Den livliga och underhållande 78:e filmfestivalen i Cannes avslutades med ett riktig rysare under lördagen. Ett omfattande strömavbrott i hela regionen, orsakat av ett misstänkt sabotage, såg ut att förmörka den avslutande galaceremonin. Men elen kom tillbaka i grevens tid och den iranska regissören Jafar Panahi kunde äntra scenen och ta emot filmvärldens mest prestigefulla pris, Guldpalmen, för sitt tragikomiska och fartiga drama om färgstarkt gäng före detta politiska fångar som helt oväntat får chansen att konfrontera den man som torterat och förnedrat dem alla i fängelset.
”It was just an accident” hyllades stort redan när den premiärvisades i Cannes och har legat i topp i branschtidningens Screens mäktiga kritikerlista.
I sitt tacktal talade vände Panahi sig till alla iranier, oavsett åsikter, i Iran och utomlands:
– Det viktigaste är vårt land och vår frihet. Låt oss gå samman tills ingen vågar säga åt oss vad vi ska bära för kläder, vad vi ska göra och vad vi får säga, sade Panahi med sina eviga solglasögon på. Det är första gången på många år som han kunnat lämna Iran för att vara om en premiär i Cannes med en av sina filmer. ”It was just an accident” är också den första film han gör efter att själv ha suttit fängslad.
Den norska regissören Joachim Trier, som tävlade för fyra år sedan med ”Världens värsta människa”, var även han en förhandstippad vinnare men missade återigen Guldpalmen och fick nöja sig med Juryns stora pris. Hans ”Sentimental value”, ett känslostarkt far-dotter-drama med Stellan Skarsgård, Renate Reinsve och amerikanska Elle Fanning i bärande roller, har dock det betydande amerikanska bolaget Neon i ryggen som lär satsa på en betydande Oscarskampanj framöver.
– Just den här filmen bärs verkligen fram av våra skådespelare och det har varit ett privilegium att vara er regissör, sade Joachim Trier. Han berättade också att han ville tillägna priset sin farfar, som också var filmregissör, och som gästade filmfestivalen i Cannes 1960 med sin film ”Jakten”.
– Han var motståndsman under kriget och blev fängslad. Hans enda sätt att överleva sedan var att lyssna på jazz och göra film. Det betydde mycket för honom att få komma till en plats, en kontext, präglad av humanism och förståelse, tillade Trier, Han passade också på att hålla ett brandtal för film på den stora duken, och för filmkonstens förmåga att skapa samförstånd, kontemplation och identifikation.
– Jag ser den internationella filmen som ett alternativt språk som förenar oss.
Den svenska regissören Tarik Saleh blev helt utan pris för sin Egypten-baserade thriller ”Eagles of the republic”. Men många av de filmer som varit omsusade under årets festival blev uppmärksammade under kvällens galaceremoni i biografen Auditorium Louis Lumière som har flera tusen platser. Inte minst den brasilianska, gåtfulla thrillern ”The secret agent” som utspelar sig under militärdiktaturens år. Wagner Moura, känd från serien ”Narcos”, fick ta emot priset för bästa manliga skådespelare medan regissören prisades för bästa regi.
Festivalens kanske hetaste film, rejvapokalyptiska ”Sirât”, fick dela Juryns pris med det tyska, spökiga kvinnodramat ”Sound of falling”. Även om de båda hamnade på tredjeplats är det två filmer som verkligen fascinerat publik och kritiker. Två egensinniga regissörer som på vitt skilda sätt skapar bilder som inga andra.
Mest överraskande under kvällens gala var kanske det kvinnliga skådespelarpriset. Många hade nog satsat på att den amerikanska stjärnan Jennifer Lawrence skulle prisas för sin extravaganta roll i Lynne Ramsays stirriga ”Die, my love” som kretsar kring sex, psykoser och förlossningsdepressioner. Men det priset gick i stället den franska nykomlingen Nadia Mellita som gör huvudrollen i den intensiva uppväxtskildringen ”The little sister”/”La petite dernière”. Den är baserad på det litterära stjärnskottet Fatima Daas självbiografiska debutroman som kretsar kring en ung, troende muslimsk kvinna från förorten som brottas med att hon är lesbisk. En film som även vann den alternativa Queerpalmen.
Läs mer om Cannes filmfestival i DN
