Vad kommer vi att lyssna på 2025? På spaning efter den tid som kommer frågar jag runt bland popkulturellt bevandrade vänner. Jag får lika många svar. Indiepop, new rave och rock. Skatepunk och Frank Ocean-gitarrer. Ännu högre konsertpriser. Joan Baez och/eller Pitbull.
Det breda urvalet är symptomatiskt. När världen snurrar snabbare blir trendcyklerna kortare. Flera tendenser kan frodas samtidigt, även om de är varandras motsatser, och existera i skilda bubblor. Alla lever på sätt och vis med sina egna trender. Vi matas till exempel konstant med information om att Taylor Swift är världens viktigaste människa men själv lyssnar jag – och de flesta runt omkring mig – aldrig på henne.
Att försöka trendspana blir ett sätt att konstatera att tiden inte går att ringa in som man gjorde förr. Det betyder inte att övergripande mönster saknas.
Nej, spåren av brat summer kommer knappast försvinna bara för att det vänts blad i kalendern. Senast vi såg ett så tydligt och världsomspännande popmusikaliskt paradigmskifte var när The Weeknd stakade ut en synthdriven, accelererande och vemodig riktning med ”Blinding lights” 2019. Gör er redo för Charli XCX-kopiorna.
Vidare tyder ingenting på att nostalgivågen ska avta. Vi fortsätter överösas med remakes och rockgubbars återföreningar. Det brukar förklaras med att man i osäkra tider söker efter trygghet. Finns det tillräcklig distans till, säg, 2012 för att se den tiden i ett romantiskt skimmer? Blir EDM kul (Gud förbjude) när eurodiscon sjunger på sista versen?
Att 00-talet kommer påverka hur musik skapas och konsumeras 2025 verkar de flesta ense om
Men framför allt verkar 00-talet bara ha börjat. Nu kommer den som redan har lyssnat på Timbaland i några år skrika ”Old news!!!”, och ja, det har pågått ett tag, ända sedan Y2K-estetiken blev en grej. Men att 00-talet kommer påverka hur musik skapas och konsumeras också 2025 verkar de flesta vara någorlunda ense om. Och i sommar ska My Chemical Romance ut på ”Long live The black parade tour” för att fira albumet som kom 2006.
Det är logiskt. För den minst radikala nostalgikern är 00-talet perfekt. En annan tid men också inte – en tid då tekniken fanns men inte hade blivit en fullt så integrerad del av våra liv. Att skaffa Ipod 2025 (brat, va?) lär bli ännu vanligare än det har hunnit bli. Inte bara för att Ipoden är estetiskt tilltalande, utan också för att mota smartphoneberoendet. När Ungdomsbarometern släppte sin årliga trendrapport var ”minskad skärmtid” en av de tydligaste tendenserna, i tider då Jonathan Haidt blivit socialpsykologen på allas läppar. Med en Ipod kan man släppa telefonen utan att göra avkall på musiken.
Paradoxalt nog kommer tekniken såklart styra ännu mer. Tiktoks inflytande bara öka. AI – också nämnt i barometern – lär spela en ännu större roll, men mer i det tysta, som ett verktyg, typ melodislingorna i Sabrina Carpenters ”Espresso”.
Vad mer? Donald Trumps första mandatperiod innebar en nytändning för den explicit politiska musiken. Kan vi vänta oss samma utveckling 2025? Eller har artisterna, som omvärlden i stort, blivit avtrubbade?
Förhoppningsvis kommer Floridarapparen Doechii gå från stjärnskott till världsartist när mixtejpet ”Alligator bites never heal” ska följas av ett album. Ceechynaa och Pozer får mig att känna hopp om den brittiska hiphopscenen.
Risken är bara att årets låt blir Gwen Stefanis och Akons ”The sweet escape”.
Läs fler texter av Gabriel Zetterström.
