge sig på storspiggen.
Mot den bakgrunden menar fiskforskarna att det är viktigt att sportfisket inte bidrar i onödan till att förvärra läget ytterligare.
– En viktig sak är att skydda vissa områden från fiske under lekperioden. Men även helt och hållet, eftersom fisketrycket annars kan bli väldigt kraftigt direkt efter fredningsperioden, säger Ulf Bergström.
Än så länge är andelen helt fredade områden mycket liten, konstaterar han.
En annan sak som diskuteras när det gäller sportfiske är vad som egentligen med händer med de fiskar som fångas och sedan släpps tillbaka. De flesta är överens om att det självklart är betydligt bättre för bestånden än att ha ihjäl dem. Beroende på art ligger överlevnaden på ungefär 80–95 procent, om hanteringen är mycket varsam.
Fast det går inte att komma ifrån att det är ett stort stresspåslag för fisken att krokas, säger fiskforskaren Svante Winberg som är professor i fysiologi vid Uppsala universitet och forskar om fiskars hjärnor och nervsystem.
– Och vi vet ju numera att de har samma typ av nerver och system för att förnimma smärta som andra ryggradsdjur, även om de har svårare att kommunicera jämfört med till exempel en fågel som kan skrika högt.
I sin forskning tittar han bland annat på inlärningsförmåga hos fisk, och han tror att många underskattar hur pass avancerad kognitiv förmåga de faktiskt har.
– Fiskar är inte dummare än många andra ryggradsdjur. Och deras hjärna är egentligen uppbyggd precis som vår, så vi kan ju använda dem för att studera tillstånd som parkinson, autism och alzheimer, säger Svante Winberg.
Hur förhåller sig en inbiten fiskeentusiast som Henrik C. Andersson till den kunskapen – ska man utsätta ett ryggradsdjur för stress och smärta för sitt eget nöjes skull?
– Det är ett inbyggt dilemma och något som liksom inte går att komma runt. Man får göra ett aktivt val och förhålla sig till det genom att behandla fisken med största möjliga hänsyn och respekt.
I den andra vågskålen ligger möjligheten till fantastiska naturupplevelser, tillägger han. För många blir sportfisket en ingång till ett starkt miljöengagemang.
– Det tycker jag är en väldigt viktig aspekt nu när många unga börjar få upp intresset. Och för min egen del skulle det vara en enorm förlust i livskvalitet om jag inte kunde fiska, för mig och många andra.
Fakta.Stora och små fiskar är fredade
● Rätten till fritt sportfiske längs kusten och i de fem stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland) infördes den 1 april 1985 och regleras i Fiskelagen. I övriga vatten krävs fiskekort.
● Den som fiskar är skyldig att känna till de regler och begränsningar som gäller lokalt.
● För sportfiske längs kusten gäller till exempel begränsningar för gös och gädda: endast gäddor 40–75 cm och gös 45–65 cm får behållas (totalt max tre fiskar per person och dygn). De som är mindre och större ska omedelbart släppas tillbaka.
● Vissa skärgårdsvikar är stängda för fiske under lekperioden, oftast 1 april–15 juni. Ett mindre antal områden är stängda året runt. I Stockholms skärgård finns till exempel 84 fredningsområden, varav 12 är stängda året runt. Förslag har lagts fram om att öka antalet områden, sänka antalet fiskar som får behållas och även införa specifika mått för abborre från och med 1 januari 2027.
● Aktuella regler och fredningsområden finns beskrivna på www.svenskafiskeregler.se
Läs mer:
Forskare söker nyckeln till östersjösillens överlevnad
Jörn Spolander: Zombielaxarna – ett orostecken inför framtiden