Människor i Gaza har varit extra försiktiga de senaste dagarna – rädda för att förlora sina liv under de förväntade sista krigsdagarna. Det konstaterar intensivvårdsläkaren Ahmed Jaarour, 41, i ett telefonsamtal med DN från Gaza stad.
– Det är galet att fler än 150 människor dödats efter att vapenvilan tillkännagavs. 50 av dem kom till Baptistsjukhuset där jag arbetar. De hade sett fram emot vapenvilan men fick aldrig uppleva den. De återstående timmarna innan vapenvilan kommer tyvärr att vara blodiga. Må Gud beskydda oss fram till dess.
Ahmed Jaarour har svårt att övertyga sina barn att stanna inomhus efter att de hört om vapenvilan. De är ivriga att kunna leka utomhus igen. Många barn kommer nu också att kunna återförenas med sina familjer.
– Många familjer är splittrade mellan norr och söder. Många föräldrar är fängslade och kan släppas. Men en del barn förstår tyvärr inte att deras föräldrar är döda, berättar han.
Enligt avtalet om vapenvilan kommer människor att få återvända till norra Gaza efter sju dagar. Men där är det nästan helt förstört, och de som bor i andras hus kommer att behöva flytta ut. Nästan alla kommer att återvända från tält i söder till tält i norr, tror Ahmed Jaarour.
Trots allt är läkaren tacksam för vapenvilan, eftersom hans patienter nu kan få medicin och även behandling utanför Gaza.
När vapenvilan tillkännagavs var journalisten Mustafa Jarour utanför Al-Aqsa Martyrs Hospital i staden Deir al-Balah och rapporterade för den oberoende palestinska nyhetssajten al-Youm om folkets reaktioner. De är övertygade om att vapenvilan ska stoppa kriget och att ”blodsutgjutelsen” upphör, säger han.
– Att höra om människor som förlorat anhöriga, framför allt nyligen, känns väldigt ledsamt. Trots smärtan visar alla glädje. Folk tror att (den israeliska) armén kommer att dra sig tillbaka och att de kan återvända till sina hem och leva normalt. Folk griper efter ett sista halmstrå.
På ett personligt plan har han stora planer, men ingenting känns garanterat. Han planerar att bygga upp sitt hus och gifta sig med sin fästmö, något som kriget skjutit upp i över ett år. Han vågar inte drömma för mycket, men ser ljust på framtiden.
Ska du återvända till ditt hem?
– Så fort vägen öppnas. Jag skulle bo på spillrorna av mitt hus. Även om kriget återupptas är jag redo att dö i Gaza stad och inte bli flykting igen.
