Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det brukar ju heta att det som händer i dansk politik, händer i Sverige några år senare.
Högerextremister i parlamentet. Högerextremister omfamnas av borgerligheten. Socialdemokrater anammar högerextremisters politik för att vinna tillbaka väljare.
På tisdagskvällen sätter jag igång valvakan på DR1. Kvartetten som roddar sändningen är ett väloljat maskineri, programledaren Johannes Langkilde utstrålar en amerikansk krispighet som antagligen får Marcus Oscarsson att slita sitt hår av avund.
Mette Frederiksens socialdemokrater har styrt Danmark sedan 2019. I EU har hon bland annat krokat arm med Giorgia Meloni. Inrikes bildade hon efter valet 2022 en regering över blockgränsen (trots rödgrön majoritet), med mittenpartiet Moderaterne och det historiskt största högerpartiet Venstre. Det har lett till en snurrig valrörelse där ministrar kampanjat stenhårt mot sin chef, och vice versa.
Under kvällen presenteras vallokalsundersökningen av DR1. Liberal Alliance – ett relativt nytt parti – ser ut att bli störst i det borgerliga blocket, trots att det i sändningen talas om ”kokain i maskineriet”. Under valrörelsen har nämligen partiledaren, Tiktok-politikern och CBS-spjuvern Alex Vanopslagh erkänt att han tagit kokain. Men styrkeförhållandena ändras längs vägen. Venstre är större än Liberal Alliance. Jämnt mellan rött och blått block. Moderaterne i mitten.
Alla tolv (ja, tolv) partier tycks kravla sig över spärrgränsen på två (ja, två) procent.
Valet blir ett fiasko för de två största regeringspartierna, men allt tycks handla om det tredje. Genom att inte ha valt sida mellan de två blocken blir Lars Løkke Rasmussens Moderaterne vågmästare, även om också deras stöd minskar något. Den förre statsministern och nuvarande utrikesministern – så hygge att han kan borsta tänderna med tvål – utropas till valets kongemager, den som har en nøglerolle i de kommande förhandlingarna. Sent på natten anländer huvudpersonen själv till partiets valvaka, leendes med pipan i mun.
Ytterhögern då? Eftersom Danmark inte kan få nog av människofientlig politik finns det till och med två SD – Dansk Folkeparti och Danmarksdemokraterne. De förstnämnda står för en remarkabel comeback, från att i princip ha imploderat 2022. Partiledaren Morten Messerschmidt äntrar scenen till Kanye Wests ”All of the lights”, pyr av självförtroende och riktar sig på ett besynnerligt vis mot Lars Løkke Rasmussen: ”Vi kommer äta honom och hans folk varenda dag.”
Tror folk fortfarande att man stoppar fascismen genom att kopiera dess politik?
Vad kan Sverige mer lära? De socialdemokrater som likt Ardalan Shekarabi drömmer om en S+M-regering borde fundera ett varv till. Som en tänkbar effekt av Socialdemokratiets svek har Socialistisk Folkeparti blivit landets näst största parti. När socialdemokratin går högerut finns det gott om väljare för partier som vågar erbjuda en progressiv, jämlik politik.
Det som händer i dansk politik händer eventuellt också i svensk. Men kanske gäller också det motsatta. Danskarna vaknar upp till ett rörigt politiskt landskap. Jag hör analytiker babbla om nyval och breda mitten och evighetslånga belgiska regeringsbildningar, och allt känns… en smula välbekant.
Läs mer om det danska valet här.
