Den tidiga barndomen var fattig och fylld av umbäranden. Föräldrarna skilde sig och mor och son flyttade från Holmsund till Skellefteå där hon försörjde sig på olika jobb inom restaurangbranschen.
Så småningom gifte hon om sig med en välbärgad företagare, vilket gjorde det ekonomiskt möjligt för Kjell-Olof Feldt att studera vidare. En klassresa tog sin början som skulle föra honom till posten som kanske den mäktigaste finansminister Sverige haft i modern tid.
Efter avslutad examen i både Uppsala och Lund började en snabb karriär som först tjänsteman i finansdepartementet för att krönas som finansminister när Socialdemokraterna återtog makten 1982.
Redan året innan hade Feldt förhandlat med den dåvarande borgerliga regeringen om en sänkning av dåtidens skyhöga marginalskatter. Det var inte en uppgörelse som sågs med blida ögon i alla delar av socialdemokratin och den blev ett förebud om den stora ideologiska strid som skulle rasa inom Socialdemokraterna under hela 1980-talet.
För är det något som Feldt blev känd för var det att han ofta gick på tvärs mot invanda socialdemokratiska värderingar och uppfattningar.
Striden kom att kallas för Rosornas krig där Feldt var ledande företrädare för den så kallade ”kanslihushögern”. Han ogillade starkt löntagarfonderna, som infördes 1984. Berömd blev den bild som togs av finansministern när han i riksdagskammaren kastade ner ett par rader i en dikt: ”Löntagarfonder är ett jävla skit/ Men nu har vi baxat dem ända hit”.
Feldts och kanslihushögerns motståndare fanns till stor del inom LO. Hans krav på återhållsamhet i löneförhandlingarna togs inte väl emot.
När regeringen tillträdde beslöt den omedelbart att genomföra en jättelik devalvering. Värdet av kronan skrevs ned med 16 procent mot en korg av andra valutor. Det skulle vara rivstarten för att föra Sverige ut ur en ekonomisk kris.
Finansministern upprepade gärna och ofta nödvändigheten av att vårda effekterna av devalveringen. De fick inte försvinna i en löne-prisspiral, varnade han.
Men det var precis det som skedde när facken lade fram kompensationskrav som innebar stora lönelyft. Under en stor del av 80-talet jagade löner och priser varandra.
En annan mäktig motståndare fanns i socialminister Sten Andersson vars löfte att pensionärerna skulle få kompensation för devalveringen spädde på inflationen.
Och från hösten 1985 förvärrades läget när Feldt och dåvarande riksbankschef Bengt Dennis genomdrev den sista avregleringen av kreditmarknaden. Det stod plötsligt bankerna fritt att låna ut pengar – vilket de givetvis gjorde.
Efter valåret 1988 märktes det snart att Feldt hade tröttnat på politiken, men han stannade kvar för att försöka få bukt med inflationen. Han lyckades, tillsammans med Folkpartiet och med LO-ordföranden Stig Malms välsignelse, få igenom en stor omläggning av skattesystemet. Sänkt skatt på inkomster kompenserades av höjd moms, bland annat.
Men omläggningen blev svår, de första tecknen på att Sverige var på väg in i det som skulle bli 90-talets finans- och fastighetskris, syntes. I februari 1990 blev det dessutom regeringskris när riksdagen röstade ner regeringen Carlssons ekonomiska politik. Regeringen kom tillbaka, men utan Feldt som tvärt lämnade politiken.
Men han var fortfarande kontroversiell inom sitt parti. Året därpå, valåret 1991, utgav han sina memoarer från tiden som finansminister, ”Alla dessa dagar”. Boken gör upp med den ekonomiska politik som fördes under stora delar av 80-talet. Feldt menade att han aldrig fick tillfälle att föra den politik han ville.
Boken blev ammunition för oppositionen som vann valet på hösten. Ingvar Carlsson förlät aldrig Feldt för det som han kallade för ett svek.
Efter uttåget från politiken började Kjell-Olof Feldt en karriär som författare. Förutom ”Alla dessa dagar” och självbiografin ”Det blev ingen storväst”, kom ytterligare sju böcker.
Det var i några fall utlämnande böcker. I cancerns skugga handlar om Feldts kamp mot prostatacancer och 2016 kom Vägen ut. En loggbok om alkoholism och medberoende, båda skrivna tillsammans med hustrun Birgitta von Otter.
Kjell-Olof Feldt har av tidigare kollegor beskrivits som temperamentsfull, till och med lynnig. Men till och med hans gamla motståndare Sten Andersson förklarade att han också var en varm, vänlig och ömsint människa.
Den förre statsministern Ingvar Carlsson sammanfattade hans personlighet med att Feldt var en person med kort stubin och gott humör.
Kjell-Olof Feldt blev 93 år gammal
