Motorvägen som förbinder Bosnien-Hercegovina med Kroatien går som en asfalterad flod genom det bergiga landskapet.
Den är målet. När du väl nått motorvägen, då är du inne i EU.
Här har Frontex dygnet-runt-bevakning för att upptäcka så kallade irreguljära migranter. Från en skåpbil utrustad med avancerad teknik kan gränspolisen upptäcka rörelser i den vildvuxna dalen, medan en annan patrull kontrollerar terrängen.
Hans Leijtens är klädd i skaljacka och kängor. Han ger ett lättsamt intryck.
– Jag kan inte vara allvarlig hela tiden, då skulle jag inte orka med det här jobbet, säger han.
Vi träffar honom i Bosnien-Hercegovina. Det är första gången som personal från Frontex, EU:s gräns- och kustbevakningsmyndighet, placeras ut i landet och Leijtens är inbjuden för att hälsa dem välkomna.
Nederländaren Hans Leijtens tillträdde som chef för myndigheten i mars 2023 efter att föregångaren avgått till följd av en häftig kritikstorm. Det fanns bevis för att Frontex olagligt deltagit i – och mörkat så kallade pushbacks. Att migranter som tagit sig till EU skickades tillbaka, utan att de fått sina asylskäl prövade.
Leijtens ville förändra kulturen inom Frontex.
Frontex bildades 2004 för att hjälpa EU skydda sina gränser. 2019 fick myndigheten befogenheter att utföra gränsbevakning och gränskontroller vid unionens yttre gräns.
Inom ett par år ska gränsbyrån stryka uppgå till 10 000 man. EU-kommissionen vill dock gå ännu längre och tredubbla styrkan.
Det är ingen slump att medlemsländerna satsar på att stärka upp längs med den yttre gränsen. Senast i juni nästa år ska EU:s historiska migrationspakt träda i kraft i praktiken. Pakten, som antogs av länderna i fjol efter inte mindre än åtta års förhandlingar, innebär tio nya lagtexter på migrationsområdet.
Det böljande landskapet breder ut sig i eftermiddagssolen. Gränsvakterna står på rad uppställda vid gränsövergången. De som är anställda av Frontex har en ljusblå märkning på sin uniform. De andra har sitt lands flagga på bröstet.
Den som kommer hit efter att migrationspakten trätt i kraft kommer att behöva genomgå en screening – en identitetskontroll med fingeravtryck, en läkarundersökning och en säkerhetskontroll. Den får i normalfall ta maximalt sju dagar – under tiden hålls den sökande kvar vid gränsen.
Screeningen avgör vad som händer sedan. Det finns tre olika vägar:
Asylförfarande som liknas vid dagens asylprocess. Den sökande släpps in i landet och får svar inom sex månader.
En gränsasylprocess då ansökan behandlas medan den sökande hålls kvar vid gränsen. Det ska ske om det är osannolikt att ansökan beviljas, till exempel om den sökande utgör ett potentiellt säkerhetshot eller kommer från ett land från vilket färre än 20 procent får beviljat uppehållstillstånd. Det här får ta tolv veckor och ska inte gälla ensamkommande barn eller familjer med barn under 12 år.
Det tredje är ett annat snabbspår bland annat för sökande som kommer från vad EU klassar som ”säkra ursprungsländer”, men som inte behöver ske vid gränsen.
Den nya migrationspakten har kritiserats hårt från både höger- och vänsterpartier. Medan en del vill se ännu hårdare regler, menar andra att hanteringen är inhuman och att den påskyndade processen riskerar att inskränka asylrätten. Över 160 människorättsorganisationer har varnat för svåra humanitära konsekvenser.
Poängen med den här nya processen, menar förespråkare, är att den som inte har skyddsskäl, inte ska kunna hålla sig kvar i EU, utan avvisas direkt.
– Allt vi gör styrs av medlemsländernas önskemål. Det kan handla om personal, datainsamling eller teknisk utrustning, säger Hans Leijtens.
Kritiker menar att pakten är inhuman, vad tänker du om det?
– Jag vet inte om jag håller med om det. Här får man en rättvis chans att be om skydd och få svar inom några veckor. I stället för att behöva vänta i flera månader eller år på besked.
Bosnien-Hercegovina är en genomfart för flyktingar och migranter som försöker ta sig till EU. Västra Balkanrutten är en av de vanligaste vägarna till Europa.
30-åriga Memsour Souhil och 20-åriga Islam Mosbah har kommit till Sarajevo från Algeriet. De bor för tillfället på ett mottagningscenter i utkanten av huvudstaden. Memsour har tidigare bott i Tyskland men lämnade landet efter att han fått avslag på sin asylansökan. Får han inte stanna i Bosnien-Hercegovina kommer han att söka sig till Spanien.
Det spelar egentligen ingen roll var han hamnar, säger Memsour, han vill bara ha ett jobb och ett rum att sova i.
– Jag lämnade Algeriet på grund av ekonomin. På en månads jobb tjänade jag kanske 150 euro.
Om Memsour och Islam hade kommit hit nästa sommar är det inte säkert att de kunnat ta sig mycket längre än till Bosnien-Hercegovina. Om de inte hade ansetts vara i behov av skydd hade de eventuellt inte släppts in i EU i enlighet med den nya migrationspakten.
Mottagningscentret är omgärdad av ett högt staket, även om det är fritt för de boende att komma och gå som de vill. Till utseendet påminner det närmast om en föreningslokal, en klubbstuga eller festlokal i vilken svensk ort som helst.
Emir Puranovic hälsar bekant på polismännen innanför grindarna. Han är chef över den ideella organisationen Vasa Prava och träffar varje dag människor som Memsour och Islam. Vasa Prava erbjuder juridiskt stöd och säkerställer asylsökandes tillgång till grundläggande samhällstjänster som hälso- och sjukvård.
Emir Puranovic tycker att asylprocessen måste bli mer effektiv.
– Det är bra att EU-länderna nu får en gemensam asylpolitik, säger han.
Hans Leijtens granskar de många skärmarna inne i skåpbilen i Bijača medan en man med ljusblå märkning på tröjan guidar honom genom vyerna. Frontex har 34 sådana bilar utrustade med bland annat rörelsedetektorer och teknik som gör det möjligt att se i mörker.
Sedan flyktingkrisen 2015 har antalet irreguljära migranter eller flyktingar som kommer till EU minskat kraftigt. Från drygt 1,8 miljoner 2015, har Frontex registrerat 152 000 irreguljära övergångar hittills i år. Med irreguljära menas att människor försöker ta sig in i EU utan giltigt tillstånd.
De flesta, så många som 90 procent, betalar smugglare för att försöka ta sig till EU, enligt Europol. En del tvingas sälja sin kropp eller själva delta i smugglingen för att betala av sin skuld. Människosmuggling genererar varje år mellan 4,7 och 6 miljarder euro runt om i världen.
– En fruktansvärt grym bransch, säger Hans Leijtens.
Därför, menar han, är det bra att EU stärker sin yttre gräns.
– Det måste finnas en balans mellan möjligheten att lagligt ansöka om skydd och att skydda våra gränser. Men smugglarna kommer alltid hitta sätt att lura folk på.
Under den värsta kritikstormen mot Frontex beskrev EU:s egen byrå för brottsbekämpning (OLAF) 2021 hur anställda deltagit i pushbacks på Egeiska havet och hur myndighetens ledning undanhållit information om kränkningar från sin egen ombudsman för mänskliga rättigheter.
– Det var ett för slutet och defensivt klimat på den tiden. Folk tenderade att inte prata om sådant som gått fel, eftersom man var rädd för repressalier, säger Hans Leijtens.
Han menar att det är viktigt att myndigheten bygger förtroende hos allmänheten.
– Det jag kan göra är att se till att personalen har rätt attityd, utbildning och utrustning för att göra ett bra jobb. Det är lika viktigt att veta vad man ska göra, som varför.
Sedan Leijtens tillträde våren 2023 har inga större incidenter inträffat där Frontex egen personal varit inblandad. Däremot finns fortfarande stora problem i de länder Frontex verkar i.
– De största problemen som jag brottas med är framför allt tre saker. Det första är att migranter inte får sina asylskäl prövade utan blir avvisade vid gränsen. Det andra är att man misshandlar dem och det tredje är att man stjäl deras ägodelar. En del av den här stölden är inte finansiell, utan det är frågan om att avhumanisera personerna, säger Frontex ombudsman för mänskliga rättigheter, Jonas Grimheden.
Länder som Grekland, Albanien och Bulgarien har Frontex lättare att påverka. I nordafrikanska Libyen, där migranter utsätts för systematisk tortyr, våldtäkt och godtyckligt frihetsberövande, är det svårare enligt Gimheden. Även om han anser att EU med kan göra mer för att trycka på.
Den 62-årige generalen Leijtens trycker in pekfingrarna i öronen och hukar sig ned. En helikopter närmar sig marken och det dånar i mörkret vid gränsen i Bijača.
Hans Leijtens har läst rapporterna. Han vet att Libyen, som EU stöder finansiellt för samarbete på migrationsområdet, inte är ett säkert land för migranter. Men om Frontex upptäcker en båt i sjönöd i libysk räddningszon är personalen enligt lag skyldig att meddela libyska myndigheter, säger han.
– Vi måste, för att rädda liv, även om vi vet att libyerna inte kommer att föra migranter till Italien, utan tillbaka till Libyen.
Det gäller alltså bara i nödsituationer, betonar han.
– Det är ett moraliskt dilemma. Men helt ärligt, så ser jag hellre att människor överlever och förs till Libyen än dör på Medelhavet.
Läs mer: Fästing Europa inget skällsord
