Om knappt fyra år kommer en osedvanligt stor asteroid att passera jorden. Men trots att passagen sker på ”otursdagen” fredagen den 13:e april, finns det ingen risk att den krockar med jorden. Enligt forskarna kommer stenbumlingen i stället att susa förbi på knappt 32 000 kilometers avstånd. Betryggande, kan det låta, samtidigt som det är mindre än en tiondel av avståndet till månen, när den är som närmast jorden, och närmare än den höjd på vilken de geostationära kommunikationssatelliterna ligger.
– I rymdsammanhang och på vår skala är 32 000 kilometer nästan en kollision. Det är otroligt nära, säger Stas Barabash, professor i experimentell rymdfysik vid Institutet för rymdfysik (IRF) i Kiruna.
Förutom att Apophis, som asteroiden har döpts till, passerar tätt intill jorden är den dessutom ovanligt stor. Längden på den oregelbundna himlakroppen har beräknats till 450 meter, vilket motsvarar drygt fyra fotbollsplaner, samtidigt som den genomsnittliga diametern har uppskattats till runt 340 meter, vilket är lika långt som Eiffeltornet är högt.
Att en så pass stor himlakropp passerar så nära oss är extremt ovanligt, berättar Stas Barabash.
– Det händer bara en gång på runt tusen år. För de som befinner sig i södra Europa, norra Afrika, Mellanöstern eller västra Asien kommer den gå att se tidigt på morgonen med blotta ögat, utan några instrument. Den kommer att se ut som en starkt lysande stjärna som rör sig snabbt över himlen.
Vi klarar oss, alltså, med nöd och näppe. Annat var det när asteroiden upptäcktes 2004, då astronomerna till en början var mer eller mindre övertygade om att den skulle kollidera med jorden. Om inte 2029, så åtminstone 2036 eller 2068. Sedan dess har Apophis bana synats i sömmarna av såväl optiska som radioteleskop och i dag är forskarna ense om att Apophis inte kommer att kollidera med jorden, åtminstone inte under de närmaste 100 åren.
Däremot blir passagen ett gyllene tillfälle för oss människor att lära oss mer om asteroider av den här storleken. Det finns flera frågor som forskarna vill ha svar på. Inte minst hur Apophis kommer att påverkas när den passerar jorden.
– Eftersom den passerar så nära kommer det att bli en växelverkan mellan Apophis och jordens gravitation. På engelska säger man tidal force, som när haven på jorden påverkas av månens dragningskraft och ger upphov till tidvatten. Apophis kommer också att påverkas. Antagligen kommer den att deformeras, men hur vet vi inte. Det kommer att bli otroligt spännande att följa, säger Stas Barabash.
Apophis storlek
Apophis är ungefär fyra gånger längre än Globen är bred och har en volym som är 34 gånger så stor.
Källa: ESA, DN Foto: Google, TT
Den extremt ovanliga händelsen har fått både den amerikanska rymdstyrelsen Nasa och dess europeiska motsvarighet Esa att ställa sig på tårna. Förutom att en mängd teleskop kommer att följa händelsen har Nasa låtit omdirigera sin farkost Osiris-Rex så att den, nu under namnet Osiris-Apex, kommer att möta Apophis strax efter att den passerat jorden. Esa, å sin sida, är i full färd med att sätta ihop farkosten Ramses.
Tanken är att Ramses ska skjutas upp i april 2028 och sedan synkronisera sin bana med Apophis, så att farkosten flyger tillsammans med asteroiden när den susar förbi jorden ett år senare. Ombord på Ramses finns ett flertal instrument. Ett av dem håller nu på att utvecklas av Stas Barabash och hans kollegor i Kiruna och tyska Göttingen.
– Det här instrumentet kommer att mäta hur Apophis växelverkar med rymdplasmat, säger Stas Barabash.
Runt jorden finns ett magnetfält som samspelar med de laddade partiklar som finns i rymden (rymdplasmat). Resultatet blir som en stor bubbla av plasma runt jorden inom vilken magnetfältet finns samlat, den så kallade magnetosfären.
– Vi är både intresserade av hur Apophis kommer att påverkas av magnetosfären, och hur Apophis kommer att påverka magnetosfären lokalt. Det kommer vårt instrument att kunna mäta.
Den fråga som intresserar oss dödliga mest kanske ändå är om, och i så fall hur, Apophis bana kommer att förändras. Framför allt om den kan komma att kollidera med jorden i framtiden – och i så fall vad vi då har att frukta. Det korta svaret är att vi inte vet, vilket är en av anledningarna till att rymdforskarna nu gör precis allt för att bevaka passagen så noggrant som möjligt.
Till formen påminner Apophis om en amerikansk fotboll såtillvida att den är längre än vad den är bred. Och på sin väg genom rymden tumlar den fram, huvudstupa, samtidigt som den långsamt gungar fram och tillbaka längs sin längdaxel. När den passerar kommer jordens gravitation att rycka och slita i stenbumlingen, vilket kommer att påverka asteroidens rörelsemönster och, i slutändan, dess bana runt solen.
– Men hur vet vi inte. Det är en av anledningarna till att skickar upp Ramses, för att förstå den här dynamiken. Det är jätteviktigt, så att vi kan göra en prognos över vad som händer i framtiden, säger Stas Barabash.
Att projektet inte bara handlar om vetenskaplig nyfikenhet, utan också om säkerhet, vittnar farkostens egentliga namn om: Rapid Apophis Mission for Space Safety (ungefär Apophis-snabbuppdrag för rymdsäkerhet).
Så vad skulle hända om Apophis brakade in i jorden?
Enligt Stas Barabash skulle den energi som frigörs motsvara sprängkraften hos lite drygt 2 000 megaton trotyl. Det är väsentligt mindre än Chicxulub, den asteroid som utplånade dinosaurierna, vars sprängkraft beräknats till runt 100 miljoner megaton. Å andra sidan är det betydligt mer än den asteroid som exploderade i Tunguska i Sibirien 1908, vars sprängkraft tros ha varit mellan 10 och 15 megaton. Som jämförelse kan sägas att Hiroshimabomben 1945 var på cirka 15 kiloton, ungefär en tusendel av Tunguskaasteroiden.
– Det skulle med andra ord inte bli en global katastrof om Apophis kolliderade med jorden. Däremot skulle det bli en väldigt kraftig lokal påverkan, naturligtvis helt beroende på var den slår ner. Om det skulle bli i ett hav kommer det bli en mycket kraftig tsunami, säger Stas Barabash.
Den största utmaningen just nu, säger han, är tiden. Att få allting klart till uppskjutningen i april 2028.
Hinner ni?
– Det måste vi. Det kommer inte bli lätt, så mycket kan jag säga direkt, men vi hoppas kunna involvera svensk rymdindustri i stor skala för det här projektet.
Stas Barabash och hans kollegor ser Ramses också som en sorts demonstration inför ett eventuellt ”skarpt läge”. Det vill säga om vi upptäcker en större asteroid på kollisionskurs med jorden.
– När det väl händer kommer vi inte att ha så mycket tid på oss för att fatta beslut, skaffa resurser och kompetens. På så sätt visar Ramses att vi är kapabla till att bygga en rymdsond på kort tid när det behövs.
Läs mer:
Rymd uppdraget som ska rädda jorden från Armageddon
Så ska Dart rädda jorden från asteroider
