Vi gör något vi inte gjort förut: Vi erbjuder tidiga insatser och traumabehandling till människor som fortfarande är mitt uppe i krig – snarare än väntar ut det. Det räddar liv. Den som är upptagen med att brottas med sina traumaminnen från förra gången bomberna föll reagerar inte rätt när ett nytt larm ljuder.
Traumatiserade kan få behandling digitalt när de fortfarande befinner sig i sitt hemland. Artificiell intelligens möjliggör att psykologer från hela världen kan genomföra tolkade samtal med patienter på platser som är för farliga att resa till, och virtuella verkligheter möjliggör möten som tidigare inte kunnat ske.
Även om den sociala isoleringen i konflikter är ett skäl i sig att locka exempelvis barn till behandlingsmottagningar, så är ett Zoom-samtal bättre än inget möte alls (även om elbrist medför begränsningar). Ambitionen är hög i humanitärt arbete – varför skulle vi nöja oss med mindre när vi behöver göra vårt bästa med begränsade resurser?
Men när vetenskapen rört sig framåt har fredsarbetet i världen backat. Nödhjälp står stationär på gränsen till Gaza utan att nå in. Konflikten i Sudan sker i radioskugga. I Ukraina opererar vårdpersonal i skyddsväst på sjukhus. Modern precisionsmedicin måste balanseras mot stora långsiktiga hygienprojekt – smutsigt vatten, kaos och fattigdom dödar fler än kulor gör. Hjälparbetet behöver finnas på plats länge nog för att både hantera retraumatisering, prova ut nya proteser för växande barn och träna vårdpersonal som kan ersätta dödade kollegor. Arbetet är livsviktigt.
Och livsfarligt. Under 2024 slogs ett dystert rekord när fler hjälparbetare än någonsin dödades. 300 personer som arbetade med att hjälpa andra har förlorat sitt liv. Att bära ett skyddsemblem, som det röda korset, ska vara säkrare än en skyddsväst. Så lyder krigets lagar. När de inte respekteras – när sårade, sjuka och vårdpersonal inte ses som skyddsvärda – hotas alla framtida patienter.
Uttrycket ”flyktingkris” antyder en tillfällig händelse, men FN beräknar att tält som slås upp i genomsnitt står kvar i 26 år.
Om den medicinska vetenskapen lärt sig av tidigare erfarenheter – från krigskirurgi till pandemi – tycks världens ledare ha lärt sig mindre av historien. Enligt Uppsala universitets konfliktdatabas har vi aldrig haft så många pågående väpnade konflikter som nu. En förklaring är att färre konflikter tar slut. Analyser har visat hur 2010-talets strider mer sällan följts av fredsfördrag, till skillnad från exempelvis det konfliktfyllda 1990-talet som också präglades av ny fred. Uttrycket ”flyktingkris” antyder en tillfällig händelse, men FN beräknar att tält som slås upp i genomsnitt står kvar i 26 år.
Traditionellt humanitärt arbete har därför behövt utvecklas vidare bortom de medicinska innovationerna, på nya platser – längs flyktvägarna. Svensk vårdpersonal möter patienter med skrynkliga pappersjournaler som berättar om en vårdkedja av varma händer som mött dem från de första stegen ut ur kriget. Numera är de där noteringarna allt oftare gjorda av kollegor i Europa.
När Läkare utan gränser påbörjade sitt arbete i Grekland, Lesbos, 2015 insåg de att något var fel med planeringen. Människorna som kommit över havet blev hänvisade till flyktinglägret Moria 70 kilometer bort. Men de ordinarie bussarna stannade inte för de trötta och hungriga. Vårdpersonalen insåg att den medicinska insatsen inte var att möta patienterna när de kommit fram. Den verkliga hälsofaran låg i värmeslag och hjärtattacker på vägen. Hjälpinsatsen var att tänka bort vanan att köra ambulans och börja köra busstrafik.
Hälsoriskerna berodde alltså på migrationens påfrestningar, inte krigsskador. Att personer som tidigare semestrat i Europa inte längre kunde köpa en färjebiljett när de behövde fly. Att de i stället behövde trängas i en gummibåt – visumkrav och andra EU-administrativa hinder som gör att människor inte lagligt kan resa till trygga länder skadar.
Förmågan att mäkla en fred som skulle förhindra att människor tvingas fly tycks försvagad. I en rapport från 2010 har Uppsalas konfliktdatabas använts för att granska EU som global fredsskapare, med utgångspunkt i interventioner snarare än resolutioner. Slutsatsen då var att EU, trots tidigare framgångar som fredsmäklare, underpresterar relativt sina muskler. Förhoppningsvis skulle en granskning i dag visa att EU återuppbyggt sin kompetens, men risken är att muskler som inte använts försvagats.
I avsaknaden av engagemang för fred bör vi insistera på krigets lagar – att civila skyddas. Respekt för internationell humanitär rätt är skyddande i stunden och ofta ett första steg mot fred efteråt.
Om även sådana insatser är övermäktiga skulle vi kunna låta bli att skada människor på flykt. Vägen ut ur konflikten eller diktaturen må vara svår att säkra, men vägen in i demokratierna är vår att vakta.
Churchill sa att i krig är det inte nog att göra sitt bästa – vi måste göra det som krävs. I dag är vårt bästa mycket bra. Vi skulle kunna göra betydligt mer.
Läs mer:
Frida Johansson Metso: Med de nya lagarna kommer kvinnor att utvisas om de anmäler sin förövare
Frida Johansson Metso: I Europas skogar försvinner och dör flyktingar i ett nyskapat ingenmansland
