Det är inte Ida Mattsson och Fredrik Rennermalm som är problemet. De två 18-åringarna är trötta, men en smula upprymda. DN träffar dem på Plikt- och prövningsverkets anläggning i Stockholm där de precis har fått veta att de kommer få göra värnplikten.
Fredrik Rennermalm drog en nia – högsta poäng – på styrkeprovet och har blivit placerad som värnpliktigt befäl för en granatkastarpluton. Han har alltid tränat mycket, fotboll och styrketräning, och har erfarenhet av ledarskap som tränare för fotbollsknattar.
– Jag ville ha något fysiskt riktigt jobbigt och utmana mig själv, säger han.
Ändå var mönstringen tuff.
– Det var svårare än jag trodde, cykeln var jättetuff.
Precis som Fredrik Rennermalm har Ida Mattsson varit ledare för unga och gillar att sporta.
– I hela mitt liv har jag idrottat. Först fotboll, men nu kör jag innebandy, säger hon.
Hennes tjänstgöring som förare i en ledningsbil blir inte lika tung, men desto mer teknisk.
Ida Mattsson och Fredrik Rennermalm är precis vad Försvarsmakten letar efter, men långt ifrån alla ungdomar är lika väl lämpade för militärtjänstgöring.
– Ungdomar i dag är väldigt medvetna om hur man ska träna när det gäller kroppens utseende. Däremot glömmer de bort att konditionen också är en del av kroppen, säger Dan, handläggare på Plikt- och prövningsverket, som av säkerhetsskäl inte vill ha sitt efternamn i tidningen.
Dagens unga har samma styrka som tidigare generationer, men statistik från generationer av mönstringar visar en trend där rekryternas kondition långsamt har blivit sämre.
– Det är en svag nedgång, men trenden är tydlig över lång tid, säger Claes Ivgren, brigadgeneral och Försvarsmaktens generalläkare.
Och det kommer att bli värre.
– När vi blickar framåt till 2035 är det ett nästan apokalyptiskt scenario, säger Helen Johnson, som arbetar med matematisk statistik för att räkna på hur sjukdomar sprider sig i stora befolkningar.
Hon arbetade tidigare för EU-kommissionen och gjorde prognoser för folkhälsan i Europa. I dag är hon konsult med uppdrag åt Världshälsoorganisationen och FN-organet Unicef.
I samarbete med bland andra Dietisternas riksförbund har hon studerat sambandet mellan kostvanor och övervikt och gjort en statistisk projektion för den svenska folkhälsans utveckling till år 2035.
Underlaget består av data från Jordbruksverket och Folkhälsomyndigheten; resultatet är dystert.
– Vad vi ser i Sverige är anmärkningsvärt, faktiskt väldigt anmärkningsvärt. När det gäller konsumtionen av ohälsosam mat, salt, fett och sötade drycker så stiger den brant i alla regioner i landet, säger hon.
Det är Försvarsmakten som specificerar vilka kvalifikationer som krävs för varje enskild tjänst inom armén, flottan och flygvapnet. Claes Ivgren delar handläggaren Dans uppfattning om ungas fysiska förutsättningar.
– Vi har ungefär 20 000 till 25 000 som går igenom mönstringen och av dem väljer vi ut 8 000. Det kommer att finnas ett bra underlag där även nu när vi blir fler och breddar oss lite. Det som oroar mig är resten, säger han.
I en situation där Sverige befinner sig i ett utdraget krig, liknande det i Ukraina, kommer landets försvarsförmåga till stor del handla om uthållighet. Glöm elitstyrkorna, nu handlar det om totalförsvaret.
Föreställ dig en situation där grundläggande samhällsservice slutar att fungera. Inget rinnande vatten, ingen uppvärmning, ingen mat i butikerna. En person med dålig fysik kommer ha svårare att bära vatten, hugga ved, gå långt efter förnödenheter och utföra annat tungt kroppsarbete.
– Där är jag väldigt oroad. När vi ska bygga upp en försvarsförmåga i Sverige är det inte prylar vi bygger den på, utan människor. Om man har sämre kondition har man också sämre resiliens och vad vi ser i Ukraina är att Ryssland angriper civila mål för att försöka bryta ner befolkningen så att de ska ge upp, säger Claes Ivgren.
Exemplet Ukraina är belysande. I juli förra året svarade bara 10 procent av tillfrågade ukrainare att de var beredda att ge upp ukrainskt territorium för att nå en fred med Ryssland. Ett år senare var andelen 32 procent, enligt siffror från Kyiv International Institute of Sociology, KIIS.
– Den fysiska hälsan påverkar också vår mentala motståndskraft. Om vardagen blir för jobbig är det större risk att man inte orkar mentalt, säger Claes Ivgren.
Den bistra sanningen är att svenskar, och befolkningen i västvärlden i stort, får allt sämre fysik. Vi äter sämre, rör på oss allt mindre och blir fetare. En studie publicerad i den ansedda tidskriften Lancet visar att barnfetma är vanligare i Sverige än i Ryssland, även om en större andel av den ryska befolkningen i stort är överviktig.
Folkhälsomyndighetens senaste statistik över den svenska befolkningens vikt är från år 2022. Den visar att nästan 62 procent av alla svenskar i åldersspannet 45 till 64 år är överviktiga eller lider av fetma. I gruppen 16- till 29-åringar är andelen drygt 28 procent.
Män är oftare överviktiga än kvinnor. Drygt 56,5 procent av alla män är överviktiga eller feta, medan andelen bland kvinnor är knappt 45,5 procent.
Svenskar äter mer färdigmat och halvfabrikat än tidigare och vi dricker allt mer sötade drycker. Samtidigt får många inte den vardagsmotion som tidigare var vanlig.
– Vi ser ett tydligt samband mellan dålig kost och vikt och även om vi inte har visat på kausalitet i den här studien har andra gjort det. Det är rimligt att säga att dålig kost leder till fetma, säger Helen Johnson.
På individnivå finns undantag, men i en befolkning är mönstret tydligt, enligt Helen Johnson:
– När konsumtionen av dålig mat går upp, då går vikten upp. Och när vikten går upp ökar problemen med högt blodtryck, hjärtattacker och diabetes typ två. Dessa sjukdomar är inte smittsamma, men beteende är det, säger Helen Johnson.
En pikant detalj i sammanhanget är att samhällets kostnader för att behandla sjukdomar som är relaterade till fetma ganska väl motsvarar den svenska försvarsbudgeten.
År 2017 beräknade Folkhälsomyndigheten kostnaden för fetma till 70 miljarder kronor, baserat på att en miljon svenskar var överviktiga. Fem år senare hade antalet feta svenskar ökat till 1,35 miljoner.
Justerat för inflation blir samhällskostnaden för fetma 125 miljarder kronor för 2023, vilket motsvarar ungefär 2 procent av Sveriges BNP per år. Till år 2030 väntas kostnaden öka med ytterligare 17 miljarder.
– Vi ser att konsumtionen av dålig mat ökar kraftigt, så vi har fortfarande inte sett det värsta när det gäller de här sjukdomarna, eller de allvarligare konsekvenserna som hjärtinfarkt, stroke och vissa cancerformer. Det är en tickande bomb, säger Helen Johnson.
