Åsa Callmer har hållbar omställning som forskningsområde. Hon märker att det finns en större motivation och större acceptans för att minska sin konsumtion nu jämfört med hur det var för tio år sen när hon började doktorera.
– Så länge man som konsument valde det som ansågs vara schysta produkter eller mer miljövänliga material, så sågs inte konsumtionen i sig som ett så stort problem.
Det som problematiseras på ett tydligare sätt i samhällsdebatten nu, är volymen. Att den totala mängden av det vi konsumerar spelar roll.
– Det blir mer och mer uppenbart för fler människor att dagens konsumtionsvolymer är långt ifrån hållbara.
Därför tycker hon att vi måste börja prata mer om tillräcklighet som en idé.
– För det är vad som krävs för att skapa ett samhälle som säkerställer allas möjlighet till välbefinnande.
I sin doktorsavhandling från Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm, undersökte Åsa Callmer hur man stärker den här idén i ett samhälle som präglas av och uppmanar till konsumtion. I studien undersöktes två grupper. Den ena gruppen var köpfri under ett år, den andra använde sig av städgurun Marie Kondos berömda metod för att rensa ut och skapa ordning och reda.
Resultatet visade att båda grupperna mådde bättre av att ställa om.
– Den köpfria gruppen kände en stor lättnad över att befinna sig utanför konsumtionssamhället. De tyckte dessutom att det var mycket lättare att vara köpfria än de hade trott från början.
Hur gick det med dem som rensat ut bland sina saker?
– De blev mer medvetna om vad de faktiskt ville omge sig med. Och de blev dessutom mer kräsna när det gällde att köpa nytt.
Kan man verkligen ställa sig utanför konsumtionssamhället egentligen?
– Nej, men det handlar om att ifrågasätta ”sanningarna” om vad man tror sig behöva.
För att nå ett samhälle som ska vara hållbart på sikt, måste vi tänka om kring våra vanor och i stort hur vi organiserar samhället, menar hon.
– Då handlar det mycket om ekonomi och då blir det i sin tur väldigt lätt att det bara blir en fråga om tillväxt eller inte – och det blir fel tycker jag.
Åsa Callmer tycker att frågan snarare borde handla om vilka värden ekonomin och samhället bör styra mot, för att samhället ska kunna vara hållbart och skapa ett ökat välmående för både människor, ekosystem och planet.
I sitt senaste forskningsprojekt inom sociologi vid Örebro universitet, har hon följt 25 personer som har försökt minska sin konsumtion på olika sätt. Undersökningens fokus låg på de sociala dimensioner som konsumtionsminskningen fick för de här personerna under processens gång.
– Det sociala kunde både underlätta och försvåra. Det visade sig ganska tydligt till exempel att det hjälper om man har stöd av någon. En vän, eller om minskningen är ett gemensamt projekt i familjen.
För de flesta av deltagarna blev det ett startskott för att reflektera kring den tillsynes enkla frågan: ”Hur lever jag mitt liv?”
– En fråga som ofta ledde till viktiga insikter. Den som vill förändra sitt beteende upptäcker att det är en stegvis process, som är väldigt reflexiv och som ofta fördjupas.
Vad kan det innebära?
– Många olika saker, som att man börjar laga sina egna kläder och försöker reparera grejer själv och odla sin egen mat. Vilket i sin tur ger en känsla av att man klarar mycket mer än vad man tror.
En faktor ställde dock till det för de flesta av deltagarna i forskningsprojektet: presenter. Även om samtliga intervjupersoner också ifrågasatte själva presentgivandet, så upplevde flera att det var lätt att ge vika.
– Det finns jättestarka normer kring presenter och man vill inte utmana dem, för att det kan bli obekvämt. Och man tänker att ”min konsumtionsminskning ska inte drabba någon annan”.
Därför gör många ändå undantag för presenter och särskilt i förhållande till barn. Något som är problematiskt i sig, menar Åsa Callmer.
– Att vi socialiserar barn in i ett konsumtionstänk väldigt tidigt gör det ju bara svårare för dem att ställa om sen.
Men det låter lite extremt, att inte kunna ge presenter?
– Ja, presenter är ju otroligt viktigt i alla kulturer, att med gåvor visa sin uppskattning och tacksamhet är ju centralt.
Men?
– Det är när vi utmanar starka normer som det verkligen kan bli en förändring. Det handlar inte om att sluta ge presenter, mer att tänka om kring vad en gåva är.
Många av intervjupersonerna berättar att de hittar en medelväg där. Kanske ger de bort något som de har gjort själva, en burk marmelad, en stickling eller en upplevelse.
Poängen är att våga tänka bort materiella grejer. Att skapa nya normer som inte behöver innefatta konsumtion av nya saker, utan istället lägga större värde vid till exempel tid och relationer, menar Åsa Callmer.
– Vi behöver våga fråga: gör vi oss själva och barnen en tjänst genom att fortsätta upprätthålla överkonsumtionen? Det är mycket som måste till. Men det är här det sociala kommer in igen, är man flera som kan komma överens om ett annat sätt i familjen, en storfamilj, i en vängrupp eller ett grannskap – så blir det väldigt mycket lättare.
Fakta.Tips för att klara konsumtionsminskningen
1. Sätt upp och följ regler
Att skapa tumregler och minskningsmål kan förenkla och motivera. Men var flexibel och omförhandla vid behov för att undvika onödig skuld eller skam. Sträva efter en balans som fungerar långsiktigt.
2. Omformulera mening
Reflektera över betydelsen av konsumtion och hitta nya sätt som ger mening. Det finns kanske andra sätt att visa omsorg än att köpa presenter och andra sätt att tillfredsställa intressen utan att konsumera nytt? Inspireras av andra som är nöjda med mindre.
3. Utveckla hållbarhetskompetenser
Lär dig nya färdigheter som underlättar hållbarhet, som att handla secondhand, planera matinköp, laga vegetariskt, reparera kläder och prylar, eller optimera energiförbrukning. Nyfikenhet och vilja att lära är nyckeln.
4. Lev och fostra med omsorg
Konsumtionsminskning drivs ofta av omsorg för miljö och klimat. Men ibland hamnar sådan omsorg i konflikt med andra värden, som relationer och personlig hälsa. De i studien som kommit längst i sin konsumtionsminskning visar på en förmåga att kombinera omsorg för det lilla med det stora, som att cykla till jobbet både för klimatet och motionen, eller att minska sitt flygande av omsorg för sina barn. Fundera på hur en enklare livsstil kan ge ökad livskvalitet för fler.
Källa: Åsa Callmer & Magnus Boström, Örebro universitet
Läs mer: Så kan Lasse leva på 8 000 kronor per månad
