Det var den 25 maj 2020, på Memorial Day i USA, som den 46-årige afroamerikanen George Floyd greps av polisen utanför en närbutik i södra Minneapolis. Han var misstänkt för att ha köpt cigaretter med en falsk 20-dollarsedel.
Han kvävdes till döds den dagen.
I över nio minuter höll polismannen Derek Chauvin sitt knä mot hans hals, medan förtvivlade åskådare filmade övergreppet och bad för hans liv.
George Floyds moster Angela Harrelson såg videon en enda gång, dagen efter polisinsatsen. Då bröt hon ihop.
– När han ropade på sin mamma, så tänkte jag på min syster Cissy. På vad hon skulle ha tagit sig till om hon hade varit i livet, säger hon.
George Floyd var inte den första svarta mannen som dödades i ett brutalt polisingripande i USA, och han blev inte den sista. Men hans rop på hjälp – ”I can’t breathe”, ”jag kan inte andas” – chockade en hel värld. Från Ankara till Örebro hölls protester mot rasismen och polisbrutaliteten.
Angela Harrelson hade försökt att hålla ett öga på systersonen George – känd som Perry i familjen – när han flyttade från Texas till Minnesota för att komma bort från droger och brott.
Nu blev hon familjens talesperson i kaoset i Minneapolis. En 58-årig sjuksköterska och veteran från armén, uppvuxen med 13 syskon som barn till fattiga tobaksarbetare i en stuga i North Carolina.
– Jag var så nöjd med att bara vara moster. Jag var ingen talare. Jag var ingen aktivist. Men jag blev tvungen att kliva fram. Jag kände att jag behövde göra detta för min syster Cissy och för Perry, säger hon.
Brottsplatsen nära korsningen till Chicago Avenue och 38:e gatan i södra Minneapolis blev centrum för kampen mot rasism och polisbrutalitet. Den fick ett nytt namn: George Floyd Square.
Här byggde demonstranterna barrikader sommaren 2020. Här firade demonstranterna när polismannen Derek Chauvin fälldes för dråpliknande brott våren 2021.
Myndigheterna och medborgarna i Minneapolis diskuterar fortfarande vad som ska hända med den här platsen. Tills vidare har Chicago Avenue öppnat för biltrafik. En övergiven bensinstation mittemot närbutiken förblir aktivisternas samlingsplats.
Överallt vittnar skyltar, målningar och prylar om George Floyd och andra svarta och bruna personer som dött i konfrontationer med poliser. På platsen där han dog har besökarna lagt blommor, ljus, brev, kramdjur, foton, radband och andra små gåvor. Några meter därifrån sträcks en stor knuten näve i brunt trä mot skyn.
Det är en av fem liknande statyer i kvarteren runt minnesplatsen.
– Jag hade kanske inte trott att alla skulle gilla dem. Men folk älskar knytnävarna, säger Angela Harrelson.
Hon kommer fortfarande till torget fyra-fem gånger i veckan och pratar med människor från när och fjärran. Det är som ett andra hem.
– Detta är en plats där alla kallar mig moster. Jag möts av så mycket kärlek. Jag ser att så många människor hämtar inspiration härifrån. Här har jag hittat min röst. Jag är en starkare person i dag, säger hon.
Inte ens maj månads kallaste hällregn hindrar folk från att ta sig hit. Tammy Krana, som har åkt från Iowa till Minneapolis för att gå på spelning med Post Malone, besöker platsen för första gången.
– Så sorgligt, säger hon.
Minneapolisbon Terence Evans har tappat räkningen på hur många gånger han har varit vid minnesplatsen. Han var kock och chef över George Floyd när de arbetade tillsammans på Frälsningsarmén för ungefär tio år sedan. Det höll på att gå snett vid första mötet, när den väldige dörrvakten Floyd försökte stoppa honom i entrén.
– Sedan blev det ett stående skämt mellan oss. George var en snäll och varm och hårt arbetande människor. Vi älskade honom, säger han.
George Floyd var arbetslös den där majdagen i Minneapolis för fem år sedan. Han hade mist sina uppdrag som dörrvakt under pandemin. Han var inte ensam om att fara illa av covid-19.
I USA bubblade ilskan över smittspridningen. Fattiga, svarta medborgare hade svårt att andas, långt innan polismannen Derek Chauvin tryckte ned knäet mot Floyd. Efter den dagen exploderade missnöjet.
Den sittande presidenten Donald Trump tog avstånd från George Floyds brutala död. Men han hotade med att sätta in militär på gatorna mot upploppen.
Den dåvarande presidentkandidaten Joe Biden hade säkrat nomineringen i Demokraterna med stödet från svarta väljare och sedan fått kampanja från gillestugan i hemmet i Wilmington under pandemin. Han lämnade källaren för att hedra protesterna.
Två bilder sammanfattade valrörelsen 2020 i blixtbelysning: Trump höjde bibeln vid en kyrka nära Vita huset, som för att driva ut demonstranterna från Washington. Joe Biden gick ned på knä, för att visa sin vördnad för offren för rasism och polisbrutalitet.
I augusti valde Biden att utse Kamala Harris, med rötter i Indien och Jamaica, till sin vicepresidentkandidat. Det blev omöjligt att förbigå en kandidat från minoriteterna.
Duon vann presidentvalet i november.
– Biden öppnade dörren för så många. Svarta och bruna människor. Kvinnor. Folk som var överkvalificerade och som äntligen fick en rättvis chans, säger Angela Harrelson.
Det fanns och finns också kontroversiella inslag i den nya medborgarrättsrörelsen. Även om de flesta demonstrationer mot rasismen var fredliga, drabbades många amerikanska storstäder av omfattande skadegörelse. Företrädare för gräsrotsrörelsen Black lives matter framförde radikala krav på att strypa finansieringen av polisen – krav som saknade brett folkligt stöd och gjorde det lättare att utmåla aktivisterna som extrema.
– Det är klart att det har begåtts misstag. Ingen var förberedd när allt detta hände, säger Angela Harrelson.
Efter maktskiftet kom motreaktionen. Biden fick problem med inflationen och migrationen och arbetet med en stor polisreform föll i kongressen. Högern gick till attack mot allt som de uppfattade som onödigt politiskt korrekt och ”woke” i USA.
I november 2024 segrade Donald Trump över Kamala Harris i presidentvalet, efter att ha stärkt sitt stöd bland minoriteterna – och de svarta, manliga väljarna.
– Det finns många män som inte vill se en kvinnlig president. Och särskilt inte en svart kvinna, säger Angela Harrelson.
Sedan återkomsten till Vita huset har Trump inlett en kamp för att slakta Bidens ”illegala och omoraliska” program för mångfald, rättvisa och inkludera, det som brukar sammanfattas med bokstäverna DEI. Han har också lagt en presidentorder om att stoppa ”indoktrineringen” om rasism i skolan.
Det amerikanska justitiedepartementet har lagt ned försöken att reformera polismyndigheterna i Minneapolis och en rad andra städer. Departementets egen avdelning för medborgerliga rättigheter har avlövats på jurister. Trump har upprepat hotet om att kalla in militär i amerikanska storstäder för att slå ned på demonstranter.
Minnesotas justitieminister Keith Ellison talar om en backlash, ett stort bakslag, fem år efter George Floyds död.
– Den federala regeringen har övergivit tanken på att försöka förbättra relationerna mellan polisen och samhället, de har övergivit tanken på att försäkra sig om att människor känner att de är lika inför lagen, säger han till tidningen New York Times.
Angela Harrelson har inga illusioner om den nygamla presidenten.
– Donald Trump är hjälten för de tysta rasisterna. Han får dem att känna att de har rätt att säga och göra vad de vill. När han blev president i USA igen var han mycket djärvare med att visa hur han ser på svarta och bruna människor, säger hon.
Bakslaget gäller även rättsfallet George Floyd: Den konservativa radioprataren Ben Shapiro har startat en namninsamling för att få polismannen Derek Chauvin benådad. Trumprådgivaren Elon Musk uppmärksammade kravet i mars på sin plattform X, med kommentaren ”något att tänka på”. Shapiro hävdar att Chauvin var dömd på förhand. Han drar upp försvarets teorier om att droger och hjärtproblem var huvudorsaken till Floyds död – något som avfärdades av medicinska experter vid rättegången.
– De här människorna försöker så tvivel, säger Angela Harrelson.
Hon gör vad hon kan för att gjuta nytt mod i rörelsen.
– Ärligt talat, inget av detta är nytt för oss. Vi är vana vid bakslag. Vi kommer att komma igen. Allt detta kommer att göra oss starkare. Donald Trump har bara inte fattat det, med alla de dumheter som han hittar på just nu. Vi behöver ingen presidentorder för att tala om för oss att vi är vackra och värdefulla. Vi behöver ingen presidentorder för att förklara för oss att vi är på väg.
Hon tycker fortfarande att protesterna åstadkom varaktiv förändring.
– Jag vill inte att man bara ska minnas mordet, jag vill att man ska minnas allt som hände efteråt. Vi har en konversation om rasism i det här landet. Den pågår fortfarande, säger hon.
Hon får en kram från Terence Evans – George Floyds före detta chef på Frälsningsarmén – som ska hasta vidare till sin nuvarande restaurang. Han är övertygad om att hans väns död satte avtryck i Minneapolis.
– Polisen agerar annorlunda i dag. De är mer försiktiga och medvetna om hur de hanterar människor, säger han.
Femårsdagen kommer att uppmärksammas i både Minneapolis och Floyds forna hemstad Houston, där delar av familjen bor.
– Sorgen har fört oss närmare varandra. Men jag tänker fortfarande på smärtan. Ingen i familjen hade tid att sörja, säger Angela Harrelson.
Det händer att hon frågar sig om hon har gjort tillräckligt för sin systerson, om storasyster Cissy hade varit nöjd. Men hon tvivlar inte på att hans död har skakat om människor på djupet.
Något år efter mordet stötte hon på en vit man i 50-årsåldern som stod och grät okontrollerat och tröstlöst framför muralen av George Floyd. Hon försökte ge honom en kram.
Då berättade mannen som sitt förflutna som rasist. Han hade sett sig själv i polismannen på filmen.
– Han sade att min systerson hade förändrat hans liv. Jag tackade honom för att han delade sin historia. Men när han gick därifrån sade jag till mig själv att han behövde det här ögonblicket för försoning, mycket mer än jag.
